Mer nonsensskrivande. Jag har verkligen fastnat för det nu, det är sjukligt roligt :D

Vissa människor är bara helt komplett dumma i huvudet. Eller så är det så att vissa människor missförstår de komplett dumma i huvudet-människorna. Inte vet jag.
Men man blir trött på det.
Om jag kunde, så skulle jag nog samla ihop alla de dumma i huvudet-människorna i en enda klump, och sedan använda den legendariska Bankavettier-hammaren. Den är väldigt bra, men också väldigt sällsynt.
Under min livstid har jag använt den en gång, och det var med nöd och näppe jag lyckades hitta den. För ibland får man nämligen den falska hammaren, som antingen heter Nubryrviossinte, eller den som heter Låtsashammaren. Den sista är den farligaste, för då tror man att man har lyckats, fast man egentligen inte har det.
Med gott samvete går man iväg, i tanken att man har uträttat något man egentligen inte har.
Människorna som då fortsätter att vara dumma i huvudet slutar alltså aldrig att vara det, och kan istället göra hemska saker mot andra och sig själva, för att de tror att världen omkring sig inte bryr sig det minsta.
Men låt mig då säga, argt och förbannat, att nej! Världen bryr sig inte det minsta! För det finns alltid någon som har det värre. Alltid.
Att i Sverige gnälla och ta livet av sig för att ens flick/pojkvän gjort slut är för mig en absurd och löjeväckande tanke. Varför är det så? Jo, för att i USA, Afrika, vilket annat större land som helst, så finns det så hemska brott som utsätts mot levande personer, att våra problem sammanlagda ter sig skrattretande.
Jag hoppas verkligen att Bankavettier-hammaren börjar fungera snart…

Blev så sjukligt inspirerad av ett vanligt skrivsätt, t.ex jag är ditten o datten. Så jag körde en egen variant av nonsensskrivande på det, som visade sig bli riktigt bra, enligt mig!

Jag är kaksmulorna som blir kvar på tallriken. Från början är det ingen som bryr sig om mig. Alla vill ha den stora, saftiga och utsökta kakan. De små, till synes värdelösa bitarna får ligga kvar där, på den blåa aschietten. Ensamma, små och utelämnade.
Utelämnade på nåd och onåd till om någon ska ha förbarmande över dem och äta upp dem, eller om någon ska vara ondsint nog att ignorera dem, och sedan slänga dem i soptunnan.
Dock finns det en del människor - som jag själv - som älskar kaksmulor. Att sitta och mumsa på det efter man har smakat på kakan är något av det bästa som finns.
Lämna ingen ensam. Ät kaksmulorna.

Budskapet går bra fram med Bankavettier hammaren

Roliga nonsenstexter med en allvarlig underton.

Tack :) Lite det som är målet ;) Jag har insett det roliga i det nu, det går så snabbt och det blir härligt enkelt att skriva! Innan försökte jag bara skriva på min bok, men nu vill jag knappt det längre, för att det är så kul att skriva nonsens :P

En text inspirerad av Placebos låt - Song to say goodbye. Lite allvarligare.

Att älska en skithög är detsamma som att älska en illusion.
För det enda du får
Är det enda du ser.
Du kämpar och tror
Att allting kommer att lösa sig
Och när allting går
Åt helvete
Känner du den illaluktande
Människan som gömt sig
Bakom din illusion
Hela tiden.

Att tänka metaforiskt i diktform är lättare än man skulle kunna tro och roligare än vanligt 'prat' samt det kan avslöja många bottnar i läsaren och skrivaren.

I detta fallet är väl 'skithög'  det som representerar nåt igenkännbart för många fler än mig.

Jag gillar ditt "nonsensskrivande", och ser den kloka undertonen i inläggen. Du har en bra plattform att bygga vidare på!

Fortsätt skriva!

#5 & 6 Tack så jättemycket! :D Det värmer verkligen :)

Oj jävlar vad arg jag är nu. Nu kommer det ett nonsensskrivande om hur mycket min pappa stöttar mig…
Svordomar kan förekomma upprepade gånger och en mängd ofantlig ilska likaså.

Din mun spyr ut illaluktande galla. Du har ingen aning om vem fan jag är. Din omsorg, pff! Den är nere under nollmätaren tror jag. Jag är något du ska kunna visa upp, det är därför du bryr dig.
Din omsorg sträcker sig inte längre än jag kan nå med ena armen. Ditt stöd är mjukare än en gummisnodd. Din predikan äcklar mig.
Har jag någonsin gjort mig förtjänt av allt detta? När har jag inte gjort det jag skulle göra? Vem säger att det jag gör aldrig kommer att bli bra förutom du?
Rockmusiken dunkar i mitt rum. Det enda jag vill göra är att gå ner och skrika, gå ner och slå, gå ner och döda. Att äntligen få använda den kampsport jag lärt mig, och dunka dig sönder och samman mot marken. Skulle det lösa något? Skulle jag vara en vanlig kille om jag gjorde det? Svaret är ju givet.
Men svaret på varför jag aldrig kan göra dig nöjd är mycket svårare att hitta. Det är som en skattjakt utan karta. En karta över öknen hade jag kunnat godkänna, för då hade jag haft en chans. Den minsta chansen hade räckt.
Som det är nu finns det inget som kan göra dig nöjd. För det enda jag håller på med är ju meningslöst blaha som aldrig kommer leda till något._
Du skulle fortsatt spela fotboll. Du måste skriva något som är verklighetsförankrat annars är det ingen som någonsin kommer vilja läsa det du skriver, det fattar du väl?_
Oj, jag visste inte ens att du var medveten om att jag skrev! Första gången jag ens har fått det erkännandet. Jävla idiot. Du är så jävla självgod att jag bara vill slå sönder det där äckliga leendet som sitter fastklistrat på ditt ansikte. Ditt jävla tonfall och din äckliga "världserfarenhet". Visst, min värld kanske inte är perfekt. Men din är fanimej mycket jävla tråkigare än vad min är, och jag tar hellre vänners omsorg framför vetenskapen vilken dag som helst. Vem fan är du att kritisera mig?
Vem fan tror du att du är?

Var det nonsens-texter det här? Jag tycker de är bra och som sagt, nonsenstexter kan användas och återanvändas när man hittar en plats för dem. Nonsenstexter är bra för kreativiteten.

#9 Ja, det här är mina nonsenstexter, så som jag definierar det i alla fall :) Tack! :)
Det är skönt att inte titta igenom det man skriver, och att inte bekymra sig om exakt vad man skriver. Jag skriver säkert tusen sådana här texter om dagen och de jag hittar sedan som är fyndiga eller roliga, de lägger jag upp här.

Den om min pappa skrev jag igår, arg utav bara f*n. Den skrev jag direkt här, och publicerade direkt. Det är en oerhört bra uppvärmning och som du säger Parsley, otroligt bra för kreativiteten :)

Har tänkt lägga upp några lite mer seriösa texter/avsnitt ur min bok här sen kanske, får se när jag vågar det bara

Tar man den sista nonsentexten du la upp som exempel så är den skriven rätt upp och ner antar jag, så här tänker jag och så här känner jag, just nu. Du skulle säkert kunna arbeta om den texten till t ex en novell om du ville.

Morrar åt en viss persons attityd. Skriv verklighetsbaserat annars vill ingen läsa vad du skrivit. Tänk på hur många böcker Stephen King sålt, svarar jag på sådant.

#11 Ja exakt, och samtidigt så har man ingen press på sig. Det är ofta då man presterar bra (inom skrivande i alla fall) vad jag har upplevt!

Du anar inte… Stephen King är en av de mest sålda författarna, men man måste skriva verklighetsbaserat enligt min pappa, annars är det meningslöst blaha. Även fast han läser meningslöst blaha?
Kommer säkerligen en till text om det sen, kommer nog arbeta mig upp till en frenesi snart nog ^^

Vad har din pappa med ditt skrivande att göra? Det påminner mig om föräldrar som står bredvid tennisbanan och skriker på sin unge att den måste bli en ny Björn Borg.

När jag gick på gymnasiet i mitten på 1980-talet så var svenskalärarna petiga med innehållet. En kille i min klass skrev bra, men min lärare sa att "du skriver som en bestsellerförfattare, därför får du fyra i betyg, inte femma". Tjejen som skrev som en kulturskribent fick däremot femma.

Stephen King skriver bra rent tekniskt. Jag tycker han är en skicklig författare.

Hehe, egentligen har han ingenting med mitt skrivande att göra. Det är snarare motsatsen till Björn Borg-föräldrar, att han förutsätter att jag ändå aldrig kommer att bli något i författarväg och därför tycker att mitt intresse är bortkastat.

Gymnasielärare har väl olika grunder att bedöma å, vilket jag fick erfara förra året. Jag lyckades kamma in ett MVG, men det var knappt. Jag är en bestseller-författare, och ingen kulturskribent. Man ska bedömas efter förutsättningarna och känslan i språket tycker jag, inte skrivsätt.