_Bladen hade näsan fallit av
andetagen av osagda ord
var förlorade i tider
som för länge sen passerat

Förbjuden passion och kärlek
överlevde i ett hjärta
fylld med ilska o hat
för en man som valde gud
som hans första kärlek

Aldrig tillhörde han henne
även om han en gång varit i hennes famn
ja,passionen fyllde hennes själ
även om det var på hans villkor
inte hennes

Hon levde i guds skugga
hon fanns inte i hans hjärta
för det var gud som hade hans hjärta först
förbjuden frukt var han
men även om sorg och tårar
passerade genom åren
så fanns han alltid vid hennes sida

Även om rosen bleknade med tiden
så behöll han den i sin bibel
för att påminna sej själv
om den kärlek han aldrig kunde välja

Rosen var skör
men dens skönhet försvann aldrig
ur hans ögon

Hur hon älskat…
hur hon förlorat….

Och även om smärtan höll hennes hjärta
I skedjor
så levde hon

En tår föll
och sorgen fångade hennes själ
hon viste att han inte fanns hos henne mer
Vinden kysste ömt hennes ansikte
rosen föll från hans hand
Hon viste

Ändå låg hon fortfarande
med sitt huvud på hans knä
"jag kommer alltid älska dig mer
även om du aldrig var min…
viskade hon

Och en Törnfågel sjöng…._