deppig
idag saknar ja min pappa.
snart ett och ett halvt år sedan han gick bort, tiden går så snabbt..
med fötterna i gräset står jag i din vind jag känner tårarna falla ner för min kind solens strålar får mig att blunda och jag hör mig själv mummla "jag saknar din röst, dina ord jag saknar dina ögon, hur dom log jag saknar dina händer mot mina jag saknar när du kallade mig, min fina" när jag äntligen vågar känna ut min sorg känner jag mig som inlåst i en borg det är svårt att känna och att förstå men jag måste vara stark ändå för det finns så mycket kvar utan dig det finns så mycket fint inom mig som inte får stängas in och glömmas bort livet är helt enkelt för kort

Vacker text…Din pappa skulle varit sväldigt stolt om han kunde läsa.
Det är svårt för barnen när deras föräldrarna dör. I kväll har jag "pratat" med en 18-årig kille, vars mamma strax kommer att somna in. Hon vill dö hemma och de vakar just nu.
Så tragiskt! Han vill ju bara ha sin mamma kvar…
tack :)
jaa uss de är så hemskt.. och så unga med, livet känns bra orättvist ibland!
kram!

Kram till dig också *kramar om*

Så fint Fnuha! Din pappa har nog redan "läst" vad du skrivit, tror jag! Är säker på att han följer dig och vakar över dig.
Kram från Bjärvamor!
#3 :)
#4 jaa jag hoppas de, så han förstår att jag faktiskt älskade honom.. :(
kramisar!
#5 det gör han nog säkert. Jättefin dikt =)