Våra brister
Du, bakom muren
och jag kan inte klättra.
Det är vad vi vill.

©Tafflig

Kärlek hela veckan

På måndan grät jag tårar, stora och sursöta som syltlökar som slog kullerbyttor och landade i fårskinnet som var fusk. På tisdag diskade jag bort din vispande, visslande, viskande tunga. Men onsdag gjorde ont. Vänd om och kom och kom till mej igen! Och torsdagen blev tillägnad dej. På fredag red jag ut och redan fördes jag med ruset rakt i armen på en karl. Karl var inte redo och inte heller jag och jag blev inte kvar hos Karl. Lördag gav mig löften och söndagen var besk. Stående med tårna i gråtet i det grå, med lökar trillande i krullet, ja visst fuskade vi du och jag, då och då.

©Tafflig

Svart kontakt

Signalen kramar kraften ur mig och himlen blir ful. Doftminnet av intorkad tobak är förlorade drömmar och en mörk källare. Ur luren hörs tystnaden som är grunden i våra förbannade samtal. Munnen brottas mot den tillfälliga domningen den försatts i och bildar ansträngt en logik från någon annanstans. I magen vibrerar punkten där kärlek finns. Ditt groteska sluddrande lugnar mig.

Det viktigaste är väl att vi älskar varandra?

©Tafflig

Autobiografi 2008

Väggarna är för beständiga. Aldrig någon krökning, aldrig ens en ny fläck. Jag hör min syster skratta då hon berättar sina historier om orden och om livet. Genom glasrutan häller solen in sitt allra ljusaste själv. Fettfläckarna där, som damm och tid har smekt och många månar har härdat. I dem bryts de miljoner pilarnas banor. De knivskarpa orden som skapar min syster tuggar hon, gapar och låter omvärlden belysas av sitt inre. Kroppen av glas hindrar inte ljuset, och smutsen på golvet påverkar inte dess essens. Vad som är jag frustar och darrar: Om till och med solen kan?

Det osagda är verkligheten för mig. Jag befinner mig i tanken och jag lever i texten. Hade jag fått min mun att sluta slakta ord hade jag inte behövt en syster.

©Tafflig

Att ha fingret i din mun,
är passionen,
att äta utandning.

©Tafflig

Välkommen hit, vad duktig du är!

Vad kul att du tycker det, det värmer!

Så annorlunda så sorgligt och ändå med humor, andas dina texter!