Gungfly - jag flyter

i ett gungfly flöt jag, en blänkande insekt

byggd av glömda ögonkast; jag fanns i en bortglömd göl

gungfly; av hud jag gnagt bort, från insidan av läppen

i stunder jag gömt mig själv

Jag lade mig själv i ett ständigt vatten,

ett gammalt vatten som aldrig torkas; en göl

Jag fyller mig själv med andras, opåbörjade drömmar
inuti mig och dig

Denna skrev jag, i ett lamt försök att beskriva en kraftplats jag har i närheten av häx-huset.

Det finns ett väsen som aldrig dör eller förändras -
klippans kalla kraft.

Intill trädkropp och himlakropp som ropar med hål-mun

Efter stjärnmat från ovan

och jag var gammelande inuti ett urholkat trädskelett;
som står utan att frysa även i den kallaste vinter.

Även den gamla hårda jorden, ger vila åt upprorsspöken:
i vilket vi susade och drömde omkring, mindes det gamla,
gick i dvala och drömmar - som var för gamla för att minnas.

Bakom stenen finns det - som en grav byggt åt mig själv,
en naturlivmoder

in genom hinnorna går jag, som ett sten-barn av kött
Den döda jorden, därunder finns inga rötter, bara gamla minnen.
Där lägger sig löven för att dö, benen knarrar som trädens grenar,
det är vi, där sträcker vi oss mot himlen, som döda träd vid torr jord.

och den här skrev jag, innan allhelgonafirandet, jag skulle beskriva helgen för en kommande gäst..

allhelgona

Under svart jord; luckras upp av livmodersmystik,
och våra tusen hemliga ögon, vänder sig upp mot natthimlen
För att säga farväl, inför vandringen genom skymningsglipan.
Jag är draken som bor i den väsande tystnaden, födslostönet;
ångestgråten, Jag är modern i ryggraden, jungfrun i hjärtat;
Jag är den gamla kvinnans knarrande ben, under klänningstyget -
som bar mig metallkalla vintrar.

Jag är det tysta lidandet under den mjuka jorden;
Förlåtelsen i likgiltighetens vidunder - dit vi vände oss för råd
då årshjulet gnisslat ännu ett steg.
Under brunnens rostiga metallrör så knarrar den nya tiden -
Upp mot oss i en kopparsmak, föroreningens bitterhet,
vinet spills och sugs upp av svart mark - under fötterna, hudet och gummit på skorna - Jag är natten i högtidsdräkt - den eviga gycklaren,
trehövdad som skökan som bar ett Rom i synd - Bär jag er allihop, en kvinna i varje ansikte, ett barn under varje arm, en röst bakom varje öra.

DET FANNS EN ELD
i vilken jag brann, jag blev torr och flådd, i gammelben, stenen blev het,
JAG KOKADE
i lammfettet jag offrade - jag var gammal då jag hällde, jag blev äldre då det flydde ifrån mig.

Jag var tusen ögon på en helig plats - jag var en röst
för varje spänd blick och varje knarrande ben.
Jag var ett ofött barn utan vilja med själen som gåva. Jag var ett grundvatten av tårar, jag var månen i en tjärn som åt mig kastade ljus.

Och under jorden, så riste jag, som barnet strax under huden -
Och mitt namn som Draken sägs, och jag blir två och tre och fyra,
och jag är er allihop, i hjärtslaget vi delar.

det får räcka för nu, jag vet inte om jag har någon mer dikt på lur, de kommer och går, jag vet inte var jag lägger dem..;) detta var några få av de skruttar som finns på datorn och är lättillgängliga. Jag hoppas de roade någon!

Vad roligt att du berättar om dig själv och delar med dig av dina texter!

Välkommen hit! Jag hoppas att du ska trivas alldeles förträffligt, samt att du vågar dig in i diskussioner i alla trådar

Underbart Spindelfot! Kul att se dig här på Skrivlust!

Måste få fundera högt nu… Har spindlar fötter? Eller är det bara en avrundning?

Hmm, Emma! Vilka funderingar du har, haha! Har du funderat på vad Bjärvamor betyder också?

Välkommen hit till oss på Skrivlust. Förresten, har inte du nämt betydelsen någon gång Bjärvamor? Fast minnet är kort eller fantasin stor. /Vanessa

#8, jag antar att det var en Bjärv? Det kallar pappa många saker, så jag antog att det var ifrån det =) En bjärvamor!