Här är en novell som jag har skrivit jag skulle bli glad om ni skriver vad ni tycker om den! :)

Lova att tänka på mig

Hjärtat bultade, hon blev varm i hela kroppen. När hon såg på honom, kändes det så lätt alltihop. Allt jobbigt bara försvann, känslan av välbehag och lycka sköljde över henne. Var det verkligen han som stod där, Viktor hette han. Hon hade varit förälskad i honom i fyra år nu, ända sedan han började i hennes klass. Han var spinkig, men inte för smal, han hade svart halvlångt hår och blåa ögon. Han hade egentligen blont hår, men han hade färgat det. Hon memorerade bilden av honom, hans leende, hans tröja med en elgitarr på och hans min när deras blickar möttes för en sekund. Sedan gick hon, hon gick ut från skolan, bort från skolgården. På vägen mötte hon sin storebror, han frågade om hon hade slutat skolan, men hon svarade inte. Hon bara gick och gick,sida vid sida med sin bror. Efter ett tag stannade hon, log mot honom, och svängde sedan av in på en liten grusväg. Efter några meter vände hon sig om och såg till sin lättnad att hennes bror bara hade fortsatt gå. Hon gick längre och längre bort från den bullriga staden. Hon kom fram till platsen hon hade valt ut. Hon tog fram sin dagbok och en penna, sedan skrev hon: "Jag ger dig mitt liv, bara du lovar att tänka på mig".Hon rev ut lappen, vek ihop den och la den i fickan. Sedan la hon ner dagboken och pennan i väskan. Hon satte sig ner, helt tyst, blundade och plockade fram minnet av Viktor. Med ens kände hon frid och lycka. Hon hörde ljudet, ljudet som hon hade väntat på. "Vila i frid Susanna". Tänkte hon innan det bullrande tåget kom farande.

Hon var en flicka utan mål, men med stora planer om framtiden.

Hon var DÖD.