Okej då börjar jag.

Jag rycker till av att väckarklockan ringer.

Jag rycker till av att väckarklockan ringer. Sakta slår jag upp ögonen, känner solens strålar slå emot dem.

Sakta slår jag upp ögonen, känner solens strålar slå emot dem. Rullgardinen är inte neddragen, solen silar in genom de skira spetsgardinerna.

Sakta slår jag upp ögonen, känner solens strålar slå emot dem. Rullgardinen är inte neddragen, solen silar in genom de skira spetsgardinerna. Jag kastar en blick på väckarklockan, inser att det är länge kvar tills det är dags för den att ringa.

Jag kastar en blick på väckarklockan, inser att det är länge kvar tills det är dags för den att ringa. Sömnen drar i ögonen. En fluga surrar envist mot den blekta tapeten.

Jag kastar en blick på väckarklockan, inser att det är länge kvar tills det är dags för den att ringa. Sömnen drar i ögonen. En fluga surrar envist mot den blekta tapeten.

Plötsligt rycker jag till. Klockan har ju redan ringt! Jag kastar mig ur sängen, trasslar in benen i täcket och faller nästan huvudstupa in i nattduksbordet.

Jag kastar en blick på väckarklockan, inser att det är länge kvar tills det är dags för den att ringa. Sömnen drar i ögonen. En fluga surrar envist mot den blekta tapeten.

Plötsligt rycker jag till. Klockan har ju redan ringt! Jag kastar mig ur sängen, trasslar in benen i täcket och faller nästan huvudstupa in i nattduksbordet. Det var nu det gällde, idag var den stora dagen hela min kropp pirrade av förväntan.

Jag kastar en blick på väckarklockan, inser att det är länge kvar tills det är dags för den att ringa. Sömnen drar i ögonen. En fluga surrar envist mot den blekta tapeten.

Plötsligt rycker jag till. Klockan har ju redan ringt! Jag kastar mig ur sängen, trasslar in benen i täcket och faller nästan huvudstupa in i nattduksbordet. Det var nu det gällde, idag var den stora dagen hela min kropp pirrade av förväntan. Men nu kanske det är för sent, jag är tvungen att skynda mig om jag över huvud taget skulle ha någon chans att hinna.

Jag kastar en blick på väckarklockan, inser att det är länge kvar tills det är dags för den att ringa. Sömnen drar i ögonen. En fluga surrar envist mot den blekta tapeten.

Plötsligt rycker jag till. Klockan har ju redan ringt! Jag kastar mig ur sängen, trasslar in benen i täcket och faller nästan huvudstupa in i nattduksbordet. Det var nu det gällde, idag var den stora dagen hela min kropp pirrade av förväntan. Men nu kanske det är för sent, jag är tvungen att skynda mig om jag över huvud taget skulle ha någon chans att hinna.

Jag klär mig hastigt i de kläder jag hade valt ut kvällen innan. De var lagom intetsägande: bleka jeans, svart tröja av "munkmodell", slitna jympadojor av okänt märke. På nattduksbordet ligger Glocken, jag tar den, prövar mantelrörelsen och sätter i magasinet jag laddade kvällen innan. Inget kunde stoppa mig, inte idag.

Jag klär mig hastigt i de kläder jag hade valt ut kvällen innan. De var lagom intetsägande: bleka jeans, svart tröja av "munkmodell", slitna jympadojor av okänt märke. På nattduksbordet ligger Glocken, jag tar den, prövar mantelrörelsen och sätter i magasinet jag laddade kvällen innan. Inget kunde stoppa mig, inte idag.

_-Va f-n är en Glock? Hannas ljusa, lite barnsliga, röst ekade i mitt bakhuvud. Jag kände hur käkarna pressades mot varandra. Hon hade inte med det här att göra, inte alls.

Hon hade inte med det här att göra, inte alls.

Jag ignorerade hennes irriterande röst och stängde ute hennes energiska tuggande på bubbelgumm extra.

Jag rycker till av att väckarklockan ringer. Sakta slår jag upp ögonen, känner solens strålar slå emot dem. Rullgardinen är inte neddragen, solen silar in genom de skira spetsgardinerna. Sömnen drar i ögonen. En fluga surrar envist mot den blekta tapeten.

Plötsligt rycker jag till. Klockan har ju redan ringt! Jag kastar mig ur sängen, trasslar in benen i täcket och faller nästan huvudstupa in i nattduksbordet. Det var nu det gällde, idag var den stora dagen hela min kropp pirrade av förväntan. Men nu kanske det är för sent, jag är tvungen att skynda mig om jag över huvud taget skulle ha någon chans att hinna.

Jag klär mig hastigt i de kläder jag hade valt ut kvällen innan. De var lagom intetsägande: bleka jeans, svart tröja av "munkmodell", slitna jympadojor av okänt märke. På nattduksbordet ligger Glocken, jag tar den, prövar mantelrörelsen och sätter i magasinet jag laddade kvällen innan. Inget kunde stoppa mig, inte idag.

-Va f-n är en Glock? Hannas ljusa, lite barnsliga, röst ekade i mitt bakhuvud. Jag kände hur käkarna pressades mot varandra. Hon hade inte med det här att göra, inte alls. Jag ignorerade hennes irriterande röst och stängde ute hennes energiska tuggande på bubbelgumm extra. Jag undrar om hon någon gång har varit tyst mer än en minut, alltid ska hon prata!

Jag tog bort en mening. Det börjar ju med: "Jag rycker till av att väckarklockan ringer". Men det var någon som hade skrivit; "Jag kastar en blick på väckarklockan, inser att det är länge kvar tills det är dags för den att ringa."

Hoppas inte den personen tar illa upp, men det lät lite konstigt. (a)

#13: Haha, oj! Mitt fel! Det låter visserligen lite konstigt som det blev nu också men vi ska väl inte vinna nobelpriset med den direkt så det kan väl vara :P

Jag rycker till av att väckarklockan ringer. Sakta slår jag upp ögonen, känner solens strålar slå emot dem. Rullgardinen är inte neddragen, solen silar in genom de skira spetsgardinerna. Sömnen drar i ögonen. En fluga surrar envist mot den blekta tapeten.

Plötsligt rycker jag till. Klockan har ju redan ringt! Jag kastar mig ur sängen, trasslar in benen i täcket och faller nästan huvudstupa in i nattduksbordet. Det var nu det gällde, idag var den stora dagen hela min kropp pirrade av förväntan. Men nu kanske det är för sent, jag är tvungen att skynda mig om jag över huvud taget skulle ha någon chans att hinna.

Jag klär mig hastigt i de kläder jag hade valt ut kvällen innan. De var lagom intetsägande: bleka jeans, svart tröja av "munkmodell", slitna jympadojor av okänt märke. På nattduksbordet ligger Glocken, jag tar den, prövar mantelrörelsen och sätter i magasinet jag laddade kvällen innan. Inget kunde stoppa mig, inte idag.

-Va f-n är en Glock? Hannas ljusa, lite barnsliga, röst ekade i mitt bakhuvud. Jag kände hur käkarna pressades mot varandra. Hon hade inte med det här att göra, inte alls. Jag ignorerade hennes irriterande röst och stängde ute hennes energiska tuggande på bubbelgumm extra. Jag undrar om hon någon gång har varit tyst mer än en minut, alltid ska hon prata!

Men nu har jag inte tid att tänka på Hanna längre, jag måste fokusera på den stundande uppgiften.

Något snarliknande denna novellek har vi på Kafé K: Fredagsföljetongen.

http://www.kafe-k.se/fredagsfoljetongen.htm

Kom gärna in varje vecka och påverka innehållet genom att bidra med det som det frågas efter.

Putt?