Jag kunde inte låta bli att titta på henne, den nya tjejen som hade börjat i min klass.
Så tyst hon var. Och hon visade inget som helst intresse att vilja skaffa några kompisar.
Hon var tillbakadragen och rasten tillbringade hon på en bänk, stirrandes ut i luften.
Hennes ljusblonda hår hängde tråkigt ner från hennes huvud varje dag, aldrig uppsatt i någon frisyr och verkade ganska oborstat.
Även fast vi var så olika ville jag bli hennes vän på något sätt. Hon såg så olyckig ut där hon satt, och ingen tittade åt hennes håll. Hon kanske inte kände någon på hela skolan?

"Sluta trängas!" hördes en tyst röst från matkön i skolmatsalen när klockan närmade sig 11.
Jag kastade en blick på tjejen som tryckte sig mot väggen och försökte se så liten ut som möjligt. Det var hon.
Det var första gången jag hörde henne säga något.
Min hjärna arbetade för att försöka minnas vad hon hette, våran lärare hade ju berättat det inför klassen samma morgon.
Man såg tydligt att hon inte ville vara kvar. Bara springa iväg. Från alla ljuden och alla människor.
På ett sätt förstod jag henne, på ett annat sätt inte.

_________________________________________________
Hej på er!
Jag är ny här på skrivlust.ifokus.
Jag är en 13-årig tjej som heter Lina och jag älskar att skriva och läsa. När jag är vuxen vill jag bli författare.
Alldeles nyss skrev jag denna text, d.v.s en början på en berättelse. Jag skulle vilja ha lite kommentarer, vad tyckte ni om texten? Vad kan bli bättre?