Dem hade det nog ganska trevligt utan alla hypermorderna, finesser i sitt hem det tyckte iallafall, Emelie, Men så fort någon av grannarna kom, över och dem hade fikat, så berättade emelie att hon skulle diska, då såg hon direkt på deras ansikten, att dem tyckte det var konstigt "Varför sätter du inte bara på diskningsknappen?" det är ju lätt som en plätt, sedan är disken klar på en sekund, och du kan sitta här och vara social. Emelie, rodnande lätt, och berättade att hon avstod, från hypermorderna finesser, Jaha svarade grannarna, men man såg att dem, inte gillade det Emelie nyss berättat för dem. Sedan fortsatte dem snacka, Har du inte ens "antisårpiller"`? det kan faktiskt, rädda livet av självmordsbenägna… Ja visst det kan ge riktigt dåliga biverkningar då dem inte fått Struktur, på pillret ännu men, det är bra för småbarn, som ramlar jämt. Emelie, tittade storögt, på sina grannar som om att hon var från en annan tid, Nej jag har kvar gammla plåster i min förbandslåda berättade emelie, och log vänligt. Vi måste tyvärr bege oss av, jag är ledsen emelie, Min svävande, 209 bil klickar där ute. jag har nog någon som, vill möta mig eller liknande. dem andra, sa att dem lika gärna kunde gå dem också, Ett litet barn stannade, och drog i Emelies, tröja "Jag vet hur det känns, jag minns tiden, när jag var bebis då det inte var så här överdrivet allting, allt e knappar o piller" Och sedan, drog en metallklo, i barnets tröja, det var mamman som satt i bilen o tryckt på en knapp. Sedan far dem iväg högt upp i luften, men emelie, hörde ändå den skrikande rösten, på mamman, hon var nog riktigt upprörd…

(Sagan är inte klar men dela bara med, en liten bit av den ^^)