Skogens liv

Där Klarälven virvlar fram mellan stock och sten
sitter en ärla på på sin sten

Hon ser som så många gånger vad som händer
vid älvens strandkant

Där står ett rådjur
så skör och så vacker

Tvekar men törsten tar över
Snart slukas hon av vattnet när en sten ger vika

Se, där på klippan står Skogens Prins
Han står där som många gånger förr

Han ser hur landskapet förändras
Han ser vad som händer omkring honom

Människorna har sedan länge trängt in i hans revir
Nu är hans folk på flykt

Människan har tagit hans mark
Den mark han en gång levde i

Se, där borta i skogsbrynet
Där står skogen kung

Han står där som många gånger förr
Ser myrarna fyllas av liv, för att sen tömmas igen

Allt detta ser hon, ärlan
allt medan hon flyger

Flyger mot söderns värme
allt medan solen går ned över grantopparna

(C) Vargen Johansson

Nattens artister

Ett gammalt skjul
står tomt och öde mitt bland granarnas stammar

Sen länge övergetts av dess innehavare
övertagits av skogens träd

Det myllrar av liv
i och omkring det gamla skjulet

En myrstack har byggts upp på dess södersida
En igelkott har tagit över lövhögen
som har samlats in ett hörn utanför dörren

Kråkan har tagit över skorstenen
Där bor hon med sina ungar
som ständigt kräver hennes uppmärksamhet

Se, där slinker rävens sluga svans ut genom dörren
Vart tar Mickel vägen vid den här tiden på dygnet?

Han har hört en honas lock rop
Nu dras han mot henne

Kråkan skriker ut sin rädsla
Hennes make kraschar ner bredvid boet

Det rycker till i igelkotten och taggarna spänns
Han har vaknat och han ska nu ut på rövarstråt i det som nu är nattens timme

(C) Vargen Johansson

Ödetorpet i gläntan

Ett torp står tomt och öde
sen länge tillbaks har skogen tagit över

Byggt av människan
har det nu övertagits av skogen och dess invånare

En katt har hittat hit
Hon sitter på fönsterbläcket och ser skogens djur sakta smyga ut i gläntan

Ett rådjur har hittat ut i gläntan
Försiktigt ser hon sej omkring innan hon sakta träder in i solens ljus

Stel står hon där, betraktar
Betraktar sin omgivning med försiktig nyfikenhet

En plötslig lukt får henne att stelna till i ett steg
En plötslig rörelse får henne att springa för sitt liv

Hon hade inte behövt frukta den lilla rävungen
som nu tillrättavisas av sin mor

Modern vet alltför väl att faran lurar överallt för hennes ungar
Ungarna tar ingen notis om omvärldens ohyggligheter

Dom leker glatt vidare inne i grytet
i väntan på mörkret ska komma

Katten sitter fortfarande kvar på fönsterbläcket
när plötsligt en skugga åtföljd av flera andra träder ut i gläntan

Smidigt hoppar hon ner från bläcket
och lämnar gläntan i ren förskräckelse
när vargflocken skyggt träder ut på scenen

Dom vet alltför väl att människan har funnits på denna plats
Kanske kommer hon tillbaka

Men medan dom skyggt travar runt i utkanten av ängen
faller skymningen och nattens artister tar över

(C) Vargen Johansson

Vilka härliga texter! Speciellt de två första tyckte jag var otroligt vackra och de berörde verkligen. Du har ett jättefint flyt i språket!

#4
Tackar! Vad roligt att jag lyckats beröra dej med mina texter

Fina Dikter, du lyckas verkligen fånga stämningen. Personligen tycker jag det är svårt att hitta bra poesi som handlar om naturen, men jag tycker du har lyckats väl med dina Dikter. Man känner närvaro, ser platserna framför sig och vill besöka dem. Jag kan relatera till mina egna natur- och barndomsupplevelser.

Om du vill kan du försöka jobba lite mer med språket i dikten Ödetorpet i Gläntan

_En katt har hittat hit
Hon sitter på fönsterbläcket och ser skogens djur sakta smyga ut i gläntan

Ett rådjur har hittat ut i gläntan
Försiktigt ser hon sej omkring innan hon sakta träder in i solens ljus_

I stycket ovan förekommer orden hittat och gläntan tätt in på varandra, lite av störande upprepning. Se om du kan hitta andra ord eller ändra formuleringarna. Jobba gärna lite mer med den dikten, känn på rytmen i språket, pröva olika ord.