You're not alone

With tears falling from her eyes
She‘s looking at the past
Wondering what she did wrong
It must have been something
It can't have happened by itself

A voice from above
Whispering to her
"You're my child
I will hold you in my arms
Until the end of day

I will walk with you
When time is hard
When you call for me
I'll be there to help"

She looks at him
With tearful eyes
He reached out his hand
And together they're walking
Walking the road of life
The road to eternity

 Jag ska aldrig lämna dig

Jag har lutat mig mot ett hopp
Ett hopp om att jag en dag ska få ro
Att mitt hjärta ska fortsätta slå

Jag längtar till den dagen
Då mina tårar blir till skratt
Ett skratt för livet

Jag vet att svaret finns där
Och jag vet att jag har funnit den
Funnit nyckeln till livet

Därför lägger jag mitt liv i dina händer
Lämnar över mitt hjärta till dig
Allting känns så rätt

Jag har vågat tagit steget
Och lugnet strömmar genom min kropp
Ett lugn som tar bort min rädsla

Hela mitt liv tillhör dig nu
Och äntligen kan jag känna
Känna att jag har hittat hem

Jag ska aldrig lämna dig

What would I do without you?

I can see you through the pain
You stand right beside me
Like a flower in the desert
You light up my life

Tears falling from my eyes
When I look at your face
A face full of beauty
Shining with love

My heart is longing for you
And I know you can hear my voice
Through all that surrounds us
You hear my call for help

And when you look back at me
I get a feeling so strong
A feeling of not being alone
What would I do without you?

Bra rytm. Liknar låttexter. "Jag ska aldrig lämna dig", skulle kunna vara nästa schalgerhit.

Håller med Vimes om att det låter väldigt mycket som låttexter, det första jag gjorde när jag såg "Your not alone" var att sätta igång och sjunga den och sedan fortsatte det med de andra två :) Tycker du skriver jättebra! :D

Tack så mycket båda två!
Jag har aldrig tänkt på att det låter som låttexter, det är inte så jag skrivit dem, men det är alltid kul att få se hur andra ser på dem!

Hihi :) Jag får prova att läsa dem som Dikter också och se hur det låter då :)

Man kanske borde säga något om själva innehållet också, och inte bara om rytmen.

Jag tycker att du inte hittar några fina formuleringar. Det blir lite banalt. Jag förstår att du vill förmedla en religiös kärlekskänsla, men jag tycker inte att du når fram med det. Du saknar ett talande bildspråk.

Jag får exemplifiera med en Nick Cave-låt (There is a kingdom):

Just like a bird that sings up the sun In a dawn so very dark Such is my faith for you Such is my faith And all the world's darkness can't swallow up A single spark Such is my love for you Such is my love

Har har du riktigt talande bildspråk. Jag tycker det är otroligt vackert. Och jag som inte ens är lite religiös, blir fullkomligt drabbad av "And all the world's darkness can't swallow up/A single spark".

Det är poesi.

Tack för att du tog dig tid, jag uppskattar det! Ska försöka använda detta om jag skriver mer.

Men som jag skrev så tycker jag inte att jag är bra på att skriva över huvud taget, jag älskar bara att få tankar på papper.

#9: Att få tankar på papper är ovärderligt! (speciellt när man har ett ost-minne som jag (d.v.s. fullt med hål)). På sätt och vis, det här har jag varit inne på tidigare, kommunicerar man bäst med sig själv. För dig är de här texterna laddade med känslor och tankar, orden gör att du minns dig själv.

#10 Du menar ungefär att de betyder något för mig men för alla andra som läser dem är det den värsta smörja som någonsin skrivits?

Det svåraste är att forma tankarna till ord och ord till meningar, meningar som har betydelse och inte bara är tomma ord utan innehåll. Saknar man det där lilla extra är det nästintill omöjligt att uttrycka sig i skrift så att människorna som läser blir berörda på det vis man själv vill. Det är det jag tycker blir så otroligt fel, det finns så mycket man vill ska formas till betydelsefulla texter, men saknar man talangen, saknar man allt som krävs och då finns inte mycket mer att göra.

Förlåt för min lilla filosofi såhär vid lunchtid. Jag uppskattar verkligen att du tar dig tid!

#10: Tror inte alls man behöver ha någon talang eller "det där lilla extra" som du pratar om. Allt handlar om att öva! ;)

#12 Kanske, men jag tror ändå man behöver något mer än bara övning. Övning ger färdighet men jag tror inte det går att skriva fängslande texter utan kunskap och utan lite talang. Konsten hur man ska lägga upp texterna, formulera orden mm kan man lära sig vissa delar ur, men inte det totala, det som kanske ger mest.

Men detta är bara min lilla åsikt.

#13: Men ju mer man skriver desto mer utvecklar man ju ett skriftspråk och ett öga för vad som ser bra ut ;)

#14 Du har en poäng där, måste jag erkänna. Men allt är väl olika från person till person också skulle jag tro :)

#15: Jo, det är ju klart att alla är olika ;)

Tänkte publicera ett par texter till, hoppas ni inte misstycker…

Delar av mig jag inte kan förklara

Det skär som knivar i mig
Skär rakt igenom mig
Rakt in i mitt hjärta

Jag kan inget göra
Bara vara och känna
Känna hur hjärtat slits isär

Ett hugg till
Jag försöker hålla mig flytande
Men såret blir allt större

Kraften rinner ur mig
Och alla känslor med den
Mitt hjärta är i trasor

Varje liten bit av mig
Har blivit sliten i stycken
Av något jag inte kan förklara

Snart finns det inget kvar
Såret har ätit upp mitt hjärta
Och mitt liv med det

 Det som ingen ser

Det finns på insidan
Allt det där man vill gömma
Allt det där som ingen ser

På utsidan kan allt verka bra
Ett leende, ett skratt
Helt bekymmerslöst

Det är det där som ingen ser
Det som sitter på insidan
Det är det som bryter ner

Det är sår som ingen ser
Såren som skadar mest
Såren som förgör

Utåt riktas glädjen
Inåt riktas sorgen
Sorgen som förstör

Det känns som ingen förstår
Det är ingen som kan se
Såren som sitter inuti

Allting man vill dölja
För att ingen ska ana
Ana vad som sker

Allt ska verka bra
För att ingen ska undra
Undra hur man mår

Ändå dominerar smärtan
Snart kommer den ta över
Ta över hela livet

När livet till slut drabbats
Då finns det inget mer
Inget mer än slutet

Allt detta på grund av smärtan
Smärtan som finns på insidan
Smärtan som ingen ser

Inte misstycker man att du skriver om smärtan som är universal för oss människor.

 Att allt skall verka bra utåt är också typiskt för oss, - jag saknar bara lite hopp i texten.

cirrun

Texterna jag skriver speglar mina känslor för tillfället

Publicerar några till, dessa är kanske lite mer hoppfulla..

Du fanns där

Jag letade efter något
Som kunde hjälpa mig på vägen
Som kunde leda mig rätt

Och du fanns där

Jag famlade i mörkret efter trygghet
Efter något att hålla fast vid
Efter något som kunde ge mod

Och du fanns där

Jag grät i min förtvivlan
För att öppna dörrar
För att finna tröst

Och du fanns där

Du fanns där för mig
När jag behövde det som mest
Du blev min räddning

Och du finns här nu
När jag ropar på dig
Nu lever jag för dig

Du fanns där
Därför finns jag

Hmm… Den här är ny, helt ny och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag har en förmåga att vara väldigt självkritisk och har kastat iväg många texter då jag inte tyckt de varit bra nog… Vad tycker ni?

I stormens öga

Vågorna går höga
Stora vattenmassor kastas upp
Av stormen som rasar

Mitt i centrum lever du
I stormens öga
Söker du efter ro

Allting känns så hopplöst
Ingenting verkar hjälpa
Mot krafterna som verkar

Du tittar dig omkring
Men allt du ser
Är ett kolsvart mörker

Starka krafter drar dig mot botten
Vatten spolas över dig
Och du får kämpa för ditt liv

När kraften verkar ha runnit ur
Och du vill släppa taget
Är det något som håller dig tillbaka

Ovanför ditt huvud rasar vågorna
Och mörkret omsluter dig alltmer
Men något har tagit sig igenom

Mitt i allt det svarta
Syns en glimt av ljus
En sista strimma hopp

Genom vattenmassorna
Ser du skymten av en hand
Som sakta sträcks mot dig

Du känner hur kraften kommer tillbaka
Och hoppet vaknar till liv
När du känner en smak av livet

Med dina återfunna krafter
Sträcker du handen mot räddningen
Era fingrar möts och sluts om varandra

Starka krafter lyfter dig upp
Men du känner havets starka vilja
Att dra tillbaka dig ner i djupet

Men dess krafter är inte tillräckliga
De kan inte mätas
Mot den ljusa kraften som regerar

Ditt huvud når ovan vattenytan
Och som genom ett under
Stillas vågorna runt dig

Havet lägger sig till ro
Ett ljus bryter igenom himlen
Och ljuset når ner till dig

När du tar dina första steg på stranden
Känner den heta sanden under fötterna
Ser du din räddare

Han strålar av ljus och kärlek
Och omsluts av en värme
Som du vill vara en del av

Han öppnar sin famn för dig
Och du tar steget in i den
För att omfamnas av kärlek

Han fattar din hand
Och tillsammans går ni längs stranden
Hand i hand vandrar ni vidare genom livet