Vi alla vet att livet har en början och ett slut.

 Vi vet bara inte när slutet faller in.

Jag går längst vattnet och känner hur vinden blåser i mitt hår samtidigt som vågorna skvalpar mot mina ben. Det är en sval sommarkväll.

Jag har just gått hem från min pojkvän Adrian. Klockan är runt halv elva tiden och vi har haft en mysig kväll med film och popcorn. Adrian brukar beskriva mig som en lättsam tjej, hetsar inte upp mig för saker och ting. Tar allt som det kommer och ja det stämmer väll in på mig. Som jag beskriver Adrian är snäll och omtänksam för det är det vad han är. Jag kan också säga att lite romantik är han. Jag bor nära stranden i en nyrenoverad strandvilla. Min mamma Alicia och pappa Stiven är ute och reser mycket så jag är oftast själv många stunder. Dom reser mycket med sitt jobb. Mamma och pappa driver ett eget företag och måste därför resa mycket för att träffa kunder.

 När jag har gått längst stranden ett tag så känner jag verkligen vilken lycklig lottad tjej jag är. Min blick vandrar ut över havet, jag ser en mås som kommer flygandes och letar efter mat. Mina funderingar är hur barnen har det i dom fattiga länderna. Letar dom också efter mat i vattnet? Efter en stund så börjar gå vidare längs stranden och vågorna börjar bli mer svala eftersom. Jag går upp från vattnet och fortsätter min promenad i sanden. Sanden är lite ljummen från dagens heta värme.

En början till min novell, vad tycks? :D