Japp! Min tonårsdotter…Är du också tonåring?

Lite gammal tonåring, men trotsen finns dock kvar i mig.

37ton år är jag om allt stämmer:)

Jag tyckte att det var roligt att läsa förut  och jag tror att jag tycker om det ännu. När jag som nu skriver en hel del själv upptäcker jag att många böcker inte engagerar mig lika mycket. Vad det beror på vet jag inte men det är en biverrkning som jag absolut inte vill ska bli bestånde.

Det är som om jag har blivit kräsnare, vilket jag inte vill vara. Jag vill kunna läsa och få samma läsupplevelse som jag fick förut.

Finns det någon annan med liknande erfarenhet?

Jag älskar att både skriva och läsa. Bokmal som jag är.

Jag har läst sedan jag var fyra år, periodvis extremt mycket, periodvis inte alls.
Sedan jag började skriva själv ligger läsandet på en (för mig) lagom nivå. Läser alltid några kapitel ur en bok innan jag somnar på kvällen.

Skrivandet upptar mer och mer av min tid. Förut var det kortare saker, poesi, noveller. Trodde mig aldrig om att ha kapacitet till en roman. Men nu är jag en bra bit på väg, femtio tusen ord in i "boken" (vi får väl se om det blir en bok, eller bara ett manus i min dator).

Men jag har inte tappat intresset för läsning för det, snarare tvärtom.

Känner igen vissa symtom! När jag jobbade heltid som journalist läste jag nog mer böcker än jag gör nu när jag ägnar mer tid till litterärt skrivande.

Men det har ju sin naturliga förklaring, eftersom man för det mesta enbart skriver fakta som journalist och då vill man vila huvudet med något avkopplande.

När man själv skriver litterärt så blir man absolut mer kräsen, som du säger Barbro. Det är ju därför det är så viktigt att läsa mycket för att bli en ännu bättre författare.

#3 Ja, jag har blivit mycket kräsnare…Kanske en fördel när jag skriver? Nu läser jag noga igenom efter varje A4-ark och är jag det minsta osäker kastar jag det på brasan. Så trots 3-4 timmar var dag med penna och papper eller tangentbord, blir det inte mycket gjort =(

Börjar nästan känna mig lite sliten nu. Ungdomsromanen segar sig fram i den här takten, men om jag är riktigt kräsen, kanske det blir riktigt bra i slutändan. Jag korrläser som en tok och är sååå glad över officepaketet som hängde med laptopen.Så nu vet ni vad jag håller på med om dagarna. Gissar att detta inte är klart förrän till nästa höst (om jag är för kräsen)../ Kram

Jag skriver betydligt mycket mer än jag läser. Vet inte om det är på grund utav någon egoism av att vilja säga mycket. Jag talar betydligt mycket mer än vad jag lyssnar också. Många har så mycket ointressant att säga (det har säkert jag med, men för mig är det i alla fall mycket intressant!).
Försöker läsa böcker och så, och när jag gör det så brukar jag gilla dem, men det finns för lite tid på dygnet helt enkelt.

Jag är nog inte så udda iaf, men jag har dock löst biten med böckerna.

En hel del böcker finns ju nu mera på cd-skiva, man slipper läsa och kan göra annat under tiden, typ skriva.
*fattas dock en hel del böcker i bibloiotekets sortiment av inlästa böcker, men jag har all tid i världen att vänta tills det blir gjort*

Jag älskar att läsa, jag kan bli beroende ibland. Jag riktigt lever in i böckerna, om dom är bra. Skriva gillar jag också mycket, men det är inte lika kul, för jag tycker inte att jag är duktig, och då känns det inte så kul. Men jag gör det endå, för att uttrycka mina känslor!

Det är skönt att höra att det finns fler än jag som blivit så kräsen.

Det är så olikt mej då jag liksom du Buuc, har varit beroende av böcker förut.

Jag kan känna hur det längtar och drar i mej att få läsa den där nyinköpta boken. Jag slår upp den och börjar. Tankarna flyger iväg och jag blir så otroligt trött. Jag hittar inget sammanhang i det jag läser och till slut stänger jag boken och somnar. Dagen efter tänker jag att nu, ska jag ge boken en chans till, men det blir på samma sätt.

Jag har massor av böcker som jag bara har börjat läsa.

När jag väl får tag i en bok som engagerar mig, känns det som en ynnest. En gåva, något som jag verkligen längtar till.

Susanne, använder du inte datorn till att skriva med?

Först skriver jag ner det som kommer för mig. Med feltryckningar och allt. Skriver om det går bra kanske en hel sida eller mer. Sedan går jag igenom det jag skrivit och kastar massor, lägger till och drar ifrån, innan jag låter tankarna vila tills nästa dag. Så fortsätter jag och innan jag är klar kan jag ha gått igenom texten 20 gånger, ibland fler.

Jag är mycket kräsen, även mot mig själv.

#11

Jodå, men jag kan inte ta den med var jag än går. Den är bara trådlös inom hemmet

#3 Samma här, tycker inte lika mycket om att läsa sen jag började skriva. Jag tycker inte illa om att läsa, det är bara inte riktigt lika roligt längre. Sitter framför tvn med familjen och längtar efter att skriva, när jag innan längtade efter att läsa.

Men att skriva är ju bra, värre är det när amn sitter framför tvn och inte vill något annat =) Just i den fasen är jag nu tror jag…

#13. Så underligt det kan vara. Det är nog samma sorts intresse-trådar som man använder, både till att läsa och till att skriva.

Sedan går det naturligtvis i perioder, # 14. Det har jag också varit med om.

Fast riktig skrivtorka är det länge sedan jag drabbades av, nu. Förut kunde jag ibland inte komma mig för att skriva en rad, på ett tag.

Nu avhåller jag mig frivilligt till något långvarit projekt, för det är så mycket annat som jag bör göra. Jag lever fortfarande i efterdynaringar till min bokutgivning. Men längtar hela tiden till att kasta mig in i nästa process.