Varför känner jag mig väldigt träffad i och med denna utmaning? :P
Ska man berätta vilken känsla man valt lr ska folk få lista ut det själv?

Du ska verkligen inte känna dig träffad, med tanke på att jag inte tänkte på någon här. Utan det är en utmaning jag skrivit för flera år sedan till ett annan tillfälle. Hittade den när jag rev runt bland alla mina papper och rensade. 

Jag tycker att man ska skriva vilken känsla som valt, som "saknad". För att visa förändringen i texten. Men som vanligt så vill man göra på sitt sätt, så ska man göra det.

Sedan angående olika sätt att skriva, så skriver man det som passar känslan som skrivs. Rakt på sak, när de är en rakt på sak berättelse. Poetiskt, när det är poetisk text, ungdomligt för de som vill skriva till ungdomar med mera.

Så jag syftade verkligen inte på dig eller någon här överhuvudtaget. Ber om ursäkt. /Vanessa

#1. Läs sista meningen i hennes inlägg igen så tror jag du förstår =)

Jag har fjärilar i magen, ett fånigt leende på läpparna och min gång består av småskuttande och rytmik.
Ord: Kärlek.

Jag känner att jag kokar. Hela ansiktet spänns och pulsen går upp. Blicken spänns i henne och jag lutar mig lite frammåt i en hotfull gest.
Ord: Ilska.

"Hon rusade ut i solen, jublade och rullade runt i gräset, upp igen och tillbaka in i hans varma underbara famn. Känslan fyllde hela hennes väsen och det kändes som en obeskrivlig berusning, ända in i själen"

# 2 Jag menade inte att det skulle göra nånting om det var till mig men jag läste ditt inlägg i min tråd och sen det här så jag satt o flinade för mig själv=)

Underbara texter Emma och Solskensbarn. De säger så mycket, på väldigt få rader. Känslan målar verkligen bilder i mitt huvud.

Solskensbarn, antar att det var förälskelse du skrev om.

#5 Då kanske jag får se något från dig :-). /Vanessa

Jag är dålig på vanliga känslor men jag kan försöka med en känsla jag mycket väl känner till.

Halsen drar ihop sig, det går tungt att andas. Kroppen stelnar och blir som en staty samtidigt som den skakar. Synfältet blir mindre än en tunnel och det enda man längtar efter är att det ska svartna så man glömmer.

Känsla: Ångest.

En obehaglig, het il gick genom hennes kropp, som ett skrik av adrenalin. Hjärtat hamrade i bröstet och dunkade ihåligt mot hennes trumhinnor. Hennes handflator blev glashala av kallsvett.

(skräck)

Alla spända muskler slappnar av, ett djupt andetag och en långsam utandning följt av en pust fyller kroppen med en ny energi. Hjärnan går ner från panik till lugn medan en skön känsla går som en värme genom hela kroppen. Äntligen kan man andas ut.

Ord: Lättnad

Du kan ju Switchback. Väldigt bra skrivet. Kände känslan. Och när jag skriver om känslor, så kan det vara vilken känsla som helst. Och den känslan du beskrev är verkligen stark och sann. Till och med jag känner igen den. Tyvärr.

Tack, Madde och Emma för era texter. Som tur är så har jag inte känt den känslan av skräck, inte ens när jag borde ha gjort det, däremot känslan av lättnad. /Vanessa

Solen sticker i ögonen så hon sluter dem. Hon känner hur värmen sjunker in i hennes spända armar, som gradvis slappnar av. Andningen blir lugn och långsam Tankarna fladdrar som fåglarna hon hör drilla. Hon flyger.

känsla: lugn och ro

Mmm, vad skönt. Synd att solen inte lyser här och tar mig till fåglarnas värld. /Vanessa

Tar upp denna tråd så att vi åter kan ta tag i detta :-). /Vanessa

När hon såg honom tog hennes hjärta ett skutt och ett leende spred sig över hennes ansikte, då hon ropade hans namn och sprang fram till honom. Så fort han tog på henne kände hon sig trygg och varm.
Känsla: Kärlek

_Hon såg sig hastigt omkring, lät blicken svepa från plats till plats för att vara beredd, Hjärtat dunkade så snabbt som det aldrig gjort, och hon andades hastigt. Minsta lilla ljud fick henne att rycka till..
_Känsla: Rädsla

_Då hon gick förbi folket ryckte det till i hennes mungipor, och ett leende titta svagt fram. Hon rätade på ryggen, körde upp näsan i luften och gick med bestämda steg bortåt, medans tankarna talade om för henne hur vacker, stark och fantastisk hon var.
_Känsla: Självsäkerhet

Inte så pjåkigt för att vara första gånger, eller? :P

Det var väldigt, väldigt bra. Underbart skrivet. Du kan verkligen detta. /Vanessa

Jarri

Hans plågade bruna ögon tittade långt efter mig, fram till sjukhusets entre. Jag vände mig om för att titta på honom. Våra blickar möttes som i en lång avskedskyss. Sköterskan ledde i väg honom, min älskade hund. Kanske det var allra sista gången jag såg honom vid liv. Den sorgen jag kände just då, den går bara inte att beskriva… 

©Susanne Strömstedt

Känsla: Sorg

Blir mållös. Otroligt känslosamt. /Vanessa

Puttar upp denna tråd, med tanke på vad "Endroppeihavets" skrev angående övertydlighet. Inte samma sak, men en bra övning. /Vanessa

Saknad:

Jag kännner mig saknad och till viss del halvt sliten itu,

Vet inte riktigt varför det blev som det blev nu.

Hade jag vetat så önskar jag att jag gjort det rätta,

För att hjälpa dig och komma till ro och tillrätta.

Med ditt bekymmer och det du vill få ur dig,

Jag önskar att du pratat med mig så hade allt ordnat sig.

Du valde att gå din egna väg och såra andra,

Vi kommer aldrig mera hitta tillbaka till varandra.

Men det är bara dig själv du har att skylla,

jag kommer ändå dig vid varje åt hylla.

Hon kände doften av den tidigare gemenskapen, en bekant doft och så otroligt trygg. Den genomsyrade allt som inte längre fanns. Tänk att det känns som det var igår som den satte sitt fäste i kudden som nu låg i soffan, stilla och opersonlig.

vet inte om jag uppfattat utmaningen fel, men rätta mig gärna.

Sviken:

Jag finner inga ord, för det du gjort mot mig.

Känner mig sårad och ledsen….

Att man som nära vän kan begå en sån handling….

Jag känner mig så sviken.

Du har gjort mig illa och det går aldrig mera att säga förlåt.

Du kommer aldrig mera finnas för mig.

Det är ditt eget fel att du är på egen hand nu.

Sorg

Skalet har vittrat sönder och ligger i smulor, jag föddes ur vemod och sorg.

Men här står jag, nyfödd och stark.

Plågandes av sorg gång på gång men likväl, så vibrerande av liv.

Ty sorgen kommer och går men livet för mig är mer än så.

Skalet ligger vid mina fötter men jag kommer inte plocka upp det denna gång, och skyla mina känslor.

Istället står jag här stark och öppen för alla att se vem jag är.

Jag är hon som föddes ur vemod och sorg…

Skrivet av: Linda 2008-07-25

Beskriver känslan av sorg:

Klorna sliter min kropp i stycken och tar ut en bit av mitt hjärta.

Där på det kalla sjukhusgolvet ligger jag blödandes och darrar av smärta.

Rivandes i min köttiga blödande kropp med dina långa klor om och om igen.

Skrivet av: Linda 2008-07-25

När lillebror springer efter bilen och vinkar med all kraft han har så hugger det till i hjärtat och ögonen börjar bränna. Hur kan man åka ifrån den där blåa blicken som bara ber om att man ska stanna?

Känsla; Sorg och kärlek, kanske lite saknad också.

Bra skrivet…jag såg allt framför mig

Ljus och kärlek!

Tack för alla fina bidrag. Guldgruvan, du har inte missuppfattat utan snarare utvecklat det hela. Jag är inte så petig. Speciellt inte i denna värme.

Uppgiften var att ta en känsla, vilken känsla som helst och beskriva den med andra ord än standardord som "Hon saknade honom väldigt mycket" till kanske "Hon låg i fosterställning på golvet bredvid tvättkorgen. Intill hennes ansikte höll hon hans otvättade tröja". Gärna beskriva utan att skriva ordet som det gäller, som ordet sorg här ovan.

Tack igen för bidragen, trevligt att läsa. /Vanessa

Jo men lite i denna stil e d jag menar, att man inte litar på läsaren utan just lägger till, "hon var så otroligt glad" "Hans sorg … bla bla"  Efter ett stycke som alla här ovan visat.

Sånt kan jag verkligen se på mina äldre texter.