Här kommer ett smakprov ur boken. Är nyfiken på vad ni tycker och tänker om det.

Stockholm 1939

S

iri Hall sitter på stolen vid matsalsbordet med tårarna brännande bakom ögonlocken. Hon känner förödmjukelse för att hennes föräldrar har bjudit in predikantens son Johan Larsson Axelsson på middag som Siri är inte intresserad av. Hennes hjärta finns hos den mer spännande och belevade Sixten Sparre, som reser runt som varietéartist.

Sixten Sparre och Siri Hall träffas en varm kväll i maj 1939 på dansbanan vid Skansen. Siri är där med sina väninnor Eva och Ulla. De dansar med olika kavaljerer och har mycket trevligt. Det är när Siri är på väg ner från dansbanan som hon får syn på Sixten, där han står lutad mot träräcket och ser rätt på henne. Han har skjutit bak hatten mot nacken och har på sig en vit skjorta och mörka byxor med tillhörande matchande kavaj. Det hon direkt fäster sig vid är de intensiva ögonen som inte lämnar henne en sekund. Siris kavaljer som hon just dansat med heter Egon, en i Siris ögon, ganska trist herre, vars största intresse är politik. Siri vet inte så mycket om politik, därför blir hon förtjust över Sixtens intresse när han kommer fram till henne, där hon sitter på bänken och väntar på Egon.

- Hej … säger han och ler ett vinnande leende mot henne. Vad gör en sådan här liten fin dam ute ikväll då?

- Å, jag är här med mina väninnor Eva och Ulla … svarar hon och ser sig om efter sina kamrater. Men de tycks ha försvunnit nu … fortsätter hon tvekande.

Hon reser sig upp och ler mot Sixten som besvarar hennes leende.

- Du har vackra ögon, slipper det ur henne innan hon kan hejda sig och förskräckt slår hon handen för munnen där det förfärliga kom från.

Sixten skrattar och låter sina fingrar nudda hennes kind och hon sluter för ett ögonblick sina ögon vid hans beröring. När hon öppnar ögonen ser hon att Egon är på väg tillbaka mot dem och tar ett steg tillbaka. Sixten ser på henne med höjda ögonbryn.

- Vad är det? undrar han.

- Äsch, det är den där killen som jag dansade med innan. Han är så påträngande, säger hon och kniper ihop läpparna. Jag förstår inte ens vad han pratar om, politik hela tiden. Han är så trist …

- Vi smiter, säger Sixten och ögonen glittrar. Kom!

Han tar hennes hand och de springer skrattande iväg, fort innan Egon hinner se dem. Längre fram stannar de till på en bro och ser ut över Stockholms stad. Sixten lägger sin arm om Siris axlar och drar henne intill sig och hon känner sig lugn och säker tillsammans med honom. Trots att de inte känner varandra, så känns det som att de alltid har gjort det.  Han följer henne hem och utanför huset tar han hennes ansikte mellan sina händer och kysser hennes läppar mjukt.

- God natt, viskar han i hennes öra och smeker hennes kind.

Hon står kvar och ser honom försvinna längs gatan, visslande på en melodi.  När hon kommer innanför dörren, hör hon en dämpad röst inifrån salongen ropa på henne.

- Siri, är det du?

Hon tar av sig sin kappa och går in i salongen, där hennes mor sitter vid det lilla mosaikprydda bordet, som far ropat in på auktion med en patiens framför sig.

- Ja mor, svarar hon. Jag är hemma nu.

- Vem var pojken? Frågar hennes mor med skarp röst utan att se upp från korten. Jag såg att han kysste dig.

Skammen över att modern har spionerat på henne från salongens fönster får hennes kinder att hetta när hon svarar:

- Han heter Sixten Sparre. Jag går och lägger mig nu, god natt mor! Säger hon snabbt och går därifrån innan modern ska hinna fråga något mer om hennes nya bekantskap.

Sixten och Siri fortsätter att träffas och hon får reda på hans bakgrund. Han är av enkel börd och Siri förstår att hennes handlande kommer att få följder, eftersom hennes föräldrar inte kommer att acceptera hennes val av kavaljer. Men hon stänger öronen och låtsas inte som något när hennes föräldrar bjuder in den ena unga mannen efter den andra för att få henne på bättre tankar.

En söndag i oktober 1939 tar hon med Sixten hem för att presentera honom för sin familj. Det stora samtalsämnet vid bordet är krigsutbrottet en dryg månad tidigare. Sixten språkar artigt med hennes far och hon ser hur fars ansiktsuttryck mörknar i takt med att hon själv börjar inse att det var ett misstag att ta hem Sixten.

Kanske har hon en förhoppning om att far och mor ska ta emot Sixten med öppna armar, men det står ganska snabbt klart för henne att det här inte är den eleganta herre som hennes föräldrar vill att hon ska gifta sig med. Middagen blir stel och hon känner sig illa till mods där hon sitter bredvid Sixten. När han har gått, kallar hennes far henne till sig, där han sitter bakom sitt stora skrivbord och skriver ett brev.

- Ja, vad ville Far? Frågar hon när hon kliver in genom dörren.

- Sätt dig ner Siri, säger hennes far och pekar på besöksstolen.

Hon sätter sig lydigt ner på den hårda trästolen, och hjärtat slår hårt i bröstet och det susar i öronen.

- Jag och din mor tycker inte om att Sixten Sparre är en lämplig make till dig, säger han lugnt och ser på sin dotter.

- Men Far … protesterar hon för att kunna hävda sig.

- Nej, det är han verkligen inte! En varietéartist … Nej, min flicka, det är en orimlighet, det får du bara slå ur hågen! Säger han och ser kallt på henne.

- Då rymmer jag och gifter mig med honom och Far kan inte hindra mig! Utbrister hon trotsigt.

Hennes far hajar till vid hennes ord och när han till slut öppnar munnen är rösten hård.

- Över min döda kropp, säger hennes far. Du får inte träffa den här mannen mer och du får husarrest, för att du inte lyssnar till vad jag har att säga!

Hon böjer på huvudet och skäms. Hur hade hon kunnat tro, att mor och far, skulle tycka om Sixten. Men han är ju den gudomligaste man hon känner och den enda hon vill ha. Hon reser sig bedövat upp från stolen och lämnar rummet utan ett ord. Den kvällen gråter hon sig till sömns och vet inte vad hon ska ta sig till. Det är Sixten hon vill ha och dela sin framtid med, men hennes föräldrar är stenhårda och vill inte att hon ska träffa Sixten och deras dotter blir sjuk. Hon får egendomliga anfall och blir onaturligt trött. Efter dessa anfall sover hon i flera dygn och hennes svårt chockade föräldrar försöker göra allt för att få henne frisk igen. De tar henne till hälsobrunn, låter kloka gummor ge henne stärkande örter, men inget hjälper. Siri blir svagare och svagare. Hon sitter i fåtöljen på sitt rum och vägrar äta. När hennes mor försöker att mata henne, kniper hon ihop munnen och vänder bort ansiktet från skeden. Hon magrar och blir skinn och ben.

Iris ser med vanmakt hur hennes minsta barn försvinner för henne. Till slut förstår hon att Siri har fått sitt hjärta krossat för att de inte tillåtit henne visa sin kärlek till den man som de anser inte är god nog för henne. Hon försöker beveka sin make genom att ta upp ämnet. Det blir upptakten till ett stort gräl mellan henne och Sven.

Han rusar upp från stolen där han sitter och har blivit vit i ansiktet. Rytande tar han hårt i hennes arm och skriker åt henne:

- ÄR DU FULLSTÄNDIGT FRÅN VETTET MÄNNISKA?

- Men för Siris skull, säger Iris förtvivlat. Hon sörjer, Sven, hon kommer att dö från oss om vi inte ser mellan fingrarna. Hon älskar den här mannen.

- Dumheter! Fnyser hennes man. Den där dåren kommer inte innanför min dörr mer!

- Jag trodde aldrig att du skulle vara så kall! Utbrister Iris. Vad är det med dig? Vad är det som du oroar dig för? Hon är din dotter, ska hon inte få känna kärlek och lycka med den hon älskar för att du är rädd för vad folk ska säga?

- Min dotter ska gifta sig med en man som delar våra kristna värderingar …

Iris skakar på huvudet. Hon stirrar på den man som hon är gift med och kan inte förstå vem han är. Just nu är han bara skrämmande.

- Vem då? Du har bjudit hit hela kyrkan och Siri har avvisat varenda en av dem.

- Det måste finnas någon som hon kan ge sitt hjärta till. Vi får välja någon av dem. Martinssons son Henrik exempelvis.

- Han skulle inte ens jag vilja vara gift med! Utbrister Iris. Snälla Sven …

- Det är slutdiskuterat! Avbryter Sven henne. Hör du det!

Han reser sig upp ur fåtöljen och lämnar salongen med raska steg. Hon hör hur dörren slår igen till hans kontor och det blir fullständigt stilla i huset. Armen smärtar fortfarande efter att han tog hårt i den. Det enda hon hör just nu är tickandet från moraklockan som står alldeles bredvid henne.