Tårar

Av med mössan, fälla tårar, klä sig i svart.

Se på kistan, börja gråta, har förlorat sin skatt.

Över tröskeln, av med skorna, stirra blint framför sig.

In i duschen, tvätta bort skammen, stå kvar i en evighet.

Ut till kammarn, ner i sängen, gråta sig till söms.

Vakna nästa morgon, hopp om att det var en dröm.

Fram med spriten, börja dricka, sorgen alltför stor.

Bli av med jobbet, tappa håret, tänka på denna tragedi.

Vilja se dig, vilja gråta, vilja glömma, men nej.

Vilja hoppas, vilja förlåta, vilja sluta tänka på dig.

På med skjortan, bort med spriten, fixa håret samma dag.

Få ett nytt jobb, börja om, låtsas som att allt är bra.

Hem igen, upp med snaran, ställa sig på en stol.

In med huvet, nu kommer faran, fram med en pistol.

Öppna flaskan, svälja giftet, gråta, hoppas, ler.

Skjuta, falla, hänga död, nu känns ingenting mer.

Bara hänga, blodet rinner, med leende kvar på mun.

Inget spelar roll, ingen bryr sig, är hos dig om en halv sekund.

© by Creation

Blomman och elden
Som en nyutslagen blomma
En nytänd eld
Drömmarna finns där
På klippans topp
Och lockar mig
Jag vill nå dem
Sträcker mig efter dem
Kan inte komma nära
Bestiger berget
Men halkar och faller
Elden slocknar, blomman vissnar
Hoppet förs bort med vinden
Viljan försvinner

Väntar och lågan tänds igen
Blomman får nya knopp
Ser drömmarna skymta
I trädtoppen
Det frestar mig
Jag vill komma åt dem
Räcker handen efter dem
Försöker klättra upp
Kommer nära toppen
Nuddar vid drömmarna
Och faller
Lågan falnar, blomman dör
Ljuset släcks
Lusten försvinner

Sörjer, men en gnista tänds
Blommans frö börjar gro
Skådar drömmarna
På ängen där borta
Ligger där så inbjudande
Jag vill komma fram till dem
Sträcker handen efter dem
Springer ditåt
Känner på drömmarna
Dras sakta bakåt
Bort från dem
Gnistan svalnar
Blomman rycks upp med roten
Lyckan svävar bort
Önskan sjunker till botten

Jag vänder ryggen till
Drömmar är inget för mig
Går min väg
Märker inte det som finns
Bakom mig

Ett litet frö
Och en stark glöd

Kommer jag nånsin gå tillbaka?

© by Creation

Tyst, blyg och tillbakadragen
Ilskan kokar, hatet stärks
Jag vill skrika, men tiger
Jag vill gråta, men håller tårarna tillbaka
Jag vill slåss, men gör det inte

"Tyst, blyg och tillbakadragen", bedömningen av alla lärare sen första klass
Jag har blivit den alla tror att jag är
Jag har blivit någon jag egentligen inte är
Jag har blivit ett tomt skal

Falska leenden
Tomma blickar
Framtvingade skratt
Min vardag

Sminkning jag ej orkar med,
bara för att andra ska tycka att jag är fin
Ångest över vad jag ska ha på mig på morgonen
Undrar jämt vad för frisyr som är modern
Mitt dåliga självförtroende

Jag ser folk som tittar snett på mig
Jag hör folk som talar illa om mig
Jag känner folk som kastar saker på mig
Men jag gör inget
Mitt samvete

Sorg, ilska, hat och raseri
Jag håller allt tillbaka
Bara för att andra ska slippa obehagliga situationer
Min feghet

Jag tänker alltid på andra, vad dem tycker och tänker
Lägger inte en tanke på vad jag själv vill
Snart kommer jag att få ta konsekvenserna

Mitt liv

© by Creation

Oj vad du kom igång helt plötsligt!
bra Dikter! Det är god baktanke och furnuft i dem. Ser fram emot att läsa mer =)

#4 Hehe. Jag tänkte "Varför inte börja på en gång?" ;) Kopierade dock lite Dikter som jag skrivit ner tidigare på andra sidor, som sagt.

Otroligt bra Dikter, med så många djup. Tar nämner några till att börja med och sedan så får jag kryssa av dem från listan :-).

"Låt mig vara" var en sådan dikt som säger så mycket, mycket som jag själv känt. Denna eviga påverkan som görs från alla håll. I ditt fall är det mer personligt misstänker jag. Men känner ändå igen mig. Där skola, lärare med mrea försökte forma en, trots att man var nöjd med den man var. Det är en sådan livslust som kommer genom hela dikten. Underbart

"Tårar" en hel berättelse i en dikt. Ser allt framför mig, och det blir så intressant. Det är som att följa dig på denna resa. Även den är underbar.

Fortsätter med de andra vid annat tillfälle, måste hinna med andra saker också :-). 

Du är verkligen duktig. /Vanessa

Tack :)

Blomman och elden, och så enormt djup som är så hoppfullt trots allt. Dikten efter det är som jag skrev tidigare, så bekant. Kan inte ge konstruktiv kritik utan bara säga detta - gillar dem verkligen.
/Vanessa

_En ny dikt…
Lite annorlunda från resten :P
_Rädsla
Alla säger att jag hallucinerar
Men det gör jag inte
För mörka demoner förföljer mig
Jagad natt och dag

Alla skriker att jag måste ta mig samman
Och det gör jag
För jag ser dessa hotfulla skuggor
Som hånskrattar åt mig

Alla tycker att jag är sjuk
Fast det är jag inte
Jag försöker ju fly från dessa onda skepnader
De vet att jag inte kan springa länge till

Alla menar att de inte finns
Men jag vet varför
Skuggor gömmer sig för solljuset
Och smälter ihop med mörkret om natten

Alla påstår att det är hjärnspöken
Och det vet jag
För ett hotfullt spöke plågar mig
Ger mig ingen ro

Jag är förföljd av monster som brinner av hat
Men det är bara jag som ser elden…

© by Creation

(Den ovan är ej sann ;P Så ni vet det)

Tack för icke sannhetsdeklarationen. Då behöver jag inte skicka psyk till dig :-).

Två delar talade direkt till min själ.

**Skuggorna
**Skuggor gömmer sig för solljuset
Och smälter ihop med mörkret om natten

och hat och eld
Jag är förföljd av monster som brinner av hat
Men det är bara jag som ser elden…

Förtrollande. Ta gärna bort de tre punkterna på slutet. Med en punkt känns det mer som konsterande, svagare med fler. Men det är jag som sagt, och inget att hänga upp sig på :-). /Vanessa

Väldigt bra poetade texter..Jag gillar Dikter som handlar om livet, i alla dess blandade former.Lycka,tårar,glädje m.m

Det är det livet handlar om…/Kram

jättefint! verligen poetiskt skrivna Dikter. kul sätt att se på saker och uttrycka sig. Du är duktig!

Tack för alla fina kommentarer ^^ :)

**Roadkill
**En liten myra
Skyndar över vägen
Ser enorma bilen
Och livet slutar tvärt
Ingen märker något

En liten snigel
Tar sig över vägen
Ser stora bilen
Sen ser den inget mer
_Ingen bryr sig
_
En liten kanin
Skuttar över vägen
Ser inte bilen
Som kör över den
_Ingen sörjer
_
Ett litet kid
Hoppar efter mamma
Ser inte lilla bilen
Snart är den överkörd
Ingen gråter

Ett litet barn
Springer över vägen
Ser inte bilen
Död på ett ögonblick

Tårar
Ånger
Det finns inga ursäkter
Så länge det är en människa

**© by Creation

**( :/ Inte så nöjd, men… )

gillar den! kanske kan man göra hela på rim? jag gillar den iaf =)

Den sista är bara såå sann! ;o)

15# and that's why the human's best way out is suicide.

men alltså det är ju sant.

#18, nej men urs, säg inte så! Det tycker jag verkligen inte. Jag är och tycker man ska vara glad för var dag man lever =) *optimist*

Oj, är helt förälskad i det du skriver. Så bra, så genomtänkt och så nära jorden så att säga. Vill inte se den som rim, by the way. Den är perfekt som den är. Gillar storleksförändringarna på bilen från enorm till bara bil. Väldigt genomtänkt. Kan se den som i en reklamkampanj i vägverkets regi, där folk ska tänka på hur de kör. Underbart. /Vanessa

Igår, idag och imorgon
Tänker på gamla tider, goda tider.
Minns det som igår.
Då jag trodde jag hade det värst av alla.
Fastän jag troligtvis hade det bättre än någon av dem.

Funderar på forna tider, bättre tider.
Kommer ihåg allt i detalj.
Hur allt gick under under samma år.
Hur man blev sviken, gång på gång.

Grubblar på tiden som varit, den finaste tiden.
Kan se det spelas upp framför mig.
Gjorde jag rätt, gjorde jag fel?
Det spelar ingen roll, för nu är det ändå försent.

Skrev en dikt om det för ett tag sen.
Den kanske kan förklara en del.
Om min sveket, ilskan och ångern.
Och framförallt om sorg…

Men det hände förra året.
Det finns inget att göra nu.
Mitt liv har gått ner i helvetet.
Jag agerade försent.

Alla vänner lämnade mig,
och pratade om mig bakom min rygg.
Mamma och pappa svek mig,
bara bråkade och brydde sig inte ett dugg.
Min syrra bara klagade,
som att jag inte hade nog med skit.
Till och med mina marsvin bet mig.
Jag var ensam.

Inga tårar, inga ord, bara tomma, sorgsna blickar.
Jag var ett tomt nötskal.

Livet är i stort sett detsamma idag.
Kanske några halvvänner,
och föräldrarna pratar inte med varann längre.
Syrran brer på ordentligt,
hackar på mig vid minsta fel.
Jag undrar om jag kommer stå ut…
Mina marsvin är däremot snälla mot mig,
och vi myser många stunder.
Om inte de fanns så tror jag inte jag skulle leva idag.

Några ord, kanske ett leende ibland.
Gråter för minsta lilla.
Känslorna ligger jämt på kanten till översvämning.
Mitt sorgliga liv idag.

Och troligtvis imorgon också

**© by Creation

**Lite "överdrivning", om det nu är ett ord. :P Mitt liv är inte så hemskt som det framstår i dikten. Det är inte lika hårt och jag är också ganska tålig. ;) Ville bara ge dikten lite känsla xP Skrev den här dikten en dag då jag var på dåligt humör, så att ni förstår ;D

#20 Vad kul att du gillar den :D

#20 _Fann lite konstruktiv kritik till min egen dikt xD Skriver det här…
_
Vet inte varför jag skrev "Hur allt gick under under samma år"
:/ Borde omformulerat det.

Meningen "Skrev en dikt om det för ett tag sen" låter lite fel.
Är inte det här en dikt?

Önskar också att jag inte hade skrivit:
"Jag var ett tomt nötskal" xP

Blev också lite osammanhängande… ;)

bra att du kan utveckla dig själv också genom att läsa igen och fundera… ofta gör man mycket dumheter =)

#3 - Den berörde mig väldigt mycket. känner igen mig en hel del.  Good work!

Hittade också lite:
Om min sveket, ilskan och ångern

Antar att du ser själv vad som är fel där.

Kan även se saker som inte är fel, men känns som det kan trimmas lite.
Alla vänner lämnade mig,
och pratade (om mig) bakom min rygg

Annars är det som vanligt väldigt bra saker du skriver. Du skriver så bra och med olika djup. Som om du är en lök och skalar av bit för bit av dig själv och låter oss se. Kanon. /Vanessa

#26 Oops… jag var visst lite trött när jag skrev ;) Såklart jag vet att det inte ska stå "min" där xP

Ja, den borde nog trimmas lite ;P Hittade ju ganska många fel och saker som kan ändras… ;)

Kort dikt
Då du faller fångar jag dig.
Då du stiger upp igen, följer jag med.

En enkel dikt, som betyder mycket, egentligen… Man måste tänka efter, för att förstå.

Jättefina Dikter, gillar verkligen #15 och #28 :)

#28, håller med!

Olycklig kärlek
Om kärlek är alldeles skinande ljust
Om ljuset är romantiken
Om man möter förälskelsen i soluppgången
Om soluppgången för med sig passion

Om det är så
Lever jag nog i evigt mörker

© by Creation

härlig dikt! kanske inte något till alla hjärtansdag kortet, men helt klart en bra dikt om kärlek =) jag gillar den skarpt!

Väldigt välformulerad och vacker. /Vanessa

Kul att ni gillar den ^^

Ingenting
Ingen dans
på röda rosor
Ingen sång
på grönskande äng
Inga skratt
från trädtopp hög
Inga viskningar
från svalkande vind
Inget lugn
i solljus glans
Inget liv
i denna värld

© by Creation

#35

En väldigt vacker dikt,sorgstämd men ändå fin att läsa högt =)

**Försvinna
**Du skyddade
Från ont
Det hotade
Jagade mig

Din starka skepnad
Du slog och vann
Så modig
Så vacker

Onda hugg
Sårade mitt hjärta
Fick dig att blekna
Nästan tyna bort

Du var blott en skugga
Men fortsatte kämpa
Slog och högg
Fick slag tillbaka

Ansträngning
Trötthet
Men ändå
Fortsatte du kämpa

Du sårades och föll
Till den kalla marken
Som ett blekt spöke
Jag såg dig knappt

Våra blickar möttes
Hoppfulla
Kärleksfulla
Och blanka av tårar

Men ett sista slag
Ett dödande slag
Fick dina ögon
Oåtkomliga

Mod från den dagen
Lever vidare
I din vackra
Siluett

© by Creation

_Kommentera, någon? x) Lite udda tema, den senaste dikten,
men jag provar lite olika ämnen ;)

_Ensam - inte längre
Jag är annorlunda
Det vet jag
Jag skrattar åt saker
ingen annan skrattar åt
Jag fnyser åt saker
ingen annan fnyser åt
Jag gråter över saker
ingen annan gråter över

Det känns som
att jag är konstig
Jag har min egna stil
som ingen gillar
Jag har min egna personlighet
som ingen bryr sig om
Jag går min egen väg
och ingen följer efter

Men, nu vet jag
att jag alltid har synts
De uppskattar mig
för den jag är
De gillar mig
för att jag är unik

© by Creation

Vem har inte känt sig som du i dikten, syftar på den sista. När man alltid stack ut, frivillig eller ofrivilligt. Väldigt sann och man kännder ingen sig.

Försvinna är som en saga. Du tar mig in en en värld av prinsar, drakar och annat spännande. Härlig, även om det inte var din mening. /Vanessa

#38, Man är inte annorlunda, man är unik! =) jättebra! Älskar den

_Följande inlägg är ej en dikt, utan ett stycke ur min dagbok. Något jag skrev när jag var uttråkad för länge sen :P Tolka texten hur du än vill, jag hade bara lust att publicera den här. Just den dagen använde jag nämligen ett annorlunda språk som jag inte brukar använda, mest på grund av tristess. ;) Det var bara den dagen jag gjorde det, dock. Tanken släpptes ganska fort xP

---

**Första augusti 2007 **Ny dagbok_
I fjorton dygn har jag frestats och plågats av detta ofyllda block. Givetvis berodde det inte på att jag gått igenom mycket, för tiden har så gott som stått stilla för min del. Men att bara få skriva suktade mig. Jag stod emot dagbokens kraft, men pennans styrka var oövervinnerlig. Till en början släckte jag mina skrivartörstar med att skriva poesi, men efter drygt femton Dikter och två veckor så sinade mina kreativitetsfloder vad det gällde poesin. Jag kunde inte stå emot frestelsen längre och nu befinner jag mig alltså här. Och jag skriver. Mina planer har grusats. Meningen var att jag skulle vänta tills min trettonde födelsedag innan denna dagbok påbörjades, men nu vet ni hur det gick.

---

#41 Vad fint!

Imponerad över språket du använder! Du väljer verkligen rätt ord för att ge liv åt texten!

#41 Tycker det var underbart skrivet, och bra ordval som ger styrka åt innehållet. Tycker inte att du ska skippa den delen av dig. För det är fantastisk. /Vanessa

#41 - Wow! :)

En mask i ett äpple
_23/01-2008
_
Ett moget äpple
Faller från trädet
Det ligger där länge
Hela vintern
För ingen ville ha det

På våren är det brunt och skrumpet
Det luktar illa
Ägaren av äppelträdet
Kastar det i komposten
För ingen ville ha det

Där ligger äpplet kvar
Förmultnar långsamt
Ligger kvar orört
För en mask var i det
Och ingen ville ha det

© by Creation

Vilken hemsk dikt om ett äpple… Men maskarna fick ju mat i alla fal… =)

;D Ja, det fick de visst xP

#45 - haha. :P ;)

Kul text om äpplet =)

You are really good! ;D

Tack!

Fick plötsligt lite skrivlust ;)

Lugn
Det enda som hörs är vinden
Inte en fågel kvittrar
Inte ett ljud
En ensam fågel flyger från en gren till en annan
I fullständig tystnad.
Gruset sprakar inte under mina fötter
Det är ljuvligt, men ändå lite skrämmande
Bara jag och vägen
På vår färd, med någonting underbart
Tystnaden

**30/04-07
© by Creation
**

#52: den var jävligt fin.. Passade bra in i mitt humör just nu=)

Mörkrädd
Natt.
Mörka skuggor i djupet av allt.
Svårt att se gott eller ont.
Tillskadliggjord av denna sköld.
Mörker.

04/05-07 © by Creation

#53 Tack ^^

#52, väldigt in. Känns som något jag skulle vilja ha nu… ser framför mig att man cyklar på en liten tom väg, med bara vinden i håret och guppandet under cykeln när man rullar över gruset.. =) mmm… när kommer sommaren?

#54, lite väääl kort, skulle vilja ha den lite längre så man får inte känslan bättre.. Men på god väg!

rubriken passade inte in på #22 så kanske nån annan rubrik annars bra… ;)

#54 - för kort :/

Guldglimmande fantasia
Jag äter guldfisk
På guldfat
Med guldbestick
Och guldglas
Dricker gulddricka
Med guldbitar i
Torkar munnen med
Guldglittrande servett
Jag faller till golvet
En plötslig tyngd i mitt bröst
Ett hjärta av guld
Är inte alltid lätt att bära

Jag sitter i ett
Silverkök
På en vacker
Silverstol
Hackar lite silverlök
Men gråter inte
Silvertårar
Tårarna är inte
Värda silvrets nåd

Går ut i hallen
Med väggar av safir
Glimmande tak
Av vackraste rubiner
Glänsande golv
Gjort av slipad smaragd
Halkar och slår mig
Ljudet av glassplitter
Ty mina ögon
Är inte starka som diamanter
De äro gjorda
Av sköraste kristall

Innan jag hittar
svaren
kommer jag nog leva
i denna eviga
fantasi

© by Creation

#57 Som du vill ;) Namnbyte. :P
Från: Igår, idag och imorgon

Till: Misstag utan mening

#58, så fin! så jätte jätte fin!

Tack så mkt! ^^

Död inombords
Att brista ut i hejdlöst gråt
Precis efter en underbar tid
För att man känner olidlig sorg
Är inget som man önskar

Mitt liv var splittrat
Malt till stoft
Du var det enda
Som höll mig samman
Du var klistret
Och hade nu lösts upp

Tårarna tog slut
Förvånadsvärt fort
Jag ville gråta
Men kunde inte
Jag ville skrika ut mina sorger
Men klarade inte av det

Chocken hejdade tårarna
Jag hade inte väntat mig
Något sånt här
Ett hastigt "Vi ses!"
För att jag trodde
Att vi skulle mötas igen
Du borde finnas fortfarande
Vad jag saknar dig…

Jag känner mig tom
Det ekar inom mig
Jag känner mig ihålig
Som ett svart hål utan slut
Att bli lämnad i evigt mörker
Du har förgyllt min värld
Jag saknar dig så
Och jag är hemsk för det

Jag vill inte svika
Men jag vill inte stå på egna ben
Vad ska jag ta mig till?
Är jag redo
Efter den längtan jag känt?
Jag vill gå vidare
Trots att jag innerst inne sörjer

Missförstå mig inte
Min längtan har andra skäl
Jag längtar efter nån som dig
Och är inget litet barn
Jag sörjer
Det gör jag verkligen

© by Creation

#62 Innan "Du har förgyllt min värld" ska det stå "Är olidligt"

#62, jättefin. Den är i längsta laget, men absolut varken tråkig eller lång att läsa. Flyter på bra och känns naturlig. Varför är du hemsk för att du saknar?

#64 Det är min hemlighet. 
Det ska finnas lite mystik i Dikter också. :)

Väldigt talande och bra skrivet. Du är verkligen duktig. Gillar dina jämförselser, som malt till stoft, klister och så vidare. Det ger så påtagliga bilder. Sådant älskar jag. Så tack för ännu en inblick i din diktande värld. /Vanessa

Igår fick jag lite skrivlust och inspirerades till denna text… Lite lång, men, men…

Vredens falska sken
Dag blir natt och till natt följer dag.
Denna oändliga livscykel får världen i balans,
ty mörker ger skuggor en tid att gömma sig och
ljud leder de som äro blinda om natten.
Mörker innebär fara för de som närmar sig det,
men natten är inget att sky,
då ljuset kan dölja de mörkaste hemligheterna.

Ljuset förblindar de som redan äro blinda om natten
med dess förföriska eldar och mystiska charm
och vinner tillit genom att driva bort dessa fasansfulla skuggor.
Dock är ljusets enda mening att blända och skina
och stråla för att alla ska inse att det också
innehar en inre glans.

Men innerst inne,
så djupt att inte det vassaste blad skulle kunna nå dit,
så långt in att inte den skarpaste blick kan se vad det döljer,
finns endast ondsint, dåraktig avund.
Ljuset ser allt av världen,
inget undgår dess blick,
då det varken kan blunda eller titta bort från det.

Det avundas mörkret,
ty mörkret behöver inte pinas igenom denna värld
när det är försatt i evig sömn och dömd till ovetskap
om jordens misär,
medan ljuset är tvunget att leva med denna värld av smärta.
Med god min omfamnar ljuset vår jord var dag,
men vi har att frukta den dag då ljuset beslutar sig
för att släppa ut sin ilska över oss,
då det är människan ljuset avskyr mest.

Det var vi som gjorde denna värld förskräcklig
och ljuset var tvunget att se
hur den långsamma processen fortgick och
hur världen blev allt hemskare och hemskare.
Jag skyr den dag då ljuset finner utlopp
för sin ilska och spyr ut
sin fullaste vrede.

Ty jag skulle hellre leva mitt liv i blindo
och gå vilse i evigt mörker,
än slukas hel i ljusets hämnd.
För vem vet vad för fruktansvärt
detta oskyldiga sken egentligen döljer?

© by Creation

Haha, någon som orkar läsa mitt senaste, långa verk? xD

Försöker imorgon. Är alldeles för trött nu, kl. 02.45. Man ska vara vaken när man läser texter tycker jag. /Vanessa

_Allmänna filosoferingar hos den som inte kan sova om natten…
_
**Romeo+Julia=Tomhet som inte ens jag kan förstå
**Vem är jag?
När jag tittar mig i spegeln vet jag knappt vad jag ser.
Är det ett spöke, en ande, en grånad skepnad?
Eller är det bara ett vakuum jag har framför mig?
Är jag blott en hallucination, en lögn inför ögat,
revan i kanten på linsen?
För om jag är något annat måtte jag vara osynlig,
ty inte kan jag väl synas om jag inte vet vem jag är?
Gör jag rätt? Gör jag fel?
Hur kan jag vara vid liv om jag inte kan besvara någon av de två enkla frågorna?

Jag vet vad jag tror jag ser när jag tittar in i spegeln.
Men inte kan det väl vara så?
Jag ser två kalla, blanka ögon med två nattsvarta pupiller inuti,
som bildar två oändliga svarta hål.
För det är så jag känner mig.
Tom.

Många gånger har världen frusit till is och jag har frågat mig själv:
"Vem är jag egentligen?"
I den stunden känner jag mig så vilsen att jag bara vill släppa allt och gå. Bara gå och lämna allting bakom mig utan en blick.
Hör jag hit, till denna värld?
För det känns inte som jag passar in.
Jag kan inte ens besvara en enkel fråga med ett lika enkelt svar.

Vem är jag?
Och det bästa svar jag kommit på hittills har bara varit:
Jag är… mig själv?

© by Creation

#67 Ljus, inte ljud ;)

#70, Ja, det är väl inte ett dåligt svar det? Gillar texten!

#70 Den texten var väldigt bra. Fylld med känsla och frågor som de flesta av oss ställer någon gång i livet misstänker jag. Jag har i varje fall ställt den frågan.  /Vanessa

Ok, lite kortare dikt idag då :P

Resultatet av en tröttsam hobby
Ibland skulle jag önska,
att jag kunde se livet passera i revy.
Så att jag kan se var det blivit av mig.
Har jag uppnått förhoppningarna, förväntningarna?
Eller är jag fortfarande det där lilla småbarnet,
som aldrig förstår vad som pågår?
Jag skulle gissa på det sistnämnda,
om det inte varit så
att jag sett världen ur tillräckligt många synvinklar
för att inse att den inte är någonting värt.
Jag kan inte mycket, förstår knappt hälften
av det som sägs där ute,
men det här vet jag.

Jag är långt ifrån gammal
och har inte upplevt mycket.
Har inte sett, hört eller känt ens en hundradel
av det som finns.
Inte lärd,
inte kunnig
och minst sagt förståndig!
Men trots det…
det här vet jag.

© by Creation

Bredvid mig i min säng
Nästan 14 år gammal,
sliten och nött.
För 14 år sedan,
var du fortfarande
något fint och sött.
Ögonen var blanka
och allt hår var kvar.
Du var så gosigt mullig,
så snäll och rar.

Men nu har 14 år gått
och åldern har hunnit ifatt dig.
Sträv och flintis på några ställen,
du har inte haft det lätt, nej.
Kroppen har tappat formen
och hullet har flytt.
Det är inte som förut,
då du efter en tvätt
blev som född på nytt.

Dina ögon har tagit smällar,
du är inte längre hel.
Varje gång man var hårdhänt
har du aldrig tyckt det varit fel.
Efter 14 år är du lika snäll och rar,
trots att både svans och nos skadat sig.
Gode gamle nallebjörn, du älskar mig väl?
För ännu älskar jag dig!

© by Creation
Kommentera förra dikterna också? ;)

#75 Vilken himla fin dikt!!! Jag är djupt imponerad!

Har inga ord, men tycker det här är en av de finaste Dikter jag läst!

#76 Hehe, tack ^^

#74 Tankvärd dikt. Skapar frågor, ger svar på en gång. Det vill säga att man inget vet.  

Fastnade lite på detta,
"Inte lärd,
inte kunnig
och minst sagt förståndig!"

Älskar de två första raderna, men får inte ihop den sista raden riktigt. Först så är du inte, och sedan så är du förståndig? 

#75 Denna dikt var så otroligt talande. Älskar denna. Skulle kunna krypa ner med den dikten och läsa den till mina nötta vänner. /Vanessa

#78 *trött* :P Ska nog stå:

"Inte lärd,
inte kunnig
och knappast förståndig"

Inte så bra fortfarande, men liite bättre x)

Snabb kvällsdikt ^^

**Livet är ingen lysande musikal
**
En lektion i romantik
och huvudet fylls med idéer.
Ingen tanke den andra lik,
var det värt att skriva ner det?

Blanka papper, skarp penna,
men orken försvinner snabbt.
Hjärnan stannar, jag kan ej tänka,
kraften att skriva existerar knappt.

Tankarna finns där,
men kan ej formas till ord.
Hur jag än försöker,
fungerar min hjärna värre än ofruktbar jord.

Det är som en ändlös ekvation
utan riktigt svar.
Mina försök ger inget resultat
hur lång tid det nu än tar.

Jag har försökt i snart två år,
med klara ögon som stöd.
Men jag tror jag vägrat titta ordentligt,
för min skrivarkänsla verkar vara död.

Förut kunde jag skriva länge
och det blev både långt och bra.
Men tanken har nog frusit till is,
för jag kan inte göra så idag.

Jag vill ha det klart så fort det går,
helst denna månad, denna vecka, redan nu.
Denna brist på tålamod
skär mig mitt itu.

© by Creation

Creation, du är en underbar lyriker. Ett sånt flyt, känsla och bra ordval. Jag tycker du är suverän!

Hehe, tack :)

**Lägger in mina bidrag till kärleks-utmaningen här, så att jag inte tappar bort dem ;) Gillade dem. ^^

Ljus
**_Ljuset i solen
Ljuset i månen
Ljuset i lampan
Ljuset i lågan
Alla är de vackra,
men inget går upp mot ljuset i dina ögon
_
*© by Creation*

----

**En bild säger mer än tusen ord
**
_Jag älskar dina glittrande ögon
Jag älskar dina fina ord
Jag älskar dina små fel

Jag älskar ditt vackra skratt
Jag älskar ditt fina leende
Jag älskar ditt dåliga sinne för humor

Jag älskar din nätta mun
Jag älskar din skarpa hjärna
Jag älskar din korta stubin

Jag älskar dig för många saker
_
Men ändå så räcker ett litet, rött hjärta på en stor, vit yta för att förklara mina känslor

© by Creation

----

Kärlek rostar inte
En ros vars blad faller av på hösten det finns inte i min värld

_För i min värld
är din ros
aldrig vissen
vilken årstid det än är

_© by Creation

Det finns ingen flykt
Jag är rädd.
Skrämd, förskräckt och ensam.
Så rädd
för att inte märka
när du är borta.
Jag kan inte lämna det,
men vill inte stanna_.
_
Varför kan jag inte bara gråta som de gör? Varför kan jag inte bara gå? Varför kan jag inte bara lämna dig där för att vara helt ensam?

För jag är rädd.
Skrämd, förskräckt och ensam.
Så rädd
för att fortsätta kämpa
när du är borta.
Kan du förstå detta svek?

Jag är så rädd.
Skrämd, förskräckt och ensam.
Så rädd
för att du är borta
när jag kommer tillbaka.
Allt är fullt med förfäran.
Det är så mörkt
och ja, så grått.

Det finns inget sätt att rymma, inget sätt att fly. Det är inte bra, det är inte okej. Jag vill inte vara, vill inte spela. Jag är så rädd.

Ja, jag är så rädd.
Jag ser det i mina tankar
på en stor skärm.
Som ett återuppspelat band
hela natten och dagen.
Accepterar du min långa försening?

Nu är jag hemma
och här kommer jag stanna.
Kom med mig,
jag leder dig inte vilse.
Det är inte så svårt,
gör som mig och säg…
att du också är rädd.

- 2006 © by Creation

**Lyckan jag inte kände av
**Hjälp mig att begripa
de här känslorna jag bara inte planerade.
Jag är så förvirrad,
känner mig så yr.
Det är bara så mycket,
min hjärna blir snart överfull.
Varför kan jag inte bara gå, ja, fly?
Varför inte lämna denna fångenskap?

Hjälp mig att veta,
veta vad det är.
Jag blir så arg,
än är det dig jag kommer sakna.
Jag är så osäker,
vet inte vad jag ska göra.
Denna effekt
är så ny.
Hur kunde jag ha så fel?
Hur kunde jag få in mig detta starka fängelse?

Hjälp mig att förstå det
för det får mig galen.
Det är känslor
jag inte visste jag hade.
Jag är så nere
och ja, så ledsen…

- 2006
© by Creation

Det var bra gjort. Man ska spara och vårda dem ömt

Detta är då Dikter av en låt jag skrev. ;P Den var då på engelska och jag gjorde om det till svenska Dikter också. Tänker dock aldrig publicera låten här :D haha.

Nån som har kritik till eller ens orkar läsa mitt längsta verk, #67(ljus, inte ljud :P)? Iofs var det mer en trist text än dikt, men ^^' jag gillade mitt språk ;)

Läser de när jag kommer hem ikväll. Har läst dem tidigare och tyckte att de var kanon. Men minnet är kort, så jag skrev aldrig ner mina kommentarer. /Vanessa

#67. För mig känns den tungläst. Det är många formuleringar ord och tankar som inte kommer naturligt för mig och därför är det inte en av mina favoriter från dig. Något får mig att tänka Bibel… Kanske ordet Äro.

Det var liksom meningen ;) Att använda ett sånt där gammeldags språk med millånga meningar :P

Nu har jag läst den långa texten, som inte är så lång. Tyckte verkligen om tanken med den, vissa saker la krokben för mig. Så jag har läst om och om igen, och insåg att det jag i onödan jag snubblade. Det är lätt att fastna, gå vidare till nästa sak, om man inte läser om det några gånger. Så för de som gillar att få sina hjärnor utmanade så fungerar den bra. För mig som återigen är trött så fick jag kämpa på lite :-). /Vanessa

Jag läste oxå texten #67. Den var helt otroligt bra tyckte jag=)
Jag är kanske knäpp men jag snubblade ingenting, för mig var den helt logisk.

Du var nog lite piggare än jag. Sitter ju och lusläser allt här plus skriver som en liten idiot hela tiden :-). /Vanessa

Tack för att ni läste den =) Nu kommer jag med ett nytt verk som kräver lite uppmärksamhet. ;)

**Livets orkester
**Allting tyst och stilla
Tills man möter ljuset;
Gnistan som håller en vid liv

Hela livet söker man
Efter det som får hjärtat att slå
Det som håller takten
I livets enkla melodi
Man söker efter den lilla flamman
Som står för ens existens

En dag finner man den
Man står vid slutet av sitt sagospel
Kanten till stupet
Som för oss till livets final
Att äntligen få möta det
Man bara mött en gång förut
Slutligen skulle man få se
Lågorna som hållit en vid liv

Man närmar sig elden
Berör den
Men bränner sig inte
Bara värmer sig
Med de levande lågorna
Som omfamnar ens kropp
Och slukar den

Ljuset släcks
Sista tonen spelas
Hjärtat stannar av
Tystnaden kommer åter

© by Creation

Vilket ovanligt sätt att se på döden. Att man dör igen, så att säga. Jag har aldrig sett det så faktiskt. Klokt. Visst handlade den om döden? Kom på att du aldrig egentligen nämnde det. Mycket välskrivet

#94

Alltså, jag har bara ros att ge! Eftersom jag gillar att läsa Dikter och ser att alla skriver "på sitt sätt" har jag jättesvårt för att ge ris. En del Dikter är mindre bra, andra bättre. Denna dikt tillhör dock den bättre kategorin.

Detta gäller alla dina Dikter i tråden:Du har en intressant början, intressant mittparti, för att sen avsluta det hela lika intressant som det började.

Du är en poet!

#95 #96 Tack :D

Kan inte säga något negativt. Gillar dina tankegångar :-). /Vanessa

**Isolerad tankegång
**Som ett hölje osynlig dimma
Rakt framför våra ögon
Döljer vetskapen
Om världens dilemman

När någon skriker
Lyssnar vi inte
Trots att vi ser den
Be om stöd
Vi ser den
Men lyssnar ej på det den säger

Då någon blöder
Tittar vi inte
Vi hör den stöna
Den är skadad
Och behöver hjälp
Vi hör den
Men blundar för dess problem

När någon gråter
Lägger vi dövörat till
Vi känner tårarna rinna
Nerför dess kind
Men vi tittar inte
Vi lyssnar inte
Vi intalar oss att vi inget vet

Vi tror vi lever i en värld
Där allt är perfekt
Inga skrik Inget blod Inga tårar

Ett tunt dis
Precis inför våra ögon
Vi märker inte av det
Men det finns där
Och skapar oss en egen värld
En dröm
Där allt är i harmoni

Dimman gör oss blinda
För den verkliga världens problem

Vakna, Vi drömmer

© by Creation

Otroligt tankvärd dikt. Du hittar verkligen bra vinklingar på det du skriver om. /Vanessa

It was a not so funny story
I opened a box
With so many locks
I found out the key was the fox
That I earlier had caught

While rushing and running
I saw something stunning
This was not as cunning
As I had thought

The fox turned into a bear
I didn't really care
All was so unfair 
What ticket had I bought?

It transformed to a beast
Having a feast
Yes, the monster was released
I fought and I fought

I ran and I ran
Faster than I can
Because it was no man
All led to my nought

The beast stood before me
I couldn't flee
Oh, no, I had lost the key
_This problem I had brought
_
Being relieved
That I was not to be decieved
Because of what I believed
_I died knowing what I was taught:

I was never to be forgot_

**© by Creation

**Haha, jag kände bara för att ha lite roligt med engelska rim ;)

Jag tycker jättemycket om alla dina Dikter :) De är jättefina..

Tack ^^

Du är ju även bra på engelska, otroligt. /Vanessa

Haha, jättebra! De gör mig verkligen glad =) Varför är du inte med i tävlingen med någon av dem, där du blir publicerad? Vore kul!

#105 I den tävlingen skulle det väl handla om sommar/höst? ;)

Tolkningen är väl öppen antar jag =)

#107 Får man delta med fler bidrag än ett då? ^^

Om du läser reglerna så står det "max två per person"

#109 Aha :) Då kanske jag deltar med nån av dem ^^ Fast först måste jag försöka komma på hur jag kan koppla nån av dem med höst/sommar x)

**Livets personliga paparazzi
**En blixt av ljus fångar oss 
Förevigar just det ögonblicket
Så att vi kan återuppleva det
Om och om igen

Ett litet klick
Och vi är fängslade och dömda
Till att leva om samma stund
I all evighet

En mörk lins
Fångar oss på bild
Så vi måste se det
Som borde varit bortglömt

Man kan inte komma undan
En kamera är fast i våra ögon
Och vi har för alltid bilderna
Ingraverade i vårt minne

"Kameran"
Gör så att vi förblir
Som vi var på fotografierna
Från det förgångna
Trots att vi inte vill

**© by Creation

**Hmm… inte så nöjd… :/

Jag tycker om den. Skulle bara ta bort citat teckena på sista kameran.  /Vanessa

#112 :/ Mm, var osäker på det med citat tecknen… liksom jag var på hela texten ^^' Det är ingen av mina bättre texter iaf.

Dels är jag förtjust i rubriken, och tankegången som denna:

En mörk lins
Fångar oss på bild
Så vi måste se det
Som borde varit bortglömt

Låt den vila en tid och gå tillbaka senare, så kan den bli så bra du vill ha den. /Vanessa

Mm, jag får nog kolla på den lite senare igen för att se om jag kan förbättra något då :)

Här kommer en till (kort) engelsk dikt, nu med lite mindre "ironi" i det hela ;p

Where?
Standing on the edge of nowhere
To take the step out to _anywhere
_Wishing for going _everywhere
_But I don't care
As long as I get to go somewhere
Else but here

#116 Har svårt att kommentera eftersom jag är kass på engelska och inte vet i vilka sammanhang alla -where passar bäst in.

Men gillar dikten, finurlig och eftertänkt. Gillar lekar med ord!

#116, jättebra! Jag hade kanske gjort "care" normalt utan kurisivt, då det inte egentligen passar in bland de andra kursiva orden. Men i övrigt är den jättefrän!

#118 Det rimmar om man säger det ;)

#116 © by Creation förresten :p

**"När jag får tillfälle"
**Tiden rinner mellan fingrarna
Då man försöker stoppa sanden
Som rinner i timglaset
Och gör att tiden går förbi

När man kämpar för att fördröja tiden
Är allt man gör att förbruka den
Tills man knappt någon tid har kvar
Eftersom uret närmar sig sitt mål

Om man till slut försöker ta mod till sig
Flyttar sig sekundvisaren närmare
Tidpunkten då allting varit förgäves
När allting klassas som slut

Trots att ordet "slut"
Inte har någon egentlig betydelse
Finns det alltid en tidpunkt
Då man inte vågar något mer

_Sätt på väckarklockan
För det är bäst att inse
Att det är bättre långt för tidigt
Än alldeles för sent

_**© by Creation
**

I vanlig ordning så älskar jag det du skriver, för du har alltid en så bra grundtanke ich genomför det magnefikt. Har dock en liten undran, varför skriver "man". Är det för att det är riktat till alla så att säga?  Som sagt, en fundering inte kritik. /Vanessa

#121 Precis ;) Ett lite öppnare sätt att säga "jag" på, eller hur det kan formuleras. Bara för att jag tror att det inte bara är jag som tänker på det här sättet. Jag vill få läsaren att känna sig lite inkluderad, ifall den känner likadant. För att inge en typ "Du är inte ensam"-känsla. :)

Förstår :-). /Vanessa

Väldigt enformig(i brist på fantasi) ;)
**
Brist på fantasi**
Jag vet inte vad jag tycker
Jag vet inte vad jag gör
Jag vet inte vad jag känner
Jag vet inte vad jag hör

Jag vet inte vad jag gillar
Jag vet inte vad jag tar
Jag vet inte vad jag tycker om
Jag vet inte vad jag har

Jag vet inte vad jag ser
Jag vet inte vad jag kan
Jag vet inte vad jag rör
Jag vet inte vad jag fann

Jag vet inte vad jag älskar
Jag vet inte vad jag vill
Jag vet inte vad jag önskar
Jag vet inte om jag räcker till

Jag vet inte mycket
Jag vet inte om jag glömmer
Jag vet inte om jag inbillar mig
Men jag vet vad jag drömmer

© by Creation

En bra dikt. Jag hade gärna haft en avbrytande avslutning på den dock.
I övrigt så känns den lite som jag är ibland. Vet inte vad jag pysslar med riktigt vissa dagar. Bra dikt!

Den sista är inte riktigt i min smak, men de övriga du skrivit gillar jag =)

#124 Fin dikt där jag tror att du skulle kunna ändra "flytet" i texten.

I början har du 8 stavelser i rad 1 och 3 och 7 stavelser i rimraderna. Jag skulle gilla dikten mer om du höll det hela dikten igenom. Då blir den mer enhetlig och känns mer bearbetad, inte bara ihopslängd lite snabbt med nödrim. Jag säger inte att den är det nu, men den ger lite den känslan.

Gillar avbrottet på sista raden. Visste att ett sånt skulle komma, men det var mycket bättre än jag förväntat mig!

Lollo, får jag vara tråkig och säga att jag tycker den senaste dikten hade för många "jag vet inte" - för mig blev den bara tröttsam efter halva… även fast jag klart fattar att den gick ut på att vara så enformig…

//Wizy

#127 #128 Jo, den var ju lite ihophafsad faktiskt ;) Jag tänkte inte mycket alls, bara skrev. Det var det jag kände för den stunden. :P När jag skrivit den var jag ju inte särskilt nöjd över den heller, därav namnet "Brist på fantasi". En lite sådär "typisk", snabb rimdikt, skriven bara för skojs skull. :)

Jag vet inte om det här kan kallas dikt. Det är lite annorlunda från vad jag brukar skriva i alla fall. :/
**
Tillfälligt avbrott**
En gryning står en änka vid makens grav
Hans död rör henne inte ryggen
Hon står tuff, tålig och ensam vid stenen
Blomman i hennes hand är dränkt i tårar
"Jag grät inte, har ni inte sett morgondagg förut?"

En dag sitter en flicka på badrummet under lunchen
Det gör inget, hon gillar att inte synas
Hon betraktar uttryckslöst sin spegelbild
I handfatet ligger hennes uppkastade mat
"Jag hade inga ätstörningar, jag ville bli osynlig"

En kväll erkänner en mans otrogna fru
Han brydde sig inte om henne ändå
Oberört tittar han ut genom köksfönstret
På golvet ligger frun med en kniv i ryggen
"Jag var inte arg, det var självförsvar."

En natt lämnar en man sin fästmö
Med en likgiltig blick går hon ut på balkongen
Tio våningar nedanför kör mannens bil
Hon stiger upp på kanten och tar klivet ut
_"Jag älskade dig inte, jag lurade dig."

_© by Creation

#130. Underbart! Älskar den! Det sista stycket förstår jag inte lika väl som de andra. Vet inte vad det riktigt är, men något funkar inte riktigt, eller är det jag som är för stressad och trött?

Tycker om den! Gillar när du testar lite olika "stilar", eller ja, mest skrivstt :P

//Wizy

Enfaldig kärlek utan sammanhang
Jag trodde jag såg dig
Men allt jag såg var din skugga
Mystisk och mörk
Vem var du?

Jag trodde jag lärde känna dig
Men jag kände bara min illusion
Det var förblindande
Vad kände jag egentligen?

Jag trodde att du älskade mig
Men mitt hjärta spelade mig ett spratt
Jag hade fel
Hur kunde jag veta?

Jag visste att jag älskade dig
Men det visste inte du

Varför?

© by Creation

Tyckte verkligen om att varje stycke slutar med en fråga. Intressant och bra. /Vanessa

Fåordigt avsked
Hej då. Farväl.
Aldrig mer på återseende.
Ingen puss, ingen kram.
Inte ens ett minsta leende.

Hej då. So long.
Ha ett bra liv utan mig.
Ingen vink, inget tecken.
Bara gå, säg inte hej.

Hej då. Lev väl.
Ajöss för all tid framöver.
Inte ett ord för mycket.
Inte mer än man behöver.

Hej då. Adjö
Vi syns aldrig mer.
Inte ens det gav jag dem
Som är värda mer än vad jag ser.

Sorgsen. Tårögd.
Chockad och ångerfull.
Att göra det fort hjälper inte.
Inte när det kommer till avsked.

© by Creation

#135

En kanonbra dikt!!

Gillar verkligen det du gör. Förra dikten med frågor, denna med hej då i olika varianter. Supersuperbra. /Vanessa

#135, jättebra!

Tack för alla fina kommentarer! De värmer. :) För att fortsätta med hälsningstemat…
**
Tidens fördel**
God morgon!
Det är en ny dag.
Lycka hör därtill.
Vakna med ett leende,
För det onda är glömt.
Den efterlängtade friden
Är återfunnen.
_
God dag!_
Det är ett nytt uppslag.
Tag tillfället i akt.
Ro och glädje
Är dagens filosofi.
Lämna sorgen
Åt det uppenbara.

God kväll!
Det har varit en fin dag.
Tyvärr blev den raserad.
Såren rivs upp på nytt
Och minnen kommer åter.
Men lyckan har inte flytt för alltid,
Den kommer igen ska du se.

God natt!
Nymånen har stigit.
Torka tårarna.
Förlita dig på morgondagen,
Du kommer bli nöjd.
Under den snara framtiden
Blir allting som du vill.

God morgon!
Det är en ny dag.
Smärta hör till gårdagen.
Omfamna framtiden,
För den bringar lycka.
Förr eller senare,
Är allting bortglömt.
_
Det är aldrig för sent.
Ha tålamod.

_**© by Creation

**

Du verkar bara ösa ur en oändlig ordkälla! Så bra de är!

#139, du är så duktig, jättekul att läsa!

Tack! :) Nu ska jag för andra gången försöka mig på en engelsk dikt.
**
In accuracy**
When the truth is not trustworthy
And the lie seems rather likely
You shall not be fooled
Of its enchanting beauty so unlikely

Reality may make you happy
But still that was not what you were
Not that the truth is impossible
It is just the convenience you prefer

Lies may last for a lifetime
But you cannot remove the shame
One day you will realize
You are not worthy to live with blame

There will be a time you have to see
With open eyes and heart
There is something more behind it
You have only heard one small part

The lie is like a dark sun
Not believable
Nor true
Still it happens
Just for me, the world and you

© by Creation

Ingen dikt, bara något jag skrev i gårdagens trötthet…
**
Gryningsord
**Solen håller på att gå upp nu. Om inte träden skymt hade jag kunnat se en strimma ljus vid horisontlinjen. Det känns befriande att vara vaken i tid med soluppgången, men även skamligt att jag aldrig gick och lade mig dagen dessförinnan. Jag skulle önska att tröttheten inte tog över nu, jag skulle vilja att jag inte behövde sova alls vid denna tidpunkt. Dock vet jag ju att sömnen kan vara lika befriande den. Oro, sorg, frustration… allt spolas bort i vilan. Som en tillfällig död. Sedan är det ju befriande att vakna igen och känna att man klarade denna natt. Att man förmodligen kan klara en till.

En dag kanske jag vaknar till soluppgången, istället för att somna till den, och kan slippa att känna denna tärande skam när jag ser det vackra ljuset skina från bortom trädens toppar?

Gillar din text, men hoppas att du inte skäms något mer för att du går hem i gryningen. Det är en underbar tid att gå hem, rensa batterierna efter en kväll och natt ute. Se det som en härlig avrundning istället :-). /Vanessa

 Jag gillar en del av vad du skrivit förr. jag vet att jag inte har kommenterat. :( bu på mig.

en del av det du skrivit gillar jag inte. Men eftersom du själv skrivit att du lekt så tar jag det för vad det är. och tänker inte kritisera, för jag gillar att du  –liksom jag– leker med teknik, rimförsök, ljud och engelska och är vilt kreativ och pretentioslös! :) 

#130 de här små skillnaderna satt jag och grunnade på länge: "hon gillar att inte synas" versus "hon gillar inte att synas". Och bara för att du fick mig filosofera om det ska du ha tack.

#142 Känns inte alls som en dikt, eller text. Jag får härliga vibbar som från en gammal baksida på en Smiths-singel (ni vet dom där i rund svart vinylplast, ca15cm i diameter, med stort hål i mitten) gjord av Morrissey, med grymma gitarr-riff av Johnny Marr… *Sjunger maniskt på refrängen: "Still it happens, Just for me, the world and you… Still it happens, Just for me, the world and you" * :D haha

fortsätt va' kreativ, annars riskerar hjärnan att bli till en soltorkad tomat :D (som den blivit på tusentals andra svenssons)

Förlåt utvikning från ämnet, med the Smiths var så bra. Skönt att vi är fler som minns dem ;-). /Vanessa

#145 Kan tyvärr inte säga att jag vet vad Smiths är för artist. Ska kanske försöka hitta någon låt på internet som jag kan prova att lyssna på. Vet du vad singeln hette?

Hade ingen aning om att jag omedvetet stal ord från artister jag inte ens känner till. ;)

När ingen gör något
När ingen ser
När ingen hör
Gör jag det
Ingen får veta att jag gör

När ingen pratar
När ingen ler
Tänker jag på det
Jag inte vill tänka på mer

När ingen lyssnar
När ingen känner
Vet jag inte
Om de är mina vänner

När ingen fattar
När ingen förstår
Inser jag
Att det är en ensam väg jag går

**© by Creation
**

#148

Den var väldigt tänkvärd.

#147 du missuppfattar mig. Det var goda betyg. Jag liknade den textens kvalitet och innehåll med någon av dom suveräna pophittarna från en jätteduktig skribent i England.
 Du ska absolut försöka lyssna på The Smiths. Kan verka lite skumma i ämnena i texterna till en början, som i låten "Meat is Murder", "Girlfriend in Coma", "Hand in Glove", "Panic on the streets of London"

Man stjäl omedvetet hela tiden. allt man skapar bygger ju på alla blandade erfarenheter ifrån alla håll. inspiration, minnen, referenser till andra konstnärer ligger ju o skvalpar runt i hjärnan hela tiden, mest på nätterna…

keep up the great work!!!

Det var ganska länge sedan jag skrev här, så det är på tiden att ta upp det igen. :) Just nu är jag lite "småkrasslig" på skrivarsidan, så det kommer nog ta ett tag innan jag kommer igång på riktigt igen.
**
En stilla tanke**
Utan krig blir det ingen fred
För liksom eld kan bli isens ved
Kan lyckan låsas upp med nyckeln av sorg
Och hjärtat ej gå att överta utan beskyddet av en borg
Precis som kärlek är nära förgrenat med hat
Och skrattet utan tårar inte är lika underbart

Liksom det finns det utan krig ingen fred.
För att det utan ont inte kan finnas något gott därmed.
Ja, om man aldrig har upplevt något dåligt på denna färd,
har man nog ständigt varit förblindad för allt bra i denna värld.

© by Creation

Jättefint!

Jättebra skrivet :)

Orkade bara läsa den första dikten, men den kunde jag verkligen känna igen mig i. Jättefint skrivet!