Läs böcker du vet att du gillar! Skit i om de är böcker du borde läsa, läs det du vill läsa!

Var också inne i en period då läsningen gick tungt, men för mig handlade det bara om att snubbla över en riktigt bra och spännande bok för att läslusten skulle komma tillbaka. Kanske är det bara så enkelt att du ska ha lite tur och snubbla över just en sådan bra bok för att du ska få tillbaka glädjen ;)

Ni kan nog ha alldeles rätt!

Det är nog bara att retirera, att läsa det som verkligen inspirerar mig. Jag har ju inga problem med att traggla mig igenom texter, skrivna på 1800-talet. Det tycker jag till och med är roligt och inspirerande. Texter med gammeldags stavning och en helt annan uppbyggnad än vad vi numera är van vid. Såna böcker som handlar om, det jag forskar om.

Det som jag behöver läsa för att skaffa mig de grundkunskaper som jag behöver för mitt fortsatta skrivande.

Men den läsningen är ju en helt annan  och säg om det blir stopp med den också! Katastrof!

Det jag kan sakna är mitt hängivna läsande. Som förflyttade mig bort, som bara fick mig att segla iväg utan att behöva tänka.

Läsning går i vågor. Det är något som jag lärt mig med tiden och jag vet att jag kommer ur vågdalarna där det inte finns en enda vettig bok att läsa. Behöver du läsa kiosklitteratur och diverse bestsellers? Se om du kan hitta någon bra biografi. Jag gillar att läsa sådant.

Kolla på litteratur iFokus. Det finns ett par litteraturtrådar där, jag har en bl a. Kanske hittar du något av intresse där.

#1

Har tänkt lite i samma banor, jag brukar läsa en stund när jag har lagt i sängen.
Nu har jag inte läst i en bok på en månad minst utan bläddrar i någon tidning, typ Vi i villa eller en datatidning. På mitt sängbord ligger en biografi om en gammal svensk skådis - Inga Tidblad. Gillar biografier och har läst många men den här är lite seg och då blir den liggande.

Visserligen går läsandet i vågor som någon skrev men nu när man reflekterar över det så är det kanske dags att ta fram en annan bok i stället.

Ja, jag är så inkörd på de böcker som jag brukade finna en läsupplevelse i. Så är det inte nu längre, men jag kanske får börja se lite längre och i andra genrer så kanske jag finner engagemang någon annanstans.

Tack för tipsen. Jag ska prova. Kanske är det meningen att jag ska vidga mina vyer…

Jag har mest läst studentlitteratur de senaste åren, känns det som. Men så började jag läsa Stieg Larssons bok " Män som hatar kvinnor" och blev fullständigt fast. Jag kunde inte sluta, jag slukade triologin på tre veckor och då snackar vi 1500 sidor bara så där.

Jag brukar alltid titta på vad de första raderna säger mig i boken. De måste fånga mitt intresse snabbt för att jag ska vilja fortsätta att läsa.

Jag tycker också att det är viktigt att kunna bli fast i boken. Att den ska kunna ta tag i mitt intresse och ge mig något.

Det är också något som jag själv tycker är viktigt, i mitt eget författarskap.

Det kanske är så att det är bara är det ämne som jag själv skriver om som engagerar mig just nu. Jag läser Petrus Laestadius journal från hans missionresor i lappmarken, första volymen, som han skrev i början av 1800-talet. Men det är i forskningssyfte, för mitt författarskap, absolut ingen nöjesläsning.

Svår gammaldags text med ideliga avbrott, för anteckningar. De texterna kan ändå engagera mig, men knappast få mig att sväva bort i en fantasivärld med dem.

#8 Intressant. Min pappa kommer från den finska lappmarken och han brukar prata om att han fick följa med på tältmöten i Leastadianerna som barn. Han brukar säga att det var svavelosande predikningar om himmel och helvete och att det antingen tolkades från finska till svenska eller svenska till finska.

Petrus Laestadius blev präst själv men mera känd var hans bror, Lars Levi Laestadius. Att många blev skrämda till kristendomen är väl känt. Hos bl.a. samerna fick det till följd att rotlösa som de var, genom statens tidigare behandling, kastade många sin gamla tro. Säkert var det likadant för många andra grupper också.

Nu är det så att det inte är just Laestadianismen som intresserar mej mest, utan den miljö som både nybyggare och samer levde i lappmarken på 1800-talet, helst ur kvinnligt perspektiv. Det finns inte mycket nedskrivet om det så det gäller att plöja fram i obrutna landskap. Att skaffa sig den kunskap som fattas för att kunna leva sig in i hur de hade det.

Jag har också nyskaffat Gustav von Dubens bok från 1873, "om lappland och lapparne", för att kunna få mer kunskap om den samiska sidan också. + en massa andra mindre böcker och anteckningar.

Det som fick mig att skriva den här tråden var de svårigheter jag har upplevt när jag vill koppla av från 1800-talet. Att det inte funkar längre att bara fly iväg i en annan miljö som en bra bok kan ge.

Det gav mig många frågetecken och det var helt olikt mej?

Men jag kanske är inne i någon utvecklng, det är nog bara att se tiden an!