PUTT!

Månskensbarn

En daggdroppe i gräset skimmrar så klart,

en skuggan från månjusets magiska glans.

Får fäste på en enskild plats i jordens mull,

där ligger du och snusar så sött.

Under stjärnorna har du somnat så fridfullt,

du mitt månskensbarn.

Naturens innersta väsen välkomnar oss,

och sjunger en vinande sommarvind.

Av tröttheten som slukar mig lägger jag mig intill,

somnar där med dig mitt månskensbarn.

Skriven av: Linda 2008-07-08

Härligt med två bidrag. Hoppas på fler!

Rosor, rosor och röda blad 

 Rosor, rosor och röda blad

flyger omkring på berg och i dal

folk de välkomna sommaren

med rosor, rosor och röda blad

Ängla barn, ängla barn

vacker som en sessa

Nu ska ängla barnet sova

i bädd utav rosor, rosor och röda blad

Trollsländan 

_Vingarna fladdrade och jag lyfte från vattnet och såg himlen från andra höjder

Tusen syner för mina fasettslipade ögon som tog in livet i stillhet trots att tiden var knapp

En ringa tid och jag flög genom vassen med stillheten i mitt sinne

Undvek döden tusen sinom tusen ögonblick och levde tusen sinom tusen sekunder hårdare än evas själar någonsin kan

Såg morgonrodnaden i reflektionen, kände värmen i den svarta skuggan

Drack hela sjöar av liv och jag red på stjärnfallen tills morgonen kom och speglade sig i den våta daggen

Upplevde lustan och känslan och mina fladdrande vingar gled emot döden

Livets kunskap lärd

På väg mot andra sidan solnedgången_

 © Endroppeihavet/Charlotte

Solnedgång 

En varm vind smekte min kall kind och jag strök det våta håret ur min panna. Kalla droppar föll ner på den solvärmda klippan där jag står och spejar ut över havets oändliga ände. Mot horisonten där solens första strålar sakta sjunker ner bakom vattnet som blänker av dess vackra sken.

Där står jag och väntar, väntar på något, väntar på någon.

Väntar på något som kan värma mitt frusna jag.

Väntar på någon vars kärlek är så stark att den brinner som eld.

Men någon kommer inte.

Kall står jag kvar och stirrar ut över vattnet som blänker likt himlen i tusen vackra nyanser.

Drar den fuktiga handduken tätare kring min kropp.

Blickar ut en sista gången över horisonten men inte förens då ser jag solnedgångens verkliga skönhet och den fyller mig av värme, fyller mig med kärlek till det vackra.

Ett leende sprids över mina läppar och med lätta fötter springer jag över dom varma stenarna.

Någon kom inte men något gjorde tänkte jag medan jag styrde stegen hem.

# 7 Du har sannerligen upplevt det där ögonblicket av sann lycka och kärlek som bara naturen kan ge en.

Tillit 

Sommarnatten vilar stilla omkring oss.

Rodnande sjunker solen på himlen, skänker oss en sista glimt av strålande ljus.

Dina andetag är lugna, jag känner värmen från din kropp.

Du sitter där bredvid mig på stentrappan.

Dina mörka ögon ser bort mot skogsbrynet, ovetandes om mina blickar.

Ljumma sommarvindar smeker våra ansikten, leker med ditt hår, med mitt.

Du sluter dina ögon, njuter av vindes lätta beröring.

Jag följer konturen av ditt ansikte.

Fylls av en impuls att röra vid dig som för att försäkra mig om att du faktiskt sitter där.

Din kropp tätt intill min, så nära, men ändå så långt bort.

Dina tankar vilseleder min kärlek till dig.

Jag älskar dig med allt jag är, med varje uns livskraft som finns inom mig.

Hela min varelse drivs av kärleken till dig.

Men jag ser tveksamheten i dig, ett frö av misstro.

Rädslan inom dig.

Du är omöjlig att älska, ditt hjärta ärrat av svek, hårdnat från godtrogenhet.

När din hand söker efter min fångar jag den.

Din hand är större än min.

Jag vet att du är rädd.

Rädd för att såra, rädd för att skada. Rädd för att såras, rädd för att skadas.

Men jag älskar dig och jag finns här.

Jag finns här för att jag älskar dig.

Varje tvivel som finns inom dig kommer att försvinna, din rädsla ersättas av hopp.

Jag kommer alltid att vara här, lita på mig.

När dina ögon möter mina ser jag kärleken inom dig.

Tårar rinner ner för din kind.

Jag älskar dig, vinden bär med sig min viskande röst i den jasmindoftande natten.

Du lutar ditt huvud mot min axel, ditt hår kittlar min kind.

Dina tårar blöter ner min tröja.

Din rädsla gör ont i mig, dina tårar blandas med mina.

Jag finns här, jag ser dig, jag älskar dig.

Sakta sjunker solen med sommarens rodnande ljus…

Glittrande vatten leker med mina fötter och svalkar en stund,

En pinne kastas och därefter kommer det springandes en glad hund.

En lätt sommarbris smeker min solbrända kind,

Ett bi flyger förbi med honung i lasset och landar på en lind.

Gräset är grönt och sommaren är här,

En perfekt tid på året att vara kär.

Maria S 2008-07-16

Jag vill ändra från pånyttfödelsen till denna:

I solens varma strålar

I solens varma strålar sneglar jag på dig och känner kärleken som fyller mig.

Skälvande, kvidande och skrikande.

Lugnande, tryggande och helande.

Jag ger av hela mitt inre väsen till dig och värmer upp ditt frusna hjärta.

Viskande, smekande och omfamnande.

Öppet, naket och ärligt.

Skrivet av: Linda 2008-07-16

putt

**

Fiskelycka

**

Det guppar skönt i en sakta takt,

Fiskespöt på lut i ekan jag lagt.

Det fläktar lite då och då när jag slumrat till,

Under båten simmar aborre och lite krill.

Att fiska tillhör sommaren tycker jag,

Sånt här borde man få göra var eviga dag.

Och i ett enda fiskedrag må ni tro,

Har jag fångat storgäddan som simmat i godan ro.

Maria S 2008-07-22

Sommartider
Vinden i seglet
Blåsten i håret
Brisen om benen
Skogen viskar

Du sommar,
Du härliga sol

Svalkande pussen
Skönaste sjö
Regnet faller
Vattnet skvalpar

Du sommar,
Du härliga sol

Stigande hetta
Stormen avtar
Dropparna avdunstar
Ljuset strålar stolt

Du sommar,
Du härliga sol

© by Creation

Skenet man älskar som aldrig bedrar
Dagens casanova
Sommarens begär
Ljusets starkaste glöd
Det alla brinner för

En självlysande himlakropp
Eldklotet ovanför
Solen, starka solen

Vår sol,
Vår passion

© by Creation

Jag vaknade en natt i juli, efter blott 4 timmar av febrig sömn. Det var redan dagsljus och fågelkvitter. Hade fångat upp några ord och rader text ifrån en flummig dröm. Bilderna och färgerna därifrån kunde kvitta. Det ska tävlas i skrivlust tänkte jag.

Hungrig som jag var och kisande halvbländad av solstrålarna som rikoschetterade in i köket via fönsterkarmar och gnistrande metalllister, klev jag ut ur sovrummets halvmörker, som aldrig blir riktigt svart på sommaren.

En limpmacka med en skinkskiva på gjorde att sommardelen i mina lösa meningar glömdes bort. Kvar blev bara kritiska, kaotiska, kommaterade kommentarer om att den som klarar köpa flest kitsch-prylar på kortast tid kommer få väldigt svårt att få en bra utsikt. Samlar man på Kina-importerat krafs så kan inte kamraterna klara av att komma på besök lika ofta.

Innan klockan blev kvart i fem så hade jag kluddat ner mitt tävlingsbidrag och var på väg ut till parken med kaffetermos, kladdblock i händerna och mp3-spelaren med Fred Åkerström och Allan Edwall i öronen.

Musiken spelade på lagom låg ljudnivå för att de morgonkåta sparvarna o flugsnapparna skulle höras som ett passande bakgrundsljud.

Jag låg raklång i det höga gräset efter huggormsbettet. Ormen ringlade iväg över stenarna som fanns vid mina fötter. Syrsornas spelade så högt att jag inte kunde tänka och jag ångrade att jag tog genvägen över ängen till vildhallonen. Korgen höll jag fortfarande ett krampaktigt tag i . Det kändes som om den var det tryggaste jag hade just då.

Sandalen på den skadade foten skavde men det enorma trycket från svullnaden skulle strax bli värre. Det dunkade av smärta i foten och det var redan väldigt missfärgat och svullet. En våg av illamående sköljde över mig. Antagligen var jag allergisk och om det inte kom någon hjälp snart skulle jag dö. Försiktigt satte jag mig upp, men blev genast tvungen att lägga mig ner igen för att inte svimma. Ironiskt log jag för mig själv.

Det började bli svårt att andas och jag tänkte att om jag koncentrerade mig på något annat, skulle jag härda ut bättre. Plötsligt kom det en enormt stor azurblå fjäril och landade på mitt bröst, som nu med ansträngning hävde sig upp och ner. Fjärilen vände sig mot mig och tycktes vilja säga något. Istället tog den min ena hand och lyfte mig högt upp i det blå, upp mot solljuset och vidare mot det vackraste jag någonsin sett. Nu var min svullnad borta och jag skulle aldrig någonsin känna smärta mer.

Slut

©Susanne Strömstedt

Några dagar kvar!

Jag ligger på bryggan och hör ljudet av vågor som sakta slår emot den. Det ger mig en känsla av ro, och i det tillfället är jag alldeles tillfreds med livet. I ögonvrån kan jag se en båt som glider förbi i sakta mak. Solen skiner på min bara kropp och värmer sakta mina frusna leder. Länge ligger jag kvar och lyssnar till ljudet av hungriga måsar på håll, och när jag ligger där vet jag, att det är just här och nu jag hör hemma, i mitt sommarparadis på jorden. Det är sommar, och lyckan är total.

Hundra år tillbaka i tiden
Vi flyttar tillbaka hundra år i tiden, och gör det varje sommar. Frivilligt. Ingen elektricitet, inget rinnande vatten, ingen vanlig toalett. Varje dag går vi till en porlande källa som ligger på en äng för att hämta vatten. Tränger oss igenom hallonbuskar och sly som upptäcktsresande genom en djungel, medan hallonen lämnar röda fläckar på kläderna. De som inte hamnar i munnen.

Vårat sommarhus som stått obebott i ett år känns fuktig. I våra ständiga försök att värma upp huset, eldar vi i kakelugn och vedspis. Tyvärr anser skatorna att skorstenen är en perfekt plats att bygga bo. Det gör att röken kommer in i huset, vilket i sin tur får oss att hostande hänga ut genom fönstret.

I vår lilla sjö är vattnet fyllt av örter från växterna som finns vid strandkanten. När vi badar får vi smutsränder på kroppen. Men vår hy blir len som silke. Vi borde sälja vattnet på burk.

"Snart kommer Larssons, då kommer regnet" tröstar bönderna varandra när sommaren är för torr.

På dasset händer det "lukta gott granar" och rosenspray på burk. Getingarna gillar det. Vi gillar inte dom. Vi har naturen ända in på kroppen. När flygmyrorna svärmar finns de överallt. Med paraply i händerna skyddar vi oss när de halkar längs plåttaket i sin färd mot marken. På dagarna räddar vi dem från att drunkna våra drycker. På kvällarna gör de självmord i fotogenlampans ljus.

Även älgarna är påflugna. De finns där vi finns. En gång har en älg stått utanför dasset och väntat på att en familjemedlem skulle bli färdig. När hon öppnade såg hon rätt in i ett älgens ansikte. Ingen trodde henne. Då.

Personligen förstår jag inte varför jägarna har jakttorn. Placera oss på ett fält. Bergsäkert kan jägarna skjuta av hela årsransonen av älgar på en dag.

Har döpt små stigar till passande namn som Knottstigen, Myggvägen och andra lämpliga namn. Änglagräs växer överallt. När man tassar ut i gryningen, ser det ut som om änglarna precis dansat och lämnat glittrande dagg efter sig.

Vilka somrar. Glöm överlevnadskurser. Kom till vårt landställe. /Vanessa

Härligt med alla bidrag! Några fååååå dagar kvar bara, såpassa på nu alla!

Nu är tiden ute så jag låser bidragen här och startar en omröstning!