Melodi i språket
Att skriva är som att spela ett instrument, eller hur? Där hela alfabetet är vår palett. Det kan vara långa meningar, blandat med korta meningar. Upprepningar. Enstaka ord. Tillsammans skapar det en melodi och blir den melodi vi alla skribenter vill uppnå, där vi lindar in läsaren i alfabetets täcke.
När vi beskriver kyla, så kanske de flesta skriver "Det är kallt ute". Vill man skapa känsla tar man steget längre. Då blir kylan kanske "Kylan här ute, är som att kliva in i din själ".
Kanske vi kan spela på det här. Jag skriver en standard mening, som nästa följer upp och formulerar om. Så fortsätter nästa med nytt ord eller mening. Börjar själv.
"Det snöar ute". /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Mjuka snöflingor landar i mitt ansikte
Fåglarna kvittrar.
Fåglarna sjöng en symfoni, vackrare än något en kompositör kan komponera.
Då kommer jag med nästa mening jag vill se förändras :-).
Solen skiner ute.
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Mitt humör är strålande idag
Vad vill du nu att vi ska förändra? Vilken mening? /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Oj!Ha ha ha,sånt här är nytt för mig…
Här är meningen;
Jag älskar hela världen
Variant på ovanstående: Jag älskar hela världen. Tittar ut genom fönstret och känner att världen omfamnar mig som en varm vetekudde, och jag gör det samma tillbaka.
**Tänkte vidareutveckla denna "skrivövning".
**Där känslor kommer i fokus. Ett vanligt sätt att skriva är till exempel "Hon saknade honom". Men hur intressant är det? Inte mycket.
Försöker själv göra en variant av det hela. "Hon sniffade på hans otvättade tröja och rullade ihop i fosterställning bredvid tvättkorgen". Det säger samma sak, men på ett mer målande sätt där man kan leva sig in i hennes saknad.
Så hur skulle du beskriva orden rädsla, sorg, glädje, lycka, ledsen och andra känslor som finns? Välj en eller fler känslor att göra något med. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Jag måst nog fundera på det där….Sånt har jag aldrig sysslat med förut
Men det är en helt annan sak när man skriver en dikt,för då tänker man inte på det…
Jag vet inte riktigt om jag fattat, men kan försöka..
"Hon var livrädd för honom"
"Hon kröp ihop och tryckte sig mot väggen, med sina livrädda ögon fästa på honom. Hennes hjärtade dunkade fortare än någonsin förut när han med hotfulla kliv sakta närmade sig"
Blev det rätt?
Kanon Myriis. Du skulle faktiskt kunna ta bort orden "livrädda ögon" i andra stycket, för det framkommer ändå med det dunkande hjärtat och hans hotfulla beteende. Men det är superbra. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
;-)
"Han öppnade dörren och klev in. Det var kallt därinne."
"Han tryckte sakta ned handtaget på den stora ekdörren. Den knakade när han öppnade dörren mot sig och en vindpust drog över honom. Det var en kall kuslig känsla som vällde över honom likande en blandning mellan att öppna dörren till frysen och att bli livrädd. Han blev chockad när fönstren inte var öppna, men det ändå blåste i gardinerna"
"Hon log"
#14 Härligt! (Passar inte alls där jag tänkt mig det, men härligt ändå…)
Haha, ja det kan säkert tänkas. Kanske var det ytterdörrend u tänkte dig? =)
Jag skriver på en släktbok, och min ana kommer till en ny ort där han ska driva lanthandel. Det var i mars och lokalen lär ha varit rejält nedkyld…
Instängd tjärdoft blandad med iskyla välkomnade mig då jag öppnade dörren till lanthandeln.
Intressant det där med släktböcker. Jag brukar kalla det för ansösökan, men enligt en del släktforskare så får man inte vara så vulgär och absolut inte skämta.
Men kan man som släkrforskare säga att man letar efter döingar?
Nej, döingar letar man inte efter. De är ju dessutom oftast lätta att hitta på kyrkogårdar…
Det man letar efter är spår efter deras liv, och kanske en förståelse för de faktorer som t.ex. skapat värderingar som jag själv fått.
Idag skulle det serveras "sönddagsstek"!
#20, det gjorde det. Söndagsmiddag med porterstek! 
Starta ny diskussion
