Lite text... Åsikter?
_Efter mycket velande fram och tillbaks gör jag mitt första inlägg på den här sidan. Behöver verkligen veta vad folk tycker om mitt skrivande, men är lite nervös för att visa något. Öppnade därför bara en av mina lite längre "berättelser" och kopierade ett stycke utan att läsa det innan…
Så… hm… här är det:_
Ian hade, till skillnad mot personen som genast gav honom en glad vinkning då han steg in på det lilla caféet, aldrig fåt så mycket som en vagt igenkännande blick från kvinnan som försvunnit ut i köket. Detta trotts att han var en av deras stamgäster.
"Hallå där!" hojtade mannen som han, trotts att det varit omkring 100år sedan sist de sågs, genast kände igen som Horton Fieldings.
Matt reste han handen till svar och slog sig ned på den rangliga stolen mitt mot den andre.
"Jag fick ditt brev", sade han likgiltigt och lade ifrån sig glasögonen som skyddat hans ögon från den gassande middagssolen.
"Jag förstår det", nickade denne till svar. "Annars hade du inte kommit hit", tillade han retsamt.
Ian såg inte road ut. Det var inte så att han inte hade någon humor, nej han gillade själv att driva med folk, det var Horton han inte gillade.
"Varför så bister?" flinade Horton då han lade märke till den andres min. "Är du inte glad att se mig Ian?"
Han ställde ned kaffekoppen på sitt blomsterdekorerade fat och lutade sig lite närmare bordskamraten över bordsskivan.
Något rovdjursaktigt fladdrade för några sekunder förbi i hans annars mjuka gyllenbruna blick. Ian lade märke till det, men såg varken särskilt skrämd eller förvånad ut. Horton kunde kanske lura andra med sitt charmiga yttre, men inte honom. Ian viste exakt vem personen på andra sidan bordet var bakom det fåniga leendet.
"Vad gör du ens i den här helvetiskt varma och soliga avkroken? Tog mig en evighet att ens hitta din adress. Vad sysslar du med egentligen?", fnös Horton och slog ut med armarna.
"Ligger lågt, om du ens vet vad det ordet betyder", muttrade Ian tillbaks. "Och jag har inget mot värme."
"Så extraordinärt! En vampyr som gillar sol och värme", skrattade Horton, och Ian anade en ton av förakt under allt det muntra.
"Du borde inte tala högt om vad vi är", varna de han surmulet och kastade en vaksam blick mot några av caféets andra besökare.
"Ha! Som om någon skulle tro på mig!"
"Det var vad du sa sist också. Har du helt glömt bort incidenten i Paris?"
"Ingen blev väl skadad?" svarade Horton med en axelryckning och lutade sig tillbaka i stolen som gav till ett plågat knirrande.
"Aron dog", sade Ian och sände honom en mörk blick. "Och det kommer du mycket väl ihåg. Du försökte få mig dödad också, har du glömt det med?"
"Du överdriver", avfärdade den andre. "Det var ingen annan än Horace Caffarelli som försökte köra en påle genom hjärtat på dig. Om du ska anklaga någon för det där lufthuvudet Arons frånfälle så är det Horace. Personligen tycker jag att ni båda får skylla er själva för att gå i en så lätt fälla. Trodde ni verkligen att han var att lita på? Jag menar, att han var sonson till Emeric "Monsterdräparen" Caffarelli borde väl ha sagt er något?"
"Du sa att han var att lita på", morrade Ian som började tröttna på det här samtalet.
"Jag kan ha missat att nämna några detaljer", erkände Horton med spelad skyldighet. "Hur som hels, jag är inte här för att prata minnen gamle gosse."
Hans ögon smalnade då han satte armbågarna på bordet och förde samman sina fingertoppar som en sann konspiratör.
Minuterna senare stormade en upprörd Ian ut från Café Rosita.
Den nu ensamme Horton betraktade tankspritt den utvälta kaffekoppen framför sig. Den mörka vätskan letade sig målmedvetet fram till bordskanten och föll snart med små sorgsna ploppanden mot stengolvet nedanför.
Caféets andra besökare kastade frågande blickar, men han försäkrade dem leende om att hans kamrat bara upptäckt att han var sen till ett möte med sin flickvän. Hon var någon man gjorde bäst i att inte vara sen till, uppmanade han sedan skrattande.
Några spridda skratt letade sig fram i lokalen. De flesta såg dock förvirrade ut, inte många hade lagt märke till den mörkhårige manen som för ett litet tag gjort den långe blonde sällskap vid det runda bordet.
"Oj, oj", mumlade servitrisen som till sist vågat sig ut ur köket. "Jag ska hämta dig en ny kopp."
Hon började torka borde och plockade samtidigt åt sig koppen. Då Horton plötsligt reste sig blev stackaren så förvånad att hon tappade porslinet rakt i golvet. Hon kunde inte annat än desperat se både kopp och fat slås till blommiga skärvor framför sina fötter.
"Ah, förlåt mig", ursäktade han sig. "Mitt fel, jag betalar självklart för den."
Innan hon hunnit se upp från de sönderslagna servisdelarna var den mystiske herren redan försvunnen. Förbluffat lyfte den unga servitrisen upp sedelbunten som lämnats kvar på bordet. Så diskret som möjligt lät hon sedan stora delar av den försvinna i det rosarandiga förklädets ficka.
Tre dagar senare skickade hon ett vykort från en solig sandstrand någonstans i Ostindien till sin chef och förklarade på dess baksida att hon sa upp sig för att ge sig av på en jordenruntsegling.
-----------------------------
Så? Några tips på förbättringar? Eller är jag bortom all räddning? Haha :D
Den där texten var i elitklass om du frågar mig! Det känns som att den skulle kunna bli publicerad i vilken tidning som helst vilken dag som helst. Eller vara ett utdrag ur en välköpt bok. Ordvalen känns helt rätt, beskrivningarna är jättefina och det är en intressant historia som fångade mig från början och fick mig att vilja läsa mer. Jag skulle då bli glad om du fortsatte på den och skrev ihop en hel bok, den skulle jag lätt köpa! ;)
Oj, oj. Inte dåligt med beröm där. Tackat, tackar! Men hittar du verkligen inget som jag kan förbättra? Skulle verkligen uppskatta tips.
Det där textstycket kommer från några sidor strax efter sida 3 eller 4 i ett wordokument på ca 50.000 ord, så jag har kommit en bit på vägen redan :)
Aaaah detta är ju skitbra! :O Varför var du nervös över detta? PM:a mig om du får till det till en bok, då är jag definitivt intresserad :D
Medarbetare på fantasy.ifokus
Tror faktiskt inte det fanns något jag störde mig på alls när jag läste, det var helt enkelt jättebra bara! Enligt mig iaf :P
#3 Tack!
Jag antar att jag är nervös för att det här är en helt ny sida för mig och för att det var längesedan jag visade något jag skrivit för någon. Sedan antar jag att jag är ganska självkritisk också.
#4 Ok! :) Själv har jag faktiskt hittat ett stavfel. Men det räknas inte, för jag vet redan att jag stavar som en kratta. Är väldigt glad över att Word rättar åt en, haha.
Word är superbra! :D För övrigt är du inte ensam om att vara nervös för att lägga upp grejer här, det är lika hemskt varje gång! :P
#2 Oj! Skrev vist fel där. 50.000 tecken ska det vara, inte ord ^^'
Ja, du sa ju själv att du vet att det finns stavfel i det, så jag ska inte säga så mycket om det, förutom att på ett ställe står det "manen" istf "mannen" och det kommer Word inte hitta åt dig. ;)
Första meningen tycker jag känns konstlad; jag fick läsa den två-tre gånger innan jag lyckades klura ut vad du försöker säga. Skulle nog kastat om saker lite, typ "Till skillnad från mannen som hälsade honom med en glad vinkning när han kom in genom dörren, hade Ian aldrig fått så mycket som en igenkännande nick från kvinnan som försvann ut i köket." Detta i och med att "mannen som hälsade honom med en glad vinkning…" är en såpass lång substantivfras att det blir besvärligt att hålla rätt på sammanhanget.
Bitvis blir det lite för många meningar i rad som börjar med namn, vilket för mig iallafall stör flytet litegrann, och personligen föredrar jag Dialog med så få dialogmarkeringar som möjligt, men det är kanske mer en smaksak. Jag skulle nog fila lite mer på dialogen, se om det går att få in mer kroppsspråk, till exempel. Hur ser vi att Ian inte tycker om Horton? Är han spänd? Blänger han på Horton under samtalet? Varför kom han överhuvudtaget dit?
Faktiskt tycker jag att andra "biten", den med servitrisen och Horton, flyter betydligt mycket bättre än den första. Detta kan i och för sig bero iallafall delvis på att den första delen bygger på det som händer på tidigare sidor i berättelsen; av naturliga skäl kan jag inte bedöma detta.
Säger alltså inte alls "det här är dåligt" på något sätt, det är ett riktigt skapligt första utkast, men pekar på vad jag tycker fungerar bättre eller sämre med vad du har där.
#8 Tack! Jag ville ju ha tips på förbättring och åsikter och du har givit flera kanonbra sådana.
Det där med att många meningar börjar med namn har jag upptäckt och försöker få bort, det finns delar i det här dokumentet som är mycket värre än den här.
Håller helt klart med om att det behövs mer kroppsspråk osv. i dialogerna. Jag har gjort försök till att förbättra det tidigare, men brukar nästan alltid falla tillbaks i det gamla vanliga; "sa han surt", "sa hon irriterat" osv. Får försöka ta tag i det på allvar.
Som du säger så bygger det första stycket mycket på tidigare händelse. Men det ska jag inte skylla ifrån mig på. Den andra delen är ju också kortare, och jag vet själv att jag brukar lyckas "hålla ihop" allt mycket bättre i korta stycken.
Tack igen!
#9 Ett bra tips för att få bort "sa han surt" och liknande, är att tänka på vad det är som gör att man tolkar någons ord som "sura". Nu gör jag bara något rätt ur huvudet, så det är inte sådär superbra, men det kanske kan illustrera vad jag menar iallafall:
"Du är ju en idiot." Stefans röst var kort och kärv, och han blängde på Sara med ögonbrynen ihopknipna.
Det är (förhoppningsvis!) ganska tydligt att Stefan är sur på Sara, men det är onödigt att berätta detta när det går att visa det.
"Jag förstår det", nickade denne till svar. "Annars hade du inte kommit hit", tillade han retsamt.
Möjligen skulle du kunna försöka formulera om tillade han retsamt något, så jag som läsare själv får komma på att han är retsam. Men det är marginellt.
Jag vill bara säga att är så glad att har hittat den här platsen där man kan läsa andras texter och sedan kanske får andras tankar och tips om man skulle själv berätta något. Jag har skrivit lite Dikter och noveller, men vågar inte än visa dom.
Människans fantasi är oändlig och den är en kraft vars verkningar vi är inte alltid medvetna om.
cirrun
#10 Bra tips!
#11 Tack! Jag ska se över det där, och resten av konversationerna i dokumentet också för den delen :)
#12 Jag har också svårt för att visa saker jag skrivit. Men det är alltid nyttigt att få höra andras åsikter!
hej
tycker inte du tycker ska behöva oroa dig över att lägga in inlägg här :)
Detta var ju jättebra!
Men jag kan hålla med om att de första 2-3 raderna/meningarna är lite väl komplicerade. Jag förstod inte riktigt vad detta hela handlade om, och de tillsammans med felstavningen av fått, gav en ganska dålig början. Men sen blev det verkligen jättebra.
Hoppas på fortsättning och som inbiten vampyrnörd dröjer det nog inte länge förrän jag är lite halvt förälskad i Ian, om han har rätt utseende ;)
Lycka till!
Ella
#14 Har redan ändrat om början lite. Jag är dock inte helnöjd med det och pillar nog lite mer med det vid nästa genomläsning.
Kul att du gillade texten i övrigt!
Starta ny diskussion
