Del 2:

Alla som bor i staden hör när hingsten försvinner och kommer ut från sina hus. De får syn på flickan och ser på hennes blick att hon sett vandraren. Stadens ledare ger tecken åt två män som går fram och griper tag i flickans armar.
- lämna henne i öknen. Hon har sett vandraren. Hon måste bort. Säger han
De två männen nickar och två hästar leds fram. Ena mannen sitter upp och sen lyfter den andra upp flickan framför mannen innan han själv sitter upp. De sätter sina hästar i galopp och de kommer allt längre bort från byn. Efter en lång stund stannar de och mannen som har flickan framför sig sitter av och drar ner henne. Han sitter sen upp igen och rider tillbaka till byn.
Flickan är nu alldeles ensam i den stora öknen och öknen är som varmast nu.
Hon börjar förtvivlat gå åt det håll som hon tror är vägen hem.
Det ända hon ser är sand och höga sandkullar. Hon går i flera timmar och känner sig nu utmattat. Blicken är dimmig och hon håller på att svimma. Men så hör hon en häst skria och i nästa stund var han där.
Hon samlar nya krafter och följer efter hingsten som hela tiden försvinner ur sikte. Hon märker inte ens att de kommer till några klippblock som ligger ihop. Hon hör något som låter lika dant som den porlande bäcken men mycket svagare. Först tror hon att hon bara inbillar sig men sen ser hon den otroligt lilla bäcken som nästan är slut på vatten. Hon släpar sig mot den med sina sista krafter och dricker sen. Mitt i allt slutar hon.
*Den svarta hingsten, vandraren som gett folken i min by massor av problem hjälpte mig. varför?* tänker hon.
Hon fortsätter sen att dricka och när törsten är lindrad lutar hon sig tillbaka och blundar. Hon ser den magnifika hingsten i sitt inre och försöker förstå varför han hjälpt henne.

Del 3:

Den unga tjejen öppnar försiktigt ögonen. Hon ser hur solen går ner och hon förstår att hon måste somnat. Magen kurar och hon känner sig hungrig men det finns ingen mat inom räckhåll. Hon ställer sig långsamt up och börjar gå. Det är lite svalare nu när det är mörkt och hon får inte lika ont i huvudet.
Flickan går hela natten och när solen börjar stiga upp mot himlen börjar hon leta efter en plats att vila på.
Hon hör ett en knastrande ljud bakom sig och snor runt.
I samma ögonblick som hon får syn på vandraren som tydligen följt efter henne hela natten viker sig benen under henne och hon faller handlöst ner till marken. Hon blundar och känner både hungern och törsten bränna i hennes torra strupe och hon kippar efter luft.
Hon hör hingsten komma närmare och hon ligger helt stilla tills hon känner hans mule som far runt på hennes kropp.
Hon sträcker försiktigt upp handen och lägger den på hingstens hals.
Vandraren rycker till men står kvar. Hon får tag om hans man och med hjälp av hingsten tar hon sig upp. Hon börjar gå men stannar när hon hör en varm och vänlig gnäggning som kommer från hennes fyrbenta räddare.

Del 4:

Flickan stannar tvärt och vänder sig om. Hon ser på hingsten och tror först att hon hört fel men så gnäggar han igen. Hon går ett steg mot hingsten och när hon är nästan framme slänger sig hingsten bakåt och försvinner bort.
Hon känner sig förtvivlad och börjar sen gå igen. Det hon inte vet är att vandraren följer efter henne men på långt håll.
Det blir åter natt och flickan stannar för att vila. Nu var hon så hungrig att gamarna hade börjat flyga i cirklar runt henne ihop om att hon skulle dö så att de fick sig en bit mat.
Hon satte sig i skuggan av ett stort klippblock när hon hörde ett skrämmande ljud och skrek till. När hon såg att det var en sandstorm fick hon nästan panik och tryckte sig mot väggen.
Hon hörde först ett skri och i nästa stund kom hingsten farande. Han stegrade sig och fäktade magnifikt med hovarna. När han gick ner på alla fyra igen landade han med framhovarna rakt på ormen som försökte komma undan i tid men som inte han.
Hingsten backar sen och ser med sin djupa och klara blick på flickan.

Del 5:

Flickan hade nu varit i den oändliga öknen i nästan en vecka. Hon hade blivit riktigt mager och undernärd. Varken mat eller vatten hade hon.
Den vackra hingsten följde flickan steg för steg. Har ser hur flickan långsamt tynar bort för varje timma som går.
Plötsligt kommer det som flickan längtat efter. Framför sig ser hon ett fallfärdigt hus.
Hon knackar trött och utmattat på dörren. När ingen öppnar så öppnar hon dörren själv. Hon ser in i det dunkla ljuset och får då syn på något. Hon tar några stötiga steg framåt och nä hon ser att det är något som är ganska färskt sträcker hon fram handen och grabbar tag i den och för den till munnen och börjar tugga utan att tänka sig för.
 Hon går ut från huset och går till hingsten när hon hör en röst bakom sig. Hon snor runt och får syn på en inte så gammal man.
- Jag såg dig komma ut från mitt hus. Vem är du? Och vad gör du här?, frågar mannen.
- Jag, jag är ledsen.. Jag trodde att huset var övergivet. Jag har vandrat i öknen ganska länge nu. Jag kommer knappt ihåg vem jag är. Jag har inte fått mat på ungefär en vecka, säger hon nästan panikslaget.
- Te det lugnt. Jag förstår. Du såg vandraren, Eller hur?, sa mannen.
- Ja, det har jag. Å snälla kan jag inte få stanna här ett tag tills jag är utvilad så att jag kan fortsätta min vandring hem? Säger hon.
- Visst kan du det. Känn dig som hemma, sa mannen och gick in i huset.
Flickan vände sig till sin fyrbente vän och bestämde sig för att ge han ett riktigt namn.
- Du min räddare ska heta Storm In Desert och aldrig mer skall du kallas vandraren, sa hon och gick sen också in i huset där mannen satt på en stol.
- Vad heter du? Själv heter jag Jacob, sa han.
- Jag heter Alexis. Tack för att jag får stanna. Säger hon.
Dagarna går och relationen mellan Alexis och Jacob blev starkare. Den svarta hingsten som numera kallades Desert eftersom han hade så långt namn blev en viktig del i Alexis liv och vänskapen mellan dem var nu stor. Efter ett tag kunde hon rida på han i korta stunder.
Det var dags för henne och Desert att fortsätta vandringen. Det blev ett långt hej då och hon lovade att komma tillbaka.

Tycker ni att jag ska fortsätta med berättelsen?

Ja! Fortsätt, tycker det var en spännande handling och det liknar inget jag läst förut :)

Tycker också du ska fortsätta :)

Oki :D

Nästa del kommer komma snart :D

Ser fram emot det med spänd förväntan :)

Del 6:

Alexis rider ganska långsamt eftersom hon inte vill trötta ut Dust för snabbt. Hon slänger en snabb blick bakåt och ser att Jacob står och vinkar efter henne. Hon stannar till och vinkar tillbaka. Hon vänder sen blicken framåt och ger Dust en klapp på halsen innan hon skänklar på han. Hon vänder sig om i sadeln och ser hur huset och Jacob blir mindre och mindre ju längre bort hon kommer.

De vandrar länge och när solen lyser som varmast bestämmer Alexis att de ska leta efter skugga. När skuggan har hittas tar hon fram väskan som hon har på ryggen och öppnar den. Hon tar fram lite havre som hon och Jacob sått tillsammans. Till sig själv tar hon upp en macka. När hon och Dust ätit klart tar hon en utav vattenflaskorna, häller upp vatten i händerna och låter Dust dricka. När vattnet i hennes händer är slut häller hon upp mer och gör så några gånger. Det sista i vattenflaskan dricker hon upp själv.

Kolla igenom texterna efter slarvfel innan du lägger ut dem vetja ;) Ser att det finns lite småsaker att anmärka på, typ "har hittas" istället för "har hittats" har det råkats bli :)