Du sa att jag var fin
Jag slog dig
Du gav mig en kram
Jag slog dig
Jag gav dig en kyss
Du slog mig

Du kan se mig frysa
men det är inte kallt
Du kan se mig le
men jag är inte glad
Du kan se mig vara pigg
men jag har inte sovit.
Jag älskar dig.

Jag saknar dig.
Jag saknar att höra ditt härliga skratt.
Varför blev det såhär?
Kan du bara inte komma tillbaka,
så allt kan bli som förr?
Jag älskar ju dig.

Tjock och ful.
Ja, det kanske jag är.
Du blir varken finare eller smalare av att säga det.
Varför har människor svårt att acceptera folk som de ser ut?

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar dig.
Du verkar aldrig ha lagt märke till mig.
Det känns som jag är luft.
Hur ska jag kunna få dig att förstå när du inte ser mig?

Din kyss finns fortfarande kvar.
Det känns som om för en sekund sedan.
Nu är du död.
Du finns inte.
Om du bara hade vridit på huvudet två sekunder tidigare,
hade du levt nu.

Varför lämnade du mig?
Du gjorde det med flit.
Jag trodde du älskade mig.
Var det en lögn?
Du sa att inget skulle skilja oss åt.
Det var du som försvann.
Du älskar inte mig.

Stackare, så mycket olycklig kärlek. Det är alltid så skönt att skriva av sig. Bra skrivet. /Kata