Dina ord, river i mig och långsamt sliter dem sönder min härgade själ. jag är en slav i min egen värld. och jag skär mig på skärvorna, av mitt eget kaos och sen när skärvorna gått sönder badar, jag i splittret av min egen värld, din värld, vår värld. jag är en slav i din värld, och i min värld är jag fri. i mina tankar springer jag på en äng, bort från dig, bort från alla tunga kedjor, bort från alla, hårda slag mot min kropp, blåmärken och skärsår är det enda beviset jag har. men det är ju bara jag som råkade bränna, mig på spisen, det var ju bara jag som råkade gå i en taggbuske, visst håller du med mig? alla ord, som ploppar ur din mun är rena lögner, mår du inte illa? du är slav i din egen värld, nu ska jag skära mig på skärvorna och bada, i splittret av min värld. jag valde inte världen, världen valde mig.