Solen döljs av mörka moln. Rengnet falla i stora forsar. Inne i husen folket kura runt tända brasor. Röken stiger ur skorsstenarna. Regnet slutar pklötsligt forsa. Solen fam komma och små flingor av snö börjar falla. Snön lägger sig på marken och snart ett tjockt lager snö på marken ligga. Snön så vackert glittra av solen strålar. Barn ur husen komma. Med pulka de till backen gå. Ljudet av skrattande barn som leker i snön får vuxna att också komma. Fler och fler till backen komma för att hälsa in den nya snön.

Du skriver väldigt fint och det är intressant att du skriver om naturen och inte så mycket om hjärta och smärta.

Anser att poesi är så mycket mer än bara sorg och smärta

Ur nattens dunkla sken folk dra sig hemmåt. Ljusen från gatlamporna är svagt och natten är kommen. Långt borta hörs bilar och ljudet av pratande ungdomar. Stjärnorna jag skåda lyser så vackert klart. Stjärnbild efter stjärnbild sig vissa. Om en stjärna falla då du en önskar bliva sant. Natten sen försvinna och gryningen då komma. Solen stiga upp och då landskap efter landskap bada i de röd färgade solstrålarna. Soluppgången tar andan ur en och allt bliva magiskt. När solen lyser som vanligt dagen har då börjat och nästa natt snart komma.

Dagen kommer och går. Denna dag då djuren vara fria. Harar, rådjur och alla andra djur springer i det fria. Blommorna växer på varje äng och plätt. Gräset det svajar harmoniskt med vindens svaga brist. Ljudet från ett vattenfall hörs så tydligt och porlandet som komma efter vattenfallets slut giva en lugn och trivsam stund. Att leva som ett, att kunna samsas är en dröm som alla vill vara med om. I tid och rum vi fara men en plats som den här vi aldrig kunna finna.

När solen gå ner och natten stiga. Alla nattadjur då visas. Ljudet från en hoande uggla, ljudet från en räv som springer i det höga gräset. tuggandet från en hjort det är det ända som hörs. När dagen ännu en gång komma allt detta dör ut. Ingen vet hur nattens liv vara förutom dessa som ute på natten vara.

#5 o #6

Känner verkligen för dessa, bor själv på landet och nära naturen.

En hare över ängen fara. Tätt efter en räv vara. Haren springer snabbt in bland träden men räven är strax efter. Haren flyr för sitt liv för att räven slippa Men räven ej giva upp. När haren sitt bo sitt hitta den smita ner fort som ögat. Räven springer rak förbi harens håla och då tappa bort sitt byte. Räven snopet jakten bryta. Letar efter sitt byte men ger sen upp när han haren finna. Frustrerat han vandra hem men imorgon börjar jakten igen

En efter en, Men ger inte upp:

En efter en ni försvinna. Bliva ensam kvar är vad jag fruktar. Min kärlek till er är äkta och ren. Lusten av att vara med er är stor precis som den tillit jag har för er. Men on ni alla försvinna då jag lova att stanna och vara stark. Jag ska inte bryta ihop eller ge upp mitt liv. För jag vet att jag aldrig kommer att vara ensam för alltid. Jag vet att kärleken bakom hörnet står jag måste baravänta med tålamod tills jag den finna.