Oj!!! Det där var en gripande text! Så bra och känslosamt skrivet. Vill gärna läsa mera/ Kram

Tar mig friheten att lägga din alias under din text, så ingen "knycker" / Kram

FRIHET

Fri som fågeln, högt i skyn

Över alla träden, ser skogens bryn

Flyger över städer, gårdar och ängar

Alla barnen sover i sköna sängar

Ser hur månen lyser in i husen

Räknar stjärnor, många, många tusen

Vilar på en ledning, magen kurrar

Hittar en mask, myggorna surrar

Bygger ett bo, högt uppe i linden

Tätar det väl, ska hålla för vinden

Hittar en like, hon lägger ägg

Ungarna kommer mellan syren och hägg

Övas att flyga, äta och sova

Friheten i skyn, är bäst, vill jag lova

©Tatsja

ATT VÅGA

_

Att vakna och inte våga,

att leva och inte känna,

att älska utan att älskas

att dö utan känsla.

Så är det att leva med värk

så är rädslan inom mig

så är kärleken för en del

men aldrig för mig

Jag vaknar med värk

är rädd varje dag

men kärleken lever inuti

kärleken till min nästa

Våga leva, våga känna

våga älska och dö

våga ta emot det du får

då vågar du allt

©Tatsja

_

Tack för de värmande orden.

Tatsja

Dansen

Kom i min famn, kom låt oss dansa

Kvällen är ung, vatten förhäxar oss

Vi kan allt vi vill, dansbanan är full

Bjud mig upp, ta en svängom

Känn hur musiken, går in i oss

Skratta och njut, låt fötterna hoppa

När morgonen kommer, tar allt slut

Lev och tänk, detta är nu

Ta vara på stunden, Kan bli den sista

Månen är stor, på himmelen så svart

Stjärnorna många, glimmar mot oss

 Natten tar slut alldeles för fort

Dags att gå hem, vi kommer åter ikväll

©Tatsja

Den sista

En sista jag ber, tigger och bönar

En sista jag lovar, gråter och stönar

Bara en enda, sen aldrig mer

Baraen enda, sen inga fler

Händerna skakar, hjärtat det slår

När du mig räcker den sista jag får

Lyckan, den känslan när röken går ner

Kan ej sluta, jag vill ha mer

Jag lovar, jag svär, det var den sista

Gråten är nära, när jag dig mista

Tiden den går, längtan är över

Ciggen är slut, jag den ej behöver

©Tatsja

 Glädje

GLÄDJE och FRÖJD är synonymer till varann

GAMMAN ett ord som på vägen försvann           

MUNTERHET: Man på smilbanden då drar

LUST är känslan till en annan man har

JUBEL: ovationer teaterfolk får

HUGNAD: även när man torkar en tår

Några ord vad glädje kan betyda

Ord som våra böcker pryda

©Tatsja

Du skriver verkligen underbart  

Tack.

Skriver bara vad jag känner

TÅRAR

De bränner bakom ögonlocken

ensamheten känns stor

En Kramp om mitt hjärta

tårarna sakta trillar

Alla så bråttom har

ingen som förstår

Smärtan när livet är svårt

Smärtan när allt är slut

Gråten stilla tystnar

Ingen den hör

Sitter kvar i mitt bröst

Leendet är alla jag visar

Vem kan trösta?

Vem kan  förstå?

Ingen, ingen orkar

Ensam jag stå

©Tatsja

Stilla fall

Stilla de vänta vid fallets strand

på frälsarens utsträckta hand

Väntar att höra den röst

som ger med frid och tröst

Tysta för att inte höras

Under fallet de föras

Hoppas att han dem finna

ber att goda striden vinna

Riddarna kämpa i led

men onda en ring utspred

medan riddarna kämpa och slog

men av djävulens avkommor de dog

Fallet förtrollat var

det enda feérna hade kvar

osynliga de där sitta

inte ens djävulen dem hitta

©Tatsja

MINNS DU

Minns Du din barndoms ljuva somrar

ängarna fulla av smörblommor och klöver

Vattnet blått och varmt, solen lyste klar

Minns Du hösten

Löven i alla färger, högen som någon krattat ihop

hur du hoppade i och de flög åt alla håll

Minns Du vintern

Lagom kallt och fullt med snö

Skidor, skridskor och snöbollskrig

Minns Du våren

Takdropp, pojkar spelar kula, provar cykeln

flickor hoppar hage, tulpaner och krokus

Solen lovade sommaren nalkas

Minns Du din barndoms ljuva somrar

Minns Du

©Tatsja

DÖDENS Ö

Dödens ö, sista vilan

ett monument som sticker upp

taggigt, hotfullt

men ändå fridfullt

sticker upp ur havets djup

Dödens ö, där alla väntar

Dödens ö, där har det hänt

Högt över ytan, inga träd, inget liv

men som din barm den rundas ut

Dödens ö, så hemsk, så mjuk

Dödens ö, sista vilan

Utstötta, ensamma

i sjukdomens våld

Ingen dem såg

Ingen finns kvar

Vilan för de sjuka

fridfullt för själen

taggigt men skyddande

för alla som väntar

Väntar på friden

i stillhetens lugn

på dödens ö

den sista resan

©Tatsja

FRÅGOR

Mamma, varför är himlen blå?

Mamma, varför är marken grå?

Frågor, frågor, hela tiden,

Du hinner inte med,

barnen vill veta.

Du svarar inte helt.

Men stop!

Ta och stanna till.

Stanna upp och tänk.

Idag de vill veta

Idag de vill heta

allt som imorgon är glömt

Imorgon är en annan dag.

Då har de vuxit upp.

Då är det försent.

Stanna, ta chansen.

Glöm inte att idag.

Idag är du levande.

Idag vill de veta.

Imorgon är en ny dag

En dag är det försent.

Så bli ett barn på nytt

svara och fråga

våga allt idag.

Du ska se att då

blir allt bra.

©Tatsja

SKRATTET

Det pirrar, bubblar och kokar i mig

Hör en historia, ser en clown

Får en känsla, känner mig febrig

Kan ej låta bli, det måste ut

Kroppen börjar skaka, det rycker i munnen

Smilbanden åker upp, magen den guppar

Försöker hålla emot, lyckas dåligt

Allt bara kommer, exploderar vilt

Befrielsens känsla, kommer närmare

Måste bara släppa taget, skrattar vilt

©Tatsja

ILLUSION

Att vara den man är, fast man inte är

Det är en illusion, men ändå så äkta

Du finns där, fast som något annan

ögat spelar en ett spatt.

Den du är, fast inte

Den du var, men inte nu

Du är Du, men någon annan

ingen som vet, bara Du

Tvekan inför vem, inför vad

men den man är, den finns kvar

Men vem är du, om du inte är du

Då är Du, jag, och jag, det är Du

Den man är, är jag, fast det är DU

Jag är jag, fast inte alls

Du är du men inte nu

Du, det är jag och alltid jag.

©Tatsja

Vad fint och känslosamt du skriver

Tackar för det.

Det trodde du aldrig om mig eller? Ändå skrev jag lite i tidningen vi hade, om du kommer ihåg. Har du kvar några ex av dem? Skulle vilja ha själv. 'de var också en sak han kastade bort

TRÄDET

På våren så full av knopp

För att på sommaren blomma ut

På hösten faller löven sakta

Så vackra från träd så slut

I vinters skrud så vit och kall

Vårt träd är vackert ändå

KRAMEN

Kom, kom närmare min vän

Lägg armen om min hals

Jag gör likadant

Du vet vad vi gör

Det vi alla bör

Det vi behöver

I vår ensamhet

Dela med andra

Som lika ensamma är

Då är vi tillsammans

Och vi alla får

En riktig bamse-kram

Vad duktig du är! Du har ju material till en hel diktsamling nu!

Tack så mycket. Det mesta är ur mitt eget liv. Som jag behandlats och upplevt. Har funderat på en diktbok. Tyvärr så har mitt ex kastat alla papper på gamla Dikter och 2007 kraschade min data när jag skulle spara mina dokument. Åskan kom som en blixt.

 Så här kände jag och blev behandlad i ett förhållande jag hade för några år sedan. så nu lever jag ensam. Vågar inte lita på någon längre.

Du skall inte tro att du är något

Precis så börjar jantelagen

Det är precis så ni får mig att känna

Aldrig glömma det jag en gång lärt

Du skall inte tro att du är lika god som vi

Alltid hackas det ner på mig

An det ena än det andra

Ni vet alltid bäst ändå

Du skall inte tro att du är klokare än vi

Det får jag ofta höra från er båda

Jag vet att om hon fick råda

Inga 08:or världen fick skåda

Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi

Inte så, gör som Vi alltid gjort

Gör inte som du lärt

Det går inte lika fort

Du skall inte tro att du är förmer än vi

Vi är bättre, vi är bönder

Ni stadsbor bara har sönder

Vi kan och vet allt bäst

Du skall inte tro att du duger till något

Även om vi säger bra, så menar vi dålig

Du kan ju aldrig lära det vi kan

Du är totalt värdelös och ihålig

Du skall inte skratta åt oss

Inte ens med oss

Vi kan skratta åt dig

Oj vad vi skakar loss

Du skall inte tro att någon bryr sig om dig

Sitt du där i din hörna och gråt

Ingen kommer och säger förlåt

Ingen ser eller bryr sig om din gråt

Du skall inte tro att du kan lära oss något

Du kan aldrig lära dig det vi vet

Lovar att du alltid går bet

Det du kan, klarar en get.

Det är så jag känner det inför er ibland, oftast utlöst av henne, men ibland av dig. Dig som jag älskar så mycket, sårar mig så hårt ibland.

Jag känner att det är svårt att leva upp till era krav. Kanske bättre att släppa taget. Om jag bara kunde veta att mina barn och vovvar fick det bra.

Som det är nu, så går jag sakta under, orkar snart inte mer. Nu är bollen hos dig.

Jag orkar bara inte med detta längre

Minns att det är bara dig jag älskar

Låter som en jävla elak svärmor? Jag känner ilskan och sorgen i din text/ Kram

#22

Tasja!

Skaffa ett litet usb-minne, ett som du kan ha i nyckelknippan typ. Då har du den alltid med dig och kan ladda ner texterna så de inte försvinner. Min nya dator och ett usb-minne är på väg till mig nu =)

Jag har också problem med åska…

Lycka till med din bok Tasja! Det dröjer inte länge förrän du har ett provtryck i din brevlåda. Kom ihåg att jag vill köpa en från dig ,med autograf och allt/ Kram på dig

Det var inte svärmor, vuxen dotter och hennes mamma

Min son har också sagt så åt mig. Jag har än så länge börjat ta kopior på discetter.

Lovar att du får en autograf

Känns som det är dags för dig att uppdatera datorn. Disketter var det länge sedan jag hörde. Du skriver väldigt bra, och hoppas att du verkligen gör något med materialet. /Vanessa

Har inte råd, fattig förtidspensionär. Men vem vet vad mamma får i födelsedagspresent.

Jag har funderat på att ge ut en bok med Dikter. Först är det mitt liv som ska ut.

BARNBARN

Detta lilla knytte

som till världen kommit

Så liten och värnlös

försvarslös och go'

Detta lilla barn

du lägger hos mig

att få hålla och vagga

njuta och gosa

Äran du mig gett

att få bli mormor

till denna lilla parvel

som mot mig ler

Glädjen då är stor

Tårarna sakta rinner

Jag! Farmor är

Tack, har er så kär

VINTERDAGEN

Ser du det vackra, en snöig dag

Flingorna falla, naturens lag

En stjärna som gnistra och falla ner

Smälter i handen, det kommer fler

Täcket så vitt, snön så tät

Aldrig förglömma, den är så slät

Ljuvlig är känslan, kristallen klar

Nu den är, sen den var

Skogen så ren, Snön är vit som dun

Flingorna falla, lätta som fjun

Vill ej gå, vill ej förstöra

Det vackra jag ser, i kristallen den sköra

#30

 Visst är det bara för mysigt med ett sånt litet luktagottknytte?

Doften av baby är så ljuvlig. Vackert skrivet om barnbarnet

Den sista dikten är så väl skriven att snön yr utanför mitt fönster redan

/ Kram

Det är lilla josefin som håller mig uppe. De bor så att min baksideträdgård gränsar till deras framsida och ibland hör jag hur någon ropar Tatta. Hon säger inte farmor än. Då står hon vid min grind. Farmors lilla gull. Hon är bara lite över 2 år. Aprilbarn. Sen avgudar hon sin farbror. Han är 28 år. Bara se glädjen och dessa små ben springa som trumpinnar för att sen kasta sig i famnen på honom, det är en glädje. Hon vill dra min rollator för att sen när benen inte orkar, sitta på den. Det är roligt. Jag hade glömt hur små barn kan vara. 28-åringen är ju yngst. Synd att min ork inte är som den var då.

Dikten om vinterdagen är nästan 20 gammal. Hitta den i en gammal dagbok som jag skrev under slutet av åttiotalet

#33

Du borde skrivit bok redan då =)

 Lätt att vara efterklok.

VÄNNER

Att kunna se ljuset i livet

när dagen är grå

Att kunna leva och andas

när värken sätter på

Det är styrkan i din själ

som du måste nå

Du vet, du är inte ensam

en hand från mig du få

Så ska vi vandra stigen fram

och varandra förstå

Det är meningen med livet

även när dagen är grå

Ensamheten

I ensamheten finner jag tröst

I stillheten ro

Sorgen bor i mitt bröst

Följer med i mitt bo

Skogens sus sakta söver

Tar min själ till lån

Lägger mig bland klöver

Vinden ljuder i ett dån

Fåglarnas sång i mig väcker

Känslor jag trodde var glömt

Handen ut jag sträcker

Smulor i den jag gömt

Sakta de kommer ner

Sakta, mot min hand

I deras ögon jag ser

längtan till havets strand

Smulorna snart är borta

Inget mer det finns

Dagarna blir så korta

Sommaren då man minns

Vandrar hem allen

Kommer snart åter

Timmen blev så sen

Hjärtat det gråter

Ingen kan åldras som du,

Se, bara se på dig nu

Hår som silverstänkt vatten

När månen lyser på natten

Rynkorna du bär med stolthet

Kommit med åldern du vet

Kroppen inte lika vig

Fast så ung då känner dig

Leka och rasa hela dagen lång

För att avsluta allt med sång

Tur du finns för liten och stor

Kär för oss alla lilla mor

Såg att alla stjärnor var ifyllda på min tråd.

Vad glad jag blir. Tack alla som betygsatt, det gör att jag vågar tro på mig själv

Du är jätteduktig på skriva coh givetvis får du betyg där efter! 5 stjärnor är ju ett väldigt bra omdöme!

Känns bara så overkligt att se sina tankar på pränt.

Tack vare Susanne, så fick jag min provbok från förlaget igår. Så nu funderar jag på att ge ut mina Dikter och tankar.

Åh så spännande! =)
Klart du ska!

har tänkt mig Dikter och tankar, eller tankar och dikter

Jag älskar dig så mycket

Men samtidigt känner jag hat

Jag kan inte leva utan dig

Ändå levde jag gott innan

Går jag ut, känner jag mig vilsen

Fast samtidigt så skönt

Du har gett mig mycket glädje

Men samtidigt fått mig att stressa

Med dig jag skrattat och planerat

Och du har gett mig dåliga nyheter

Du som jag älskar så enormt

Dig som jag förbannar

Jag vill leva med dig

Jag vill kasta dig bort

Du får mig att känna mig viktig

Du  min älskade/hatade mobil

TILLSTÅND

Att vara handikappad är inte lätt

Även om man gör allt rätt

att du orka mer än hundra meter

är bara dumheter

Igår orkade jag två

Var var ni då

Handikappstillstånd? Nej, nej

Det blev bara hej, hej

VÄGEN

Står vid en väg, dit plogen ej nått

Skogen kantar, grenarna är tunga

Tunga av snö, som gnistrar i solen

Kylan är hård, knarrar för vart steg

Ser små spår i vägens ren

en hare har skuttat, stannat och tittat

Vänder, går hem, vill ej förstöra

det vackra man ser i en oplogad väg

Tatsja's debutbok

Berättelsen om Anna. En Självbiografi om hur det var att växa upp under 50-60-talet i en alkoholistfamilj. Om kampen för att överleva hunger och stryk. Om styrkan att orka.

Den handlar om mitt liv. Undrar hur jag kan stå här idag och inte har gjort slut på livet. Men min uppväxt har nog gjort mig stark. De som köpt den där jag bor, har kommit fram och sagt att de grät när de läste den, kunde inte lägga ifrån sig boken förrän den var slut, gett mig kramar. När kommer uppföljningen och lite djupgående berättande om det vuxna livet?. Känns jätteskönt att den uppskattas så och samtidigt konstig. Skriver ju under ett alias bara för att mor och syskon finns i livet. Ha det så skönt.

Berättelsen om Anna

Promenad

Ut med hunden jag ska

Koppel i handen jag ha

Kissa, nosa och åter kissa

Resten få ni alla gissa

Tänk att få vara katt

och rymmas i en hatt

spinna i ditt knä

klättra i ett trä'

Då vore jag gla'

om en katt ja va

 Detta hände mig när jag gick ut med Tatsja

var ute med hunden och gick

en mörk septembernatt         

tassade steg bakom oss vi fick

tur det bara var grannens katt.

haha vilka roliga och härliga små Dikter =)

Det är sådana som bara *poppar*upp när jag är ute med Tatsja. tur man har telefon att skriva i.

Mitt Hjärta

Mitt hjärta blöder av smärta

Min glädje är dödad med ord

Som en sömngångare jag nu lever

Sköter allt utan medvetande

Väntar på att kniven ska skära djupare

Så kropp och själ en dag får ro

LIVET

Att kunna se livet som det är

Att se det med egna ögon

Se och höra djupet i det hela

In i det innersta av själva livet

Att kunna förstå och inse

Att det kan vara fel

Men ändå så rätt

Det är en konst

Livet är till för att leva

Leva och lära för alltid

Gråta, skratt och älska

Det är det som kallas livet

Att kunna känna det rätta

Men ändå kunna ha fel

Det är också livet

Det är vad det ger

Det är DU som är livet

Det är DU som lever

Det 'Du gör idag

det är självaste livet

DEPRESSION

Att vara utsatt, att känna stålet i nacken,

att leva med skräcken, att aldrig glömma

Trodde jag klarat, när det hände igen

Trodde det var glömt, att allt var förträngt

Ett förfluget ord, ett minne på bild

Allt händer igen, allt kommer på pränt

Minnena väller, minns i detalj

Allt hur det var, pistolen så kall

Iskall jag blev, ingen rädsla alls

Allt kom efter, sömnen blev noll

Går som vanligt, kör ett pass

Månader går, dagar läggs på

Allt går sin gälla gång, lyckas att leva

Något händer, det kommer upp

Orkar inte mer, orkar inte le

Slutar mitt arbete, sitter hemma

Går inte ut, vågar inte handla

Förlamningen sitter överallt.

Var stark!!

Många "goda" råd.

Ryck upp dig!!

Orkar inte, sjunker längre ner

Ingen får grepp, ingen mig hjälpt

Men ändå den finns, styrkan i mig

Sakta jag kravlar uppför brunnens vägg

Svårt att hålla, tappar taget ibland

För varje tag, närmare toppen jag når

Snart är jag uppe, fast vägen var svår

Hjälp mig nu, kanten är så smal

Jag nu på kanten är, vågar ej mer

Rädd att ramla, i brunnen ner

Rädd att gå, rädd att på kanten gå

Rädd att stark jag ej är

Måste visa, envis jag är

Måste gå, måste få kraft, orka träffa folk

Orka gå ut, envis, måste, envis, orka

Jag kan, jag måste, jag kan, envis, styrka, kraft

Deprission kom av att jag var utsatt för väpnat rån

Mitt hjärta är i bitar

Varför blev det så

Jag trodde på oss två

Allt var frid och fröjd

Men så kom hon hem

Hon som körde kil en in

Och tryckte och tryckte.

För allt var hon var värd

Fast både du och jag

Försökte översläta

Så fanns det inget som

Gjorde att hon sluta

Nu har hon tydligen lyckats

Jag gråter och är utanför

Nu har hon dig, och bara dig

Det var ju så hon vill ha det

Säger bara det, jag orkar inte

Älskar dig så enormt

Men orkar inte

Kanske bäst jag går

Grattis hon vann jag ger upp

Orkar inte längre

Farväl och tack för denna  tid

Ta hand om djuren,

#55, helt underbar. Vilken otroligt bra dikt. Verkligen super.

Det är bara skrivet som jag känner det. Var i ett förhållande som knäckte mig psykiskt. Tur jag orkade ta mig ur det.

Tack för fina orden.

Jättefina texter!

Tack. Synd bara att så många försvunnit. Hade flera kartonger som mitt ex slängde. Utan att fråga mig.

Vad trist. Jag har liknande problem med mitt ex. Tur man har hittat sig någon bättre som inte håller på med sånt.

Då får jag väl kontra med att säga att det är skönt att vara ensam. Fast lite trist är det förstås.

Men du har ju ialla fall underbara barn och barnbarn, visst?

Fast att krama sönerna är inte samma sak. Men farmors gull är go'

Nej det är väl så, men man får helt enkelt vara glad för vad man har…

Det är bara det att ibland saknar man att få krypa in i famnen på någon. Men tack och lov för lilla Tatsja. Hon kommer alltid upp i soffan och *tröstar* matte när hon är ledsen eller om åskan går.

bråk, tjafs och gråt.
sitter i en gisten båk
orkar inte höra orden
sen kommer glåporden

Mamma hjälp mig nu
du har ju varit fru
Setat i samma sits
vad är allt för vits

Att stanna eller gå
ingen kärlek få
jag vill vara kvar
men hon att jag drar

Mamma, snälla mamma
du varit med om samma
Hjälp mig nu råda
vad är bäst för oss båda

Som mor vill jag hjälpa, men inte stjälpa. Känner att jag inte orkar
Gråter och mår dåligt. Allt skit får jag ta emot. Mina barn betyder så mycket.
Men denna gång orkar jag inte hjälpa. De får mig att vilja ställa in
hela julen med allt bråk.

Önska jag hade ett trollspö. Då firade han sin sista jul med familjen
som han bryter upp ifrån. Men jag är bara en mamma som inte orkar.

#68. Den är så bra. Det är lätt att lägga för mycket på sin kära mor när man själv inte orkar. Det är nog lätt att se det som att ens mor alltid ska kunna hjälpa till, vara ens mamma, för alltid. Det kan nog vara svårt att gå över kanten till att inse, att man faktiskt ibland inte kan falla tillbaka på henne. Hoppas det löser sig på bästa sätt.

Speciellt eftersom man som mor, får dåligt samvete hela tiden.

Svårt ibland att säga nej.

KATJA

Längtan efter dig är fortfarande stor
Minns dina ögon, minns hur du var
Kommer aldrig glömma, du var oss så kär
Trogen och fin in i det sista
Varför just du? Får inget svar
Beslutet var svårt. Ingen som hjälpte
Tog ett sista farväl, tårarna rann
Du slickade min hand, dina ögon var stora
Din blick var lugn, du visste, jag såg
När jag skulle trösta, du gav mig tröst
Man aldrig jag glömmer hur underbar du var
Min kära lilla hund, sov så gott