Trött och sliten men nöjd
Detta har hänt sedan sist. Jag har gråtit, jag har velat lämna hunden för sitt öde, jag har skrattat, jag har blivit arg och jag har pussats.
Igår for vi till djuraffären. Kaos. Greta går runt som hon vill och är helt begaistrad i allt godis som dom ställer efter golven i små korgar. Varför gör dom så!? Sedan alla leksaker. Försök gå med en hund som inte är koppelvan, genom allt detta, med en kundvagn som är full i leksaker och grejer, samt en 15 kilos säck foder, genom trånga gångar och möta massa människor som vill klappa på hunden, andra hundar som vill hälsa och en Greta som vill träffa allt och alla, för att sedan ställa sig i kön vid kassan, och de har ett ställ precis i hennes höjd med hundgodis. Framför mig är kassa, på ena sidan är kundvagnen, på andra sidan godiset och bakom mig en massa folk i kö som Greta vill hälsa på. Greta drar åt alla håll och är helt omöjlig. Jag ville bara dö. Sedan ut genom dörren (som inte har automatöppnare!). Putta upp dörren med ena axeln, hunden i koppel i samma hand, försök få ut hunden, utan att hon springer iväg med mig efter, balansera börsen och kundvagnen i andra och få ut allt sammans. Mot bilen. Hitta nycklar, håll i allt samtidigt, öppna framdörren och släng in alla smågrejer å börsen, försöka hindra Greta från att hoppa in, hålla i kundvagnen så den inte åker iväg, öppna bakdörren släpp in Greta, försök lyfta upp en tung säck foder och lägga in bredvid henne medan hon trycker sig fram precis där jag ska lägga den, putta undan hunden med säcken. Få in allt. Stäng dörren. Känn tårarna komma och gå tillbaka med vagnen. Nu chansade jag på att Greta inte skulle äta upp bilen medan jag gick tillbaka. Ser henne springa fram i framsätet och titta på mig. Jag orkar inte bry mig. Går in med vagnen och vill skälla ut alla, men sätter mig i bilen och kör hem. *vill lämna hunden och dö*
Efter det gick allt rätt smärtfritt, fast än hon åt upp sin leksak på ungefär 3 minuter, 60 kr i soporna. Men då vet vi det, inga mjuka bollar.
Puh.. det är ett hästjobb att ha valp!
Ha, ha vilken snyggis Greta verkar vara och dessutom så sällskapsjuk.
Går inte Greta att lämna ensamen? Pust så jobbigt!!!!!
Tänk om du hade haft en hundbur i bilen då hade alla problem löst sig lite bättre.
Håll ut efter valpperioden så lugnar allt ned sig, åtminstone lite!
#1, hon har växt upp i kennel, så hon är inte van.. men hon måste ju givetvis lära sig.. får träna mycket!
Hur gammal är hon?
Hon är verkligen urtjusig!!!!

vilken modellhund ^ ^ det det röda kopplet är ju så snyggt på dalmatiners :)
om jag hade varit där, och orkat tänka efter så hade jag nog ändå lämnat vagnen i affären o tatt med hunden till bilen, kanske bara precis under tiden man ska betala och packa ihop allt.
lycka till nästa gång :P

Jag kan bara säga att: det blir bättre!
Greta är inte van ännu. Hur gammal är hon? Och hundgaller till bilen måste ni skaffa. Lämnar man en hund ensam i bilen, så hoppar den av någon anledning alltid iväg till framsätet! Och allra oftast hoppar dom några varv fram och tillbaka runt, runt i bilen. men det är lätt avhjälpt med ett galler. Eller en bur om bilen inte är farmare modell.
Fast allra bäst är det att lämna hunden hemma under inköpsresor!
När du tränar henne i att vara ensam hemma, så försök att avgränsa rummet hon är i. Ett grovkök (eller vad det nu kallas i Sverige) är perfekt för ändamålet. Då lär sig hunden att då den visas in dit, så betyder det att nu ska den vara ensam hemma ett tag.
Börja med fem minuter. Om det finns spjälgardiner på insidan av fönstret - dra upp dom! Annars kan dom ligga på golvet när du kommer tillbaka. Hunden hoppar runt i början eftersom hon inte vet vad det är frågan om (ska jag vara ENSAM??) Men hon vänjer sig nog. Annat ömtåligt kan du också på förhand plocka undan, så blir ju inte skadan så stor om olyckan är framme.
Det kommer att gå bra sedan när Greta väl vet vad som gäller!
Hälsn. från en schäferägare

Fick du ta med dig hunden in i affären Emma? Vilken slags affär var det?Jag tror att hundar alltid hoppar fram till förarstolen på grund av att de vill vakta mattes aller husses plats!? Eller så känner dig sig trygga just där!?
Tur att du inte hade barn också att släpa på samtdigt, haha! Lycka till med hunden, det går nog bra så småningom, ska du se! 

Skrattar gott och igenkännande, och minns den underbara valptiden. För i minnet, fyra år efteråt, är den mycket mer underbar än jobbig.
Jag vet att jag inte kommer att ha någon mer valp i mitt liv. Om det blir någon mer hund så småningom kommer jag att ta en omplacering av vuxen hund. Därför är min Manook speciell, som min enda valp.
Han led av så kallad extrem valpbitning. Gud, vad han bet mig! Så fort någon del av min kropp var i närheten av honom bet han. Det gick inte att gosa med honom. Inget fanns att göra, enligt experterna. Bara vänta på bättre tider.
Full av blåmärken och små sår av vassa valptänder genomled jag ett halvår ungefär, men sedan upphörde det. Det konstiga är att jag numera, när jag minns valptiden, inte i första hand tänker på bitandet, utan på hur söt och bedårande han var. Efter den där perioden har han aldrig gjort minsta ansats till att bitas.
Fortsatt lycka till med din fina valp!
Fair Winds and Following Seas!
Tack för era uppmuntrande ord. Själv satt jag igår på parkbänken och grät och kände hoppet rinna av mig. Alla säger att det går över. Jisses…
#3, hon är 5,5 månader.
#6, det var en djuraffär.
Tack alla för era underbara ord. 
Andas in långa djupa andetag och andas ut långsamt och gör det då och då så att du får kraften och viljan med att fixa detta.
Greta är nog i sin värsta pubertetsålder nu (tror jag) och ska testa gränser och så, men håååååll ut Emma.
Du måste känna dig lugn och tillfreds med dig själv för annars så smittas din ängslan av sig till Greta. Aktivera henne med olika övningar så att hon får skingra sina tankar lite. Finns massor av info som du hittar på internet om bra tankeövningar o.d.
/kram Bappi