Form och innehåll är samma sak
Ofta diskuteras vad som är viktigast av form och innehåll. Vissa hävdar att formen är viktigast, då en icke-fungerande form inte kan kommunicera innehållet. Formen kommer så att säga först. Andra menar att innehållet är det essentiella, det är ju faktiskt innehållet som är det vi vill ha sagt.
Båda sidorna har rätt… och fel.
Form och innehåll går inte att skilja från varandra. Jag kan inte uttrycka form utan innehåll, och jag kan inte uttrycka innehåll utan form.
Prova att skriva ett stycke som har form, utan att det har ett innehåll. Gick det bra?
Prova nu att skriva innehåll utan någon form. Gick det bättre?
Prova att skriva utan form och utan innehåll. Slumpmässiga nedslag på tangenterna. Formlöst, innehållslöst.
Formen och innehållet är bara två sidor av samma mynt. Av texten. De förutsätter varandra, och det är bara ett hjärnspöke att försöka skilja dem åt och inordna dem i en hierarki.
Du tänker djupt. Fast jag undrar om s k "ordbajseri" kan vara exempel på form utan innehåll. En del lärda kan skriva långa texter, som vid första anblicken verkar viktiga. (Eventuellt tror jag att det kan vara viktigt, beroende på att jag sett namn och titel på den som skrivit texten.) Orden och meningarna är relativt korrekta, men vid närmare granskning upptäcker jag att texten inte leder till något budskap. Texten känns meningslös.
Men någonting uttrycker väl texten. Jag tycker nästan att det verkar som om du skjuter in dig på en texts disposition här. Alltså, vi kan skriva en herrans massa meningar som inte är kopplade till varandra. Dessa kan i sig vara korrekta, men de kommunicerar inget enhetligt innehåll.
Frågan är då, och här är jag osäker: är bristen på enhetligt innehåll också en formbrist? Alltså, i en text måste meningarna kommunicera med varandra formmässigt. Samma begrepp används, tema-rema, styckeindelning och hela baletten. Går detta då att infoga i mitt ovanstående resonemang? Eller är det bara anpassligt på enskilda meningar (men: utan form finns det ju heller inga meningar, egentligen!)?
Hmm … Det var intressant skrivet det där. Jag tror helt klart att innehåll och form båda är beroende av varandra för att det ska bli nåt :)
Det finns en diskrepans mellan storleken på form och balans. Om fabeln sviktar vardagliggörs texten av den ofta bristande symboliken, som brukas till åskådliggörande in absurdum. Innehållet, själen, självet, låter sig bara fångas av de kanaler som faktiskt uttrycker det. Du kan inte banalisera det berättigade sakrala utan att härbärgera tanken.
Form utan innehåll? (Jag vet inte!)
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
Bara så ingen tror att jag är en svamlande fåne, det där var ett försök till tomhet, form utan något som helst innehåll. Jag vet inte om det bevisar något, och i såna fall åt vilket håll.
Blev det inte ganska vackert?
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
#4: Det enda jag inte kunde läsa in betydelse i var den första meningen. Balans och form har ju ingen storlek! Men frågan är ändå: är det inte så att detta är ett formfel (också)?
Men för övrigt kan man ändå fråga sig hur det fungerar med avsikt. Du har ju ingen avsikt att lägga in innehåll i formen, eller hur? Kan man då säga att det finns innehåll där, bara för att jag tolkar in det?
Fast jag lutar nog åt att om formen fungerar (d.v.s. existerar) existerar även ett innehåll. Fungerande form uttrycker automatiskt innehåll.
#5: Speciellt gillade jag "Innehållet, själen, självet, låter sig bara fångas av de kanaler som faktiskt uttrycker det."
Jag tror inte jag följer dina resonemang helt och hållet, Vimes. (Jag är mer van att tänka i bilder än i ord.) Du får gärna förklara var du menar att formfelet ligger?
Men jag funderade lite åt samma håll (tror jag): även om jag svamlade, och verkligen försökte säga ingenting, så går det ju att lägga in en tolkning. Och kanske blir tolkningen bättre ju mer tid man ägnat åt formen?
Så hur är det med ett barns berättelse? Där kan man ju följa ett spännande innehåll som berättas utan tanke på retorik. Är inte det innehåll utan form?
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
#7: Såhär menar jag: något som saknar form förmedlar inget innehåll. Likaså kan inte innehåll förmedlas utan form.
Jag tror att jag tycker att det är orimligt att hävda att det finns innehåll som formen inte förmedlar, var finns det innehållet? Likaså är det orimligt att hävda att det finns form som inte förmedlar något innehåll, form förmedlar väl alltid något?
Det ena kommer inte före det andra. Allt är form eller allt är innehåll. Bättre kanske att säga att allt är information?
Barnets berättelse kanske inte följer de regler som vi vanligtvis anser oss följa i kommunikation, men de har likväl form.
Om min 20 månader gamla dotter säger: "Pappa dolen!" vet jag att hon menar: "Jag vill att pappa ska sitta på stolen!". Formen meddelar innehållet.
En tanke. Dina tankar stämmer väl kanske när det gäller just texter. Men form kan ju i andra sammanhang vara form utan text. Grafisk form, konst, en vägskylt eller ett barr på trädet. Allt är form, men innehåller inte text.
Instinktivt vill jag svara att all människoskapad form uttrycker innehåll. Vägskylten är ju ett klockrent exempel. Och vad gäller konst är väl distinktionen mellan form och innehåll ännu mer omöjlig, eller?
Grafisk form är ju lite annrolunda, dock. Den ska (väl?) lyfta fram en annan text, inte sant? Den bär inte innehåll i sig själv? Jag vet inte, får fundera lite på det.
Som krukmakare kan jag ju bara säga att form ÄR uttryck. Det finns ingen skillnad.
Men var finns formen i en text? Är det samma sak som retorik? Eller grammatik? Eller vad?
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
Åh, förresten, grafisk form har förstås också ett uttryck. Det blir en kombination mellan textens uttryck och innehåll, och grafikens uttryck och innehåll. I bästa fall förstärker de varandra!
Ungefär som en sång. Musik + ord blir en mycket större upplevelse än musiken och orden var för sej. Om de passar ihop…
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
#11: Jag tycker ju som sagt att dikotomin form/innehåll är problematiskt.
Vanligtvis brukar man nog mena detta:
"Det här vill jag ha sagt" - Innehåll
"Såhär säger jag det." - Form
Jag tror jag är med.
Kan du säga samma sak i två olika former? Om du byter ut formen - genom att byta språk, grammatik, versmått, synonymer… - så blir innehållet något lite annorlunda.
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
Starta ny diskussion
