Ska jag Leva nu Eller Aldrig ?.

kapitel 1.Jag vill inte tro det..

Jag önskade jag hört fel .'Jag är för ung för att dö , tänkte jag och och tittade plågsamt på läkaren . Det här var en madröm ! Jag nöp mig själv i armen för att få väck på mig från den här plågsamma madrömmen . Det gick inte , det var försent . Det var ingen madröm längre..

-Du kommer bli frisk en vacker dag , sa mamma och la sin arm på mina axlar och försökte lugna ner mig , hennes ord skavde i öronen . Det var tomma ord .Ord som inte betydde något . Jag skulle aldrig bli frisk . Aldrig någonsin . Jag skulle dö plågsamt , och inte hinna leva livet . Jag hade aldrig trott att det här skulle hända mig . Jag kan redan se rubriken på tidningens framsida "En plågsam död för Sanna 15 år" . Mitt liv hade bleknat bort . Dagarna var förbi . Det kändes som om jag redan var död . Jag stirrade in i den gulmålade sjukhus väggen . Jag kunde varken vrida eller vända på huvudet , jag var rädd för att världen skulle gå sönder om jag rörde på mig . såren läker med åren . Viskade en röst inom mig .vilka sår , frågade jag mig själv , men det spelade ingen roll längre jag skulle ändå aldrig bli frisk , döden var nära så var det bara , det gjorde ont att få höra sanningen att jag inte hade länge kvar att leva , jag önskade att jag aldrig varit taskig mot mina vänner , nu behöver jag mina vänner mest av allt i världen , jag behöver deras stöd för att kunna leva ut det korta livet jag har kvar . Förtjänade jag det här? antagligen gjorde jag det , svarade jag mig själv inom mina djupa tankar .

??

älska mig som mest , när jag behöver det som minst ..

-Ni kommer få åka hem över helgen men på måndag gör vi ett försök på en sista behandling ,sa läkaren och jag kunde se hur hon skakade av räddsla , skulle jag dö på måndag . Hade dom inte tid att försöka få mig överleva , skulle dom bara låta mig dö så här , tårarna började rulla ner längs kinderna . På vägen hem vågade jag inte säga något , jag var rädd för att hela jag skulle falla i hop till en hög . Jag vågade knappt röra på mig . När vi körde upp på gården , och mamma stannat bilen och klivit ur och väntade på mig , satt jag bara kvar där . Hon vinkade åt mig , men jag satt bara där helt tom , utan ord eller känslor . Jag kände mig döende . Mamma drog mig ur bilen och när jag kom in i huset gick jag upp på mitt rum och la mig i sängen jag legat i när jag vaknat på morgonen helt omedveten om att jag vad dödssjuk , då log jag kanske för sista gången i hela mitt liv … Jag somnade där på sängen med kläderna på . Jag drömde en underbar dröm , som kanske var för overklig för att vara sann . Jag ville leva kvar i drömmen . Där var jag frisk , hade vänner och min pappa fanns där . När jag vaknade kände jag hur jag frös och genast kastade jag en blick mot fönstret , det kändes som att draget kom därifrån men fönstret var stängt och det hade aldrig dragit förut , eftersom fönstret var väl isolerat . Just i den sekunden trodde jag att även sjukhusbesöket varit en dröm . Men sedan slog det mig , det var ingen dröm , inte sjukhusbesöket . Det var väl meningen att det här skulle hända mig . Det var ödet som bad om det . Jag gick ner för trappen och slängde av mig skorna nere i hallen och hängde av mig jackan . Jag kikade in i mammas sovrum , men där var hon inte . Jag gick in i köket och där satt hon med en kopp kaffe i ena handen och i den andra hade hon tidningen . Jag kunde höra klockans tickande ljud och jag kollade upp mot den trä bruna klockan som hängde ovanför dörröppningen.Visaren stod på 03.00 och det hade redan börjat ljusna upp ute . Jag öppnade munnen för att säga hej , till mamma . Men när jag försökte så tog det stopp jag kunde inte få fram något , inte änns ett litet pip . Jag gick fram till diskbänken för att ta ett glas vatten och se om det lättade . Mamma stirrade på mig när jag halsade i mig vattenglaset och sedan öppnade hon munnen .

-Men lilla gumman ,ska du inte ta och gå och lägga dig igen ,sa hon och jag kunde se och höra hur hennes oro steg för varje andetag hon tog . Hon var orolig för att förlora sin endaste dotter . Även hon visste att jag skulle dö snart , det hon sa om att jag skulle bli frisk och leva livet , var helt enkelt en stor lögn . Jag tog ännu ett glas vatten som att det skulle lätta stämningen .

-Mamma , jag kommer alltid älska dig vad som en händer ,sa jag och tittade in i hennes mörkgröna ögon .

-Jag kommer alltid älska dig med gumman , sa hon och pussade mig på huvudet . Jag såg hur mammas ögon fylldes med blanka tårar . Just den här stunden kändes som när jag var 4 år och var förkyld , jag hade vaknat upp på natten och mamma hade suttit och läst tidningen och jag hade fått sätta mig i hennes knä eftersom jag inte kunde somna . Den tiden var för länge sedan för hela 12 år sen . Det fanns något jag inte kunde få klart för mig hur mycket jag en försökte ,och det var att jag om en snart framtid skulle dö . Jag hade aldrig upplevt känslan av att vara så svag och tung i huvudet . Jag orkade inte hålla tillbaka tårarna ,plötsligt började dom rinna längs mina kinder . Jag kunde känns hur ont det gjorde i hela kroppen , mina ögon log inte längre , dom var döda . Mitt ansikte var helt blekt .Och mitt leende på läpparna hade dött för länge sen kändes det som . Jag orkade inte mer jag vek mig och rammlade ner på golvet jag låg där helt hjälplös och dom sista ord jag kunde få ur mig var ,

-Mamma jag vill inte dö , Viskade jag tyst .

mamma lyckades antaglien höra orden eftersom hon satte sig brevid mig där jag satt på golvet . Hon höll om mig och jag kände mig så hemsk . Jag kände mig längre inte som en person .

Jag drog mig ur mammas famn reste mig upp på mina ostadiga ben och tog mig ut till hallen jag hasade i fötterna i ett par enkla skor öppnade dörren och smällde igen den , sen sprang jag allt jag orkade , med all kraft jag hade kvar sprang jag någonstans . Vart jag sprang visste jag inte , jag försökte bara fly .

_Kapitel 2 _att bara fly..

Det var precis som mina drömmar , att försöka fly från exakt allt .. Jag stannad vid en bänk och satte mig hostande . Jag var sjuk vad gjorde jag här ute . Förgäves försökte jag intala mig själv att jag gjort rätt i som sprungit i väg men det gick inte att lura mig själv . Jag satt där på bänken och hostade . Det kom en gubbe fram till mig där jag satt på parkbänken , han hade grått hår en blå urtvättad munktröja och slitna jeans . Det var mörkt ute och bara gatlyktorna lyste upp vägen.

- Du verkar vara ensam precis som jag , sa gubben och satte sig brevid mig .

Jag kände hur räddslan kröp upp från tårna ut till fingertopparna som domnade bort . Jag var rädd för allt , och hade alltid haft skräcken för mystiska människor . Så satt jag här ute i mörkret med alla faror omkring mig . Jag reste mig upp och kände hur mina ben var för svaga för att orka bära mig , jag föll hejdlöst ner på marken . Jag kände hur det blöta gegiga gruset kletade sig på mina byxor . Det började plötsligt ös regna och mina ögon slocknade . När jag vaknade till , var gubben borta . Hade jag svimmat ?Det var inget jag kunde svara mig själv för minnet var helt tomt . Jag reste mig upp och kände att jag fått ny kraft i benen och gav mig av hemåt . Mamma måste vara ute och leta efter mig . När jag rundade gatuhörnet . Mötte jag mammas slitna ansikte . Hon verkade förstått direkt att det var jag och hon höll mig intill sig men hon sa inget , det var som om hon visste hur jag kände , men det kunde hon inte göra . Alla känner olika och hon skulle aldrig kunna förstå hur jobbigt det här var ..Vi gick hem tillsammans och när vi kom hem gick jag in i mammas sovrum och la mig i hennes säng , hon kom och la sig brevid mig och jag somnade nästan med en gång . Jag vaknade sent på dagen och låg länge kvar och funderade . Plötsligt ringde telefonen , och jag slet upp mig sjäv ur sängen för att gå och svara .

-Hej det är sanna , fick jag ur mig , jag hade fått svårt för att tala , det tog så mycket kraft att äns stå på benen .

-Hej Sanna , det är moster här . Är mamma hemma ? Jag skulle gärna vilja prata med henne . Det är så att det hänt en otäck grej och .. Det tystnade i luren och det började att tuta , jag började fundera på en massa saker , tänk om någon dött ..