Kyrkogården

Längs rader av vittrande stenar

som vilar i tornets skugga.

Bland prasslande löv

som nupits av frost.

Under hösten klara sky

går min ensamma vandring.

Genom daggbestrött gräs

under bleknande sol.

Längs gravarnas fridfulla sömn

leder minnenas stig.

#0 Oj, vilken stark dikt!

Jag gillar det korta, enkla men ändå känslofyllda i den. "När änglarna gråter" känns bekant, men passar så väl in som ett avslut.

Välkommen hit för övrigt! Hoppas du publicerar mer!

Välkommen hit Kjella62! Vad kul att du dessutom delar med dig av dina alster. Jag hoppas att du ska trivas! Mvh Emma

Älvan

Vid tjärnens kant hon ligger stilla,

hårets glans smeks mjukt av vinden.

Den elfenbensvita hyn skimrar i ljuset,

ögonen gnistra som svart diamant.

Läpparna skiner i renaste rött,

alldeles stilla hon ligger.

För även älvor dör.

Spegelsplitter

Krossade speglars glas

i gårdagens rum.

Smygande på tå

blundar hårt.

Nya blödande sår

över sovande ärr.

Rubinrött glitter

bakom mina ögon.

Barnets illusioner

morgondagens vassa splitter.

#4, jättefin! Väldigt poetiskt, och även om det är en givetvis är en dikt, så känns den ändå utöver det förväntade, väldigt poetiskt. Vackert. Det påminner mig en låt som heter Where the wildroses grow, med en video som i min tanke ser precis ut som din dikt.

Mellan pärmarna

I dammig pärm, på gulnade blad,

vilar minnet av ett liv.

Under bleknad ytas matta skimmer,

tiden stannat upp.

Utflykt på filt, vid havets strand,

fäst i sitt ögonblick.

Föräldrar som vinkar och ler,

för evigt kvar.

Somrar med skratt och bad,

låsta i tiden.

Pulkfärder i gnistrande vintersnö,

på skakig polaroid.

År efter år på vittrande papper,

av det liv som gått.

Frusna spegelbilder av gårdagen,

på rad efter rad.

Allt som lämnats kvar av ett liv,

vittrar sakta bort.

Tjärnen

Månljusets mjuka sken

blänker i tjärnens djupsvarta spegel.

Skimmrar trolskt över dess yta

likt trådar av renaste silver.

Lång fjärran i nattens stillhet

hörs lommens sorgsna rop.

Rådjuret lyfter sin silkeslena mule

ur tjärnens svalkande nektar.

Lyssnar vaksamt på skogens tystnad

smyger sedan in bland stammars mörker.

I öster skiftar mörkret sakta

från svartaste sammet till djupaste purpur.

Glider så från flammande rött till renaste guld

innan solljuset bryter horisontens rand.

Gryningen ljus smeker varsamt

nattens sista flortunna dimmor.

Glittrar likt diamanters klara lyster

i dagbestänkta spindelnät.

Dagens första fågel drillar i skogens djup

nyvakna insekter surrar ännu slött.

Skogen vaknar så sakta till liv

av sommarens värmande puls.

Så förflyter ännu en dag vid tjärnens kant

att läggas till i tidens långa pärlband.

Jag har precis flyttat ut på landet och gör som rådjuret i dikten "Tjärnen"

"Lyssnar vaksamt på skogens tystnad

smyger sedan in bland stammars mörker".

Gillar dina Dikter.

Gillar "När änglarna gråter" väldigt mycket….

Väldigt härliga texter! Fortsätt bara..!

Jag finner mycket djup i dina Dikter.
Smärta, men även framtid.
Livet.

I din kammare

I din kammare tiden stannat,

doftar svagt av gulnande tapet.

Genom fönstrets spruckna glas,

genom revad spetsgardin,

trevar sig solens matta sken.

Likt galaxer i rummets luft,

dammkorn dansar långsamt fram.

Möbler som tärts av tidens tand,

sneda och tyngda står.

Golvets gamla slitna yta,

gömts under eoner av stoft.

Med en sista sorgsen blick,

stänger jag tyst din dörr.

Nattens barn

Kom till mig min vän,

göm dig undet mina svarta vingars mörker.

Följ mig på min mörka, tysta färd,

över månbelysta skogars sus.

Genom ängars dimma, där älvor sova,

över havets svarta våg, som mot stranden rullar.

Genom norrskenet over gnistrande snö,

över sovande by och gård.

Genom ensamhetens kalla rum,

så kom till mig, min vän.

#14 Gillar den starkt. Riktigt mysig!