Vad häftig text! :) Välkommen hit!

Det är väl så det är, som tillvaron ser ut.

Bra text Jag blir nyfiken. Vill veta mer. Jag vet inte om texten blir bättre om jag får veta mer, utan menar snarare att texten gör mig nyfiken. Varför är sex med en främling bättre än skärsår? Finns det pengar inblandade eller handlar det bara om sex? Lugn, ambitös fasad. Inte så att du ska skriva om texten för att svara på mina frågor, men jag blir nyfiken och vill veta mer om "jag". Se min väckta nyfikenhet som ett beröm.

Åh, tack! =) Jag hade inte väntat mig någon respons alls, absolut inte sedan jag inte har några erfarenheter alls av att skriva, mer än obligatoriska saker såklart ;)

#2 Kul att du känner den nyfikenheten. På något vis känner jag den själv, och på samma sätt som den triggar en så.. avskräcks och äcklas jag. Det är en underlig känsla som jag önskar att jag kan fånga längre fram. Dock är jag ju som jag är, så att skriva fungerar bara när det verkligen faller på. Men det kommer i sinom tid.

Jag ser att du är öppen för feedback och här kommer den:

Min tolkning av personen ifråga är att den bär en skuld som bara kan ersättas genom att förnedra sig själv. Hon söker olika vägar för att åsamka sig en själslig smärta som är större en den livkris hon befinner sig i. Endast då kan hon finna ett neutral läge och fortsätta sitt i många ögon destruktiva liv.

Det är en svart beskrivning av ngt som jag tror finns i alla människor men kommer upp till ytan pga en traumatisk händelse.

Dessbättre tror jag att när man är långt nere i det själsliga träsket så är det oerhört nära en vändning som kan bli omskakande och livfylld. Hade du ngn tanke på ett sådant scenario??

Om du vill skriva vidare så kanske du skall lägga upp det på kapitel1.se?

Där kan man få sitt alster recenserat av mkt kunniga amatörförfattare. Nackdelen är att en och annan uttrycker sig lite plumpt. Just nu pågår där en tävling som gör att jag inte lägger upp min egen text. Det pågår redan alldeles för mycket tävlingar i livet…

Du verkar ha lusten att skriva och då behövs inga tävlingar !!

Fortsätt!!!

Glömde…

Jag tycker du kan fundera på en annan titel…

Kanske något mer diffust??

Tack för kritiken. Eftersom detta kan beskrivas som ett biografiskt material, då allt är hämtat ur egna erfarenheter (därav den anonyma och låga profilen) så kan jag ju svara på en hel del av tolkningarna. Men jag vet inte om det ger så mycket egentligen. Händelserna beskriver på sitt sätt bättre än jag kan göra rakt upp och ner.Sen är inte tolkningen av mig det primära, även om det är en "bonus", något jag själv funderar mycket på.

En vändning, jo kanske. Jag har inte upplevt någon sådan som man ofta läser om. Ex. "när jag var som djupast så insåg jag.." När jag har känt en vändning komma så har det inte gått fort, eller så har den fört med sig andra negativa saker.

Blir det mer så är det inte omöjligt att jag lägger ut det där, tack för tipset! Jo, lägger man ut texter öppet får man vänta sig kritik, både bra och dålig och alla spektra däremellan.

Men, rubriker/titlar är jag verkligen helkass på. Finns inget jag tycker är svårare än rubriker, det vet jag är en brist, men jag har ingen idé alls om vad som skulle passa bättre. Förslag?

Fyller på

______________

Jag har alltid haft stor tilltro till sanningen. Ärligheten varar längst som ordspråket säger, och det var min ledstjärna. Tyvärr väger skuld tyngre än sanning i min värld, och min ärlighet fick sin dödsstöt på en oväntad plats. Tyngd av min skuld och mina lögner, med ett enormt behov av att lätta dessa för ett par lyssnande öron och tystade läppar samlade jag allt mod jag kunde uppbåda och berättade. En stavelse åt gången till en början, sedan allt snabbare. All ångest, alla skador jag åsamkat andra och mig själv, all skam jag känt ventilerades och min själ låg blottad för denna människa. Så sårbar hade jag aldrig varit, och aldrig hade jag trott att jag frivilligt skulle sätta mig i en situation där ett enda ord kunde omintetgöra den tunna tråd av hopp som jag fortfarande närde i mitt inre.

I efterhand insåg jag att inte alla är lämpade och beredda på den brutala sanningen. Min tanke om bikten som ger syndernas förlåtelse och lättar hjärtat visade sig naiv. Denna människa, trots diplom och goda vitsord från många utbildningar, satt stum under en lång tid. Med skälvande röst förkunnade hon att timmen var över och jag bevärdigades inte ens med en blick från hennes nu blodfattiga ansikte när jag visades ut.

Genom att tumma på sanningen hade jag under lång tid bemötts som en mänsklig varelse. Jag kallades "stark". Stark som vågade berätta om mitt psykiska mående, stark som klarade av min vardag, stark som jobbade i rätt riktning. Stark. Allt annat än vad jag var, och jag hatade ordet. Starka människor är de som kan lyfta flera kilo, de som kan ta hand om en familj och sig själv på ett bra sätt. De som ställer upp, tröstar, åstadkommer viktiga saker på sociala och personliga plan. Vad av detta gjorde jag?

Nu var jag inte stark längre. Den ultimata styrkan hade enligt psykologen varit att lämna ut sig själv utan förbehåll. Att visa tillit för att på den vägen nå en lösning på en komplicerad problematik. Jag trodde att jag var stark som berättade, men tydligen så var jag omänsklig. Ett monster. Aldrig mer mötte jag den människan, diffusa ursäkter kom alltid emellan från hennes sida och jag insåg att jag gjort något oacceptabelt. En liten lögn hade kunnat rädda den relationen och kanske var nu en väg till ett annat liv stängd. Allt på grund utav min missriktade styrka och ärlighet.

Detta fick mig att utvecklas, anpassas och evolvera. Jag finslipade min yta och mitt beteende. Aldrig igen skulle jag begå samma misstag, jag förstod att nyckeln till framgång var att smälta in. Att inte bli genomskådad. Det blev en ny utmaning, men min uppväxt gav mig stora fördelar. Ödmjukheten fanns där, men även den starka och okuvliga viljan. Redan från tidiga år hade jag förmågan att snabbt tolka en situation och detta blev min räddning.

Jag blev en social kameleont. Bar mitt leende och den starka fasaden högt, och inte ens de som sade sig känna mig utan och innan kunde skåda bakom dessa. Ögonen sägs vara själens speglar, men även själen kan ändras efter ett syfte. Jag var framgångsrik, hade många vänner och ett socialt liv. Inombords skrek jag i vanmakt. Jag hatade de fåniga skratten, de vardagliga saker som vänner diskuterade och deras drömmar om framtiden. Samtidigt var det ett intressant spel, som jag utvecklade till den grad att jag idag inte längre vet om det är jag, eller den socialt programmerade autopiloten som intresserar sig för diskussionen om jämställdhet, eller det ekonomiska läget i världen.

Detta ledde i sin tur till att jag inte behövde känna. Allt skötte jag utan mina känslors medverkan, för det minskade min risk för att upptäckas som falsk, bedragare, monster. Samtidigt är det enormt tröttande att tolka varje subtil signal för att kunna ge korrekt respons, för hur ska jag annars veta att jag ska visa sympati för vännens förlorade kärlek när jag själv inte kan sätta mig in i situationen och känna med henne? När jag själv är emotionellt handikappad?

Det är en oerhört stark text du skriver.

Titeltips: Vad har för favoritartister? Vad har de gjort för låtar? Kan du låna någon rad därifrån och ev översätta? Berny Pålsson citerar t ex Nine Inch Nails i en av sina böcker, översatt till svenska skulle Nine Inch Nails det kunna bli Långa Naglar. Långa naglar visar både på att personen bryr sig om sitt yttre och att den kan klösa och skada, både sig själv och andra. Vill man ha en mer kryptisk titel på samma tema är 9*2,54 ett exempel (9 från Nine Inch Nail och 2,54 eftersom en tum eller inch är 2,54 cm).

Lek lite med olika assosiationer och se om du hittar någon titel.

Jättebra idé parsley!! Det svåra är att jag är helt fantasilös och inte vet riktigt hur detta slutar. Planlösheten personifierad. Lite svårt att få en allomfattande rubrik då, även om jag ska försöka ;)

Kanske kan man få hjälp av admin/moderator att ändra rubriken till "MyTwoCents texter" så som jag ser att andra har gjort? Det duger ju tills vidare om inte annat.

Oj, vad du skriver bra. Vill bara läsa mer och mer. Du tog mig i handen och ledde in mig i ditt liv. Sällan jag känner så här. Brukar skygga i vanliga fall. Men inte nu. Du kan verkligen skriva.

Ändrar din rubrik på tråden. /Kata