Det här är inte poesi, det här är självömkan, det här är egoism det här är en människa som gett upp, Det här är mina ord om mina känslor;

Mina lungor har punkterats, ärligt talat får jag ingen luft längre, Jag vet inte vad jag lever för, att leva är en plåga, för vissa är livet en lek, de har jag märkt, och jag önskar så hårt att jag var en av dem att jag skadar mina armar de lämmnar märken, men jag vill inte vara sån här jag vill vara en av dem, och om jag inte upfyller min önskan vill jag vara damm, på marken man sopar upp, Jag känner mig nästan desperat fast jag vet sanningen jag platsar inte in ibland dem, jag platsar in där jag är nu, där ingen annan är ingen är som mig, ingen alls, ingen är lika äckligt patetisk som jag är, vad vill jag komma med det här självhatet, jag har hållt på såhär i år, vart vill jag komma? jag har ingenstans att gå!