Tack för att du klivit in här på Skrivlust. Kul att du redan lagt ut lite material. Kommer att ändra din rubrik på inlägget till AnnaN text, så kan du lägga in övriga saker du skrivit där.

Till din dikt. Den känns inte som en dikt, har inte det flödet. Mer som ett tal. Skulle gärna få in mer av dina, personliga känslor i det hela. Det känns lite för ytligt. Vill ha in mer känsla helt enkelt. Fokusera på kanske upp en sak/del som blodet, minorna, slutet på någons liv. Som denna del i dikten du skrivit: Varför kan man inte bara acceptera att alla är olika men ändå lika?

Vilken novell läste ni i skolan?

Hoppas att du inte blev besviken på mina kommentarer. För jag älskar att du skriver, och i skrivande utvecklas man hela tiden. Blir aldrig fullärd. Lite därför det är så givande :-).

Sköt om dig. /Vanessa

#1 tack för kreativ kritik, jag blev inte alls besviken snarare glad =) kreativ kritik är alltid roligt att få för då lär jag mig mer.

På skolan (svenska A på komvux) fick jag VG på denna "dikt" och där kommenterade de bara sånna saker som att jag skrivit 17 med siffror inte bokstäver.

Novellen vi hade läst heter Gatans barn.

/Anne

Lägger in en saga som jag skrev till nått skolarbete också.

Saga                                                                                                                                   Anne Näsman 2007-10-06

Sagan om blandrasen

Sol trodde att hon var ensam om att inte passa in i denna värld. Hon var en blandras mellan vanlig människa, häxa och demon med alla deras egenskaper, men hon levde i människornas värld där det inte var tillåtet att vara annorlunda och inte många trodde på att det fanns andra världar.

Sol blev utstött ur människornas gemenskap för att hon var annorlunda. Inte för att man kunde se på henne att hon var en blandras för hon såg ut som en helt vanlig människa, ca 170cm lång, ganska kraftig benstomme men ändå smal. Det blonda håret var långt och lockigt, blåa ögon. Utan snarare för att hon inte var som alla andra till sättet. Hon brydde sig inte om vad som var inne för tillfället utan klädde sig i de kläder som hon tyckte var snygga och bekväma och hon lyssnade inte på de populära pojkbanden med de "snygga" killarna som alla tjejer alltid blev förälskade i. Hon lyssnade istället på det hon tyckte lät bra och brydde sig inte ett dugg om artisten var snygg eller inte.

Människan är nu sådan att om man inte är som alla andra så får man inte vara med i gänget, så även denna gång. Sol blev alltid lämnad utanför gemenskapen. I skolan var hon alltid sist kvar när man skulle välja lag på gympan. Skulle man arbeta i grupper så var det ingen som ville arbeta tillsammans med henne förutom en. Sols bästa och enda vän Yrja.

Yrja var litegrann som Sol till sättet fast lite mer jordnära och istället för Sols intresse för det ockulta så hade Yrja ett stort intresse för historia. Dessa två hade vuxit upp i samma lilla by och hade blivit bästisar redan vid sex års ålder.

Yrja stördes inte alls av att Sol inte var som alla andra. Tvärtom tyckte hon det var kul, och hon fanns alltid vid Sols sida i ur och skur.

Under barndomen och tonåren höll Sol och Yrja alltid ihop, där den ena var fann man också den andra. De delade sina upplevelser och erfarenheter med varandra, skrattade och grät tillsammans och hjälpte varandra genom svårigheter både i skolan och på fritiden. Trots att de blivit vuxna, flyttat till olika delar av landet och skaffat andra vänner och intressen så höll sig deras vänskap stark och de fanns alltid där för varandra.

Yrja bodde kvar i samma kommun och skaffade man och barn medan Sol flyttade till en annan del av landet, till sin pojkvän. Sol bodde hos pojkvännen och skaffade praktikplats som djurskötare. Förhållandet sprack och hon flyttade med sina älskade djur  till en alldeles egen lägenhet och trivdes ganska bra med att kunna ägna all fritid till djuren.

Efter att praktiken tagit slut bestämde Sol sig för att återuppta sina studier. Hon började på en ganska liten men trevlig skola. Själva studierna var väl inte det allra roligaste utan snarare ett nödvändigt ont. Men på skolan träffade hon en tjej som hette Sunniva, som hon fick stort förtroende för och därmed berättade Sol för Sunniva att hon var mycket intresserad av ockultism och att hon var en blandras mellan människa, häxa och demon. Sol hade förväntat sig att Sunniva skulle dumförklara henne totalt, men istället så berättade Sunniva att hon själv var blandras mellan människa, häxa och drake. Och att hon kände fler blandraser som gick på samma skola.

Sol blev pressenterad av Sunniva för de andra blandraserna som hette Heike, Mortisha, Tamlin, Marco och Tindra.

Heike som var Sunnivas pojkvän, var en mycket snäll och omtänksam blandras mellan människa, häxmästare och varulv med stort sinne för humor.

Mortisha var en av Sunnivas barndomsvänner. Hon var en snäll, fantasifull, lite dominant blandning av människa och vampyr som var väldigt envis.

Sunnivas halvbror Tamlin var en lat men väldigt snäll blandning mellan människa och demon som älskade att småjävlas med sin syster.

Sen var det Heikes kompis Marco som var en  blandning mellan människa och svartängel. Marco var en snäll och omtänksam ganska busig varelse som var tillsammans med Tindra.

Tindra som var blandning mellan människa, varg och vampyr var ganska snäll men lite blyg och väldigt svartsjuk av sig.

De började umgås ganska ofta och kom underfund med att de nog passade ganska bra som vänner, på grund av deras gemensamma intresse för det övernaturliga och deras förmågor som de var tvungna att dölja för de vanliga människorna.

Sol var lycklig! Hon, blandrasen som var så annorlunda och aldrig hade passat in någonstans, aldrig fått känna gemenskap, utan bara varit ensam och utstött. Hon hade äntligen funnit varelser som hon kände gemenskap med hon var inte längre utstött och ensam.

Rolig och annorlunda berättelse! Den skulle kunna vara en början på en hel rad med äventyr för dina personligheter i berättelsen!

#4 tack, roligt att du gillade den =)

Den var superbra. Kan se det utvecklas till  en spännande bok som sedan kan bli en film. Applåder. /Vanessa

#6 Oj, tack