Det här är då själva början

”Gemma… Gemma…” De viskande rösten når mina slumrande öron och jag vaknar sakta upp till den ljuva rösten. Jag gäspar ser ser miss Hinnagan stå nerböjd i mot mig med sina små runda glasögon längst ut på nästippen. Hennes gråa hår är stramt bakåt slickat i en hård knut. Hennes ansikte är rött av ilska och hennes läppar darrar av ansträngningen att hålla tillbaka den.

Putt?

Jag förstår inte riktigt sammanhanget i det första stycket.

Först ger hon henne en livsfarlig kyss, sedan får hon en dolk? Hon verkar flyga men ändå inte? Det är lite komplicerat faktiskt, även om idén att vara i drömmen är bra, så kanske du får göra den lite mer konkret och hitta felstavningar, felsyftningar osv.

Det andra stycket är bra, kanske lite för mycket jag i en del meningar, och kanske lite för mycket beskrivningar.

Annars är det bra tycker jag :)

Första stycket är bra och fantasilfullt, men jag håller med #3, det är lite osammanhängande. Det som inte heller är bra är att tidsformerna byter mellan nutid och dåtid… det förstår helhetsintrycket. Samma sak gillar andra stycket, det går inte ihop med böjningen av verben… OCh så blir det lite motsägelsefullt när rösten först är ljuv tänker man på en snäll mamma eller så… inte en kvinna som är förbannand :P

Ändrar du lite småsaker har du en jättebra berättelse! =D