Hahaha, du får ursäkta om jag skrattar, men jag tycker din dikt är både rolig, hemsk och jättefin! Den är som en liten novell.

Om du vill ha lite kritik så är det på ett ställe som det blir lite konstigt, och de är när du skriver: "och att du du aldrig skulle mig ont"! Du menar kanske "att du aldrig ville mig ont, eller att jag skulle dåligt må!

Fortsätt skriva, jag vill läsa mer av dina härliga Dikter!

Bjarvamor

Tack :D Jag vill gärna höra om vad jag kan göra bättre

Tack för läsningen. Håller med Bjärvemor om hemskheten och det fina i det. Känns väldigt tragiskt faktiskt och det var fullkomligt oväntat. Kul att bli överraskad.

Några kommentarer från mig, som jag hoppas du inte tar illa upp av. För den är bra.

Något som jag halade upp mig på var bland annat att du skriver i talspråk - alltså mej istället för mig, dej istället för dig. Är det så att du valde att göra det av någon specifik anledning så förstår jag. Men om du inte har en tanke med det hela så skulle jag föreslå att du ändrar på det.

Sedan som jag skrev till en annan här, så kan du tänka på om du ska ha det hela i stycken. Speciellt som att du rimmar, och rimmen kommer fram lättare om de står under varandra. För jag (är nog korkad) såg inte det först. Sedan ska du vara försiktigt med alla "och". Rensa gärna bort en del av dem, så blir texten renare. Sedan behöver man inte kommatecken innan "och". Undvik också utropstecken, för utropet finns  i det du skriver. Bara en tanke från min sida. Din text är bra, och det är upp till dig att ändra om det känns rätt för dig. Gjorde ett exempel nedan av din dikt. /Vanessa 

_Du förrådde mig _Jag var trygg i ditt hjärta,
hade aldrig känt av någon smärta.

Jag älskade dig, du älskade mig.
Jag somnade så tryggt, omfamnade dig,
sedan väckte du mig.

Något hände, något blev fel,
du började bli stel.
Du sa att jag skulle dra,
att jag med mig olyckan ta.

Du kastade mig ut,
sedan tog det slut.
Du tog in en ny tjej hos dig,
Du förråde mig.

Du hade sagt att det alltid skulle vara vi två,
att du aldrig skulle mig ont eller dålig må.
Jag fick en kniv i ryggen på grund av dig.
Nu har du skaffat en ny och snyggare tjej.

Du sa att 'jag kunde bli din,
om jag gjorde av med vännen min.

Jag gjorde som du sa,
har inte några vänner kvar att ha.
Jag dödade min familj och mina vänner,
ja alla som jag känner.

Bara för att få va hos dig,
och jag trodde du älskade mig.

Jag blev inte tillbaka tagen,
jag hamnade i fängelse på grund av lagen.

Varför gjorde jag som du sa till mig att göra,
varför kan du inte lite lycka mig föra?

Jag satt och grät varje timme och dygn,
och jag hittade en nål så jag på min kropp gjorde stygn.

Efter 4 år i finkan så kom jag ut,
men min otur tog inte slut.

Jag levde på gatan i många år,
och jag tror inte att du det förstår.

En kväll mötte jag en man,
och han verkade vara ärlig och sann.
Han bjöd mej på mat i stora porslinsserviser,
viner och med många olika sorters riser.
Han var rik och mycket snygg,
men jag var fortfarande rätt skygg.

Efter några år så friade han, och jag sa ja!
Det här var min lyckligaste da.

Vi fick tre bedårande barn som fort blev stor,
lika vacker som sin mor.

Vi bodde rikt och bodde som i ett palats,
det var USAs dyraste plats.

Jag kom en dag för att möta dig,
du hade skrivit att du saknade mig.
När jag först såg dig, så var du ful och grå,
och att din flickvän hade lämnat dig, det kunde jag förstå.

Du bad och bönade att jag skulle komma tillbaka till dig,
du sa flera gånger att du älskade mig.

Du slängde mig ut och gav mig olycka,
om jag fick chansen skulle jag dig stycka.

Du dog på din plats utan vänner och tjej,
där fick du för att du lämnade mig.

Jag hade det så bra när du dog,
jag bara stod där då och log.

#3 Tack.

Jag har valt själv att skriva dej, mej och sej. Men ibland då jag skriver texter till svenskan eller berättelser så brukar jag skriva dig och mig, men jag har bara inte ändrat det på denna ;)

Dom dära "och" är ett problem. Då jag var yngre så använde jag aldrig punkt, utan det var "och" som gällde istället, en dålig vana.