Katt. Kisse. Misse. Mjau. Penny. Älsklingen. Vännen. Musfångaren. Glupsk. Söt. Mysig. Underbar.

Min älskade katt Penny!

Bra idé! Man kanske också kan göra så att någon lägger in en bild och så får någon annan svara med en text? Då skulle man få en störra variation och mycket spännande kunde hända?

Vagabonden

Jag vandrar på livets stigar

Jag vandrar över kärlekens frodiga ängar

Över förhoppningarnas horisonter

Genom ensamhetens svarta dalgångar

Genom tristessen och bitterhetens karlhyggen

Jag vandrar i helvetets katakomber

Jag har många namn

Jag är stigfinnaren i diktens rike

Jag är luffaren i det förgångna

Jag är vägråttan i framtiden

Jag är tattaren och knallen, Beduinen och Zigenaren

Jag vandrar i minnenas katedraler

Jag vandrar genom skogarna på ensliga stigar

Genom städernas trånga asfalts belagda gator

Jag vandrar över de frusna sjöarna och de öppna slätterna

Jag vandrar över de snötäckta bergen

Jag har många namn

Jag är Vandraren

Som ni värmer mitt hjärta…

jag ser in i evigheten…

mina barns barn, små solar, värmande…

#2, det finns en sådan annan tråd som du kan dra igång igen om du vill =)
Men givetvis får man kommentera andras texter eller bilder också.

#4, oj vad många!

Om jag lät ett finger följa
dina läppars konturer,
skulle ditt hjärta slå hårt
mot mitt bröst då?

Ett glädjerus, ett kärleks-sus,

genom min kropp far.

Tårarna väller och hormonerna hoppar,

Känslorna åker upp och ned i toppar.

Att andas in din doft gör mig svag,

Du gör mig stolt varje dag.

Du är min dotter och jag din mor,

Det kommer jag vara för alltid…även när du blir stor.

Älskar dig dotter och ger dig mitt allt,

Aldrig i hjärtat mitt kommer det bli kallt.

Ty moderskärlek varar för alltid,

För dig kämpar jag varje strid.

Från mamma till Tuva.

Här kommer en

Det var lite svårt att se vad det stod…?

Så här står det:

I den utfrystes värld

tomt och grått

krävs för mycket för att bli älskvärd

hälsar världen att jag avgått

Wassago, du gör mig att bli andlös av dina texter. Nu måste jag andas igen. Måste också stryka en tår från mitt öga. Jisses vad den texten talade till mig.  /Vanessa

Ett litet litet leende

lyser upp en hel värld

Ny utkommen och seende

börjar sitt livs färd

©Susanne Strömstedt

Med blicken mot muren som en gång omslöt mig,

sitter jag och ler med varma minnen i mitt sinn.

Muren har rasat för länge sedan med vilje och mening,

för att kunna ta in dig i min värld.

Flickan jag en gång var förvandlades till en kvinna

när du gav mig all din kärlek och längtan.

Du rörde mitt inre på ett sätt som ingen annan gjort,

du helade hela mitt väsen.

Min älskade du har mitt hjärta och hela min själ,

till den dagen jag tar mitt sista andetag.

Skrivet av: Linda 2008-08-10

Oj här hade jag missat massor!

Kvinna utan ansikte

Vem är du kvinna som har ett utseende fullständigt utan känslofulla ansiktsuttryck

Mjuka vackra läppar är alltid så tillstängda som det bara går för att försluta en mun

Dina ögon skådar men avslöjar aldrig något om hur du uppfattar allt som händer dig

Inget vill du avslöja för någon bakom din tysta men vackert behagfulla dolda fasad

Hela du är så oklanderlig ren och ljuv och det inte ens finns något att klandra dig för

Svarar på tilltal med en mjuk beslöjande vacker röst utan några känslostämningar

Tomheten har uppfyllt hela dig till att vara en gåtfull men vacker människoskugga

Din oklanderligt raka och stolta hållning utan gester gör sig minsann synlig överallt

Jag är väldigt intresserad av att få veta hur du tycker och hur du känner egentligen

Försöker leta efter någon mimik i ditt ansikte som alltid är så helt opersonligt stängt

Vad har hänt i ditt liv när du inte vill bjuda in någon till att tjusa ditt vackra väsen

Varför lockas du inte till att ge utlopp för dina fastfrusna känslor i din tysta kropp

Kvinna helt utan ansikte släpp ditt tag och kom ut till livet bara för en liten stund

Avsmaka sötman med att kunna känna lycka med skrattets underbara välsignelse

Lös upp den tyngda knuten i ditt bröst med att låta tårarna få rinna till i överflöd

Lättnaden blir obegränsad när allt får släppas fritt efter alla unika år utan känslor

                                                                                © Bappi

Oj vilken bra text! Och vilken passande bild!

Ett litet sms jag skickade till min karl när jag kände mig lite kärlekskrank när jag var i en annan stad…
Per.
Per, varför är du där
När jag är här?
Dig jag i hjärtat bär
men önskar du vore här.
Vid min sida du klär,
så varför gör du såhär,
genom att vara där
och inte här.

PERfekt.

Jag kan upprepa att jag absolut inte påstår mig vara en diktare av något slag =)

Tack Emma för beröm/ kram Bappi

Detta skrev jag igår och lade in på bloggen. Hastigt och lustigt.

Här har jag gått igenom texten lite och kanske förkortat en aning, men jag tyckte att den passade in på detta tema.

I november är det som vanligt, här uppe i norr, ljuset blir kortare för varje dag, fram till jul. Nu är tiden kommen, även i år att skymmningen och mörkret har vunnit.

Man drar sig in i stugvärmen. Eldar i förugnen och gonar sig. Eftertänksamheten stiger, det känns som om man går i dvala. Man bryr sig mindre om omvärlden, om det som händer. Allt passerar lite långsammare. Det känns skönt att gå ner i varv, för vi kan inte göra något åt att ljuset försvinner alltmer. Annat än att längta, tills det kommer åter.

Därför blir man så glad, så överraskad när gläntan i de tunga dystra molnen plötsligt glider åt sidan och öppnar en port till solen. Med ens exploderar världen därute och färgar naturen, träden, isen, bergen och till och med molnen i ett glittrande isspektra. Jag sliter åt mig kläderna, mössan hamnar på sne, jackan är öppen och skorna som jag råkar stoppa fötterna i är för stora. Men vad gör det, stämmningen måste förevigas.

Denna gång hann jag ut! Jag hann ner till sjön, jag hann öppna kameran och jag hann ta några kort, men sen slocknade ljuset, den dalande solen föll ned, bakom Fäbodbergets skogstoppar. Magin kunde snart inte anas längre utom upp på lågfjällets kurviga bergstoppar.
Det var dags att gå in och äta.

 Här kommer ett litet bidrag från mig, dikten har jag skrivit själv men bilden hittade jag på nätet…

Tårar av eld längs fenixens fjädrar

i eldfågelns hjärta det bodde

I blåklädda himlen som ovanför hägrar

lyckan ej fanns där han trodde

I tvekans hemman han långtida färdats

med minnet som trognaste vän

av kärlekens smärta han långsamt har härdats

ty flickan hon stillsamt gick hän

solen vars ljusglans i prisma slår ut

träden som nu måste grönska

Freden är färgad av svartaste krut

Riket har fallit i glömska

I tystnad böjs alla de nackar i sorg

För eldfågelns slutliga öde

Med eldtårar nogsamt samlat i korg

lågorna följde den döde

 Mikaela Klang

Flickan! Man får tyvärr inte lägga in bilder som man själv inte tagit/gjort på forumet. Det är ju egentligen så att det är ett brott mot upphovsrätten. Därför tog jag bort bilden för dig. Om du vill visa en bild kan du länka till den, eller skapa en egen bild

Kvinnans händer

Kvinnans händer är så mjuka
Lena och ljuvligt sköna
De kan bota det onda och sjuka
De kan få oss att efter dem be och böna

De är Gudinnor i vackra kroppar
Med skapandets stora kraft
Härliga är deras formbara toppar
Underbart smakar deras blöta saft

*egnehändigt skriven text, dikt eller vad man skola kalla det*

oki tack att du tog bort den, jag tänkt inte så långt.