Eftersom jag fått klartecken av Pistence,14 år gammal, att lägga ut hennes text här,önskar jag er alla en härlig läsning över julhelgen.Pistence och hennes vän Bump(Björk Mirijamsdotter),13 år gammal, har lovat att titta in här ibland och kommentera våra texter.Spännande!!!

Båda tjejerna har böcker ute på marknaden…

Nu till Pistence text……..

Ingen såg när jag gifte mig med Mr Darcy igår natt

I huset
I vardagsrummet
I fåtöljen

satt jag
men jag sov inte
Och någon skrek
liksom långt nere
att
världen tar slut ikväll
eller inte

jag tänkte inte på
att téet var kallt
när jag dök ner
det var först efteråt
som
jag upptäckte att jag hade
tappat mina
läppar
i någons händer

Och alla vita dukar
som var fläckiga av vin
slängde jag upp i luften
dansade och skrattade
skrek mot himlen
och spottade i gräset

en liten
ängel kom ner och
och sa
att Gud tyckte att jag var
pinsam

Jag gav honom fingret,
eller tån
eller näven
och blåste igen dörrarna
gömde mig under filtarna

Ingen såg
när jag gifte mig med Mr Darcy igårnatt

Inte ens Darcy själv

Kanske var det därför
som jag inte hittade
midsommarblommorna under kudden
och att händerna
var krossade mot mina ögon
Det gör inget,
skrek jag bara för att liksom
visa
Och dränkte tårarna mot lakanet
stoppade undan det i
växthuset

och mullvadarna trängde sig upp
genom golvet
och grät
Var är vi? Var är vi?
Var är vi?

Ni är här
sa jag och
plockade ner stjärnor från takkronan
Klistrade fast dem i någons hjärta skrek
Men jag då!
Var är jag?
Vem är jag?
Hur är jag?
När är jag?

Schh,
fundera inte så mycket
sa ängeln
som jag gett fingret,
eller hjärtat
eller själen, whatever

jag
sydde klart lapptäcket
slängde det
över huset

 ©Pistence

Nu till en otrolig text av Bump…….

före. ett alldeles eget universum, och en titel: vi var kärleken. hur kan man falla ur ett sånt universum, och hur kan kärleken sluta älska? det spelar ingen roll när man bara hinner älska varandra halvvägs.

 

kärleken var vi (ett slag).

*
i varsin blå flanellpyjamas
satt det som var vi och vek rosa
pappersflygplan av servetter
som alla brände vingarna
över de tusen juleljusen efter att du
blåst iväg dom med din varma andedräkt
och mitt i allt:

 fastnade din blick i min ett slag lekte dina fingrar i mitt hår ett tag
_snuddade din näsa vid min en stund
kände din mun på min en sekund
_
minns att:
dina smala läppar smakade nougat
trots att vi smällt i oss tre plåtar Daim
och ur ett randigt sugrör 
spottade du såpbubblor i mitt hår
efter eget recept sa du och jag tyckte det luktade
kakao men det var nog bara en synvilla skrattade du
och vi fäste silvertejp på fönstret för att ingen skulle se när vi tapetserade rummet med våra läppar
det blev en bård i rött och brunt med munnar som
 skrek kärlek och när du var mätt och svettig
så åkte flanellskjortan upp och jag
stack mina fingrar i knapphålen och sa
tittut och du svarade ett två tre - skjut
jag sköt maskrosor in genom hålen
målade din mage gulfläckig 
och viskade "min lilla giraff"
sedan föll du baklänges och sa
varje natt är bröllopsnatt
 blåste ut de sista planen 
med din värme i takt med några
ostämda gitarrackord jag slog fast
klackar smällde i golvet ändå
(nu vet jag precis hur kärlek låter)

och det var:
kärlek som värmde ända tills
vi försvann ut därifrån ända tills vi
sprang på taken fångade snö på tungorna
ända tills vi gjorde snöänglar på någons balkong
och tills vi föll ihop föll tillsammans föll in igen
vi skrattade i kör så det ekade över staden
jag ristade kärlek i din hud och min tunga lekte inuti
du slog upp fönstret och skrek för världen att kärleken var vi

ja. kärleken var vi.

fan vad kärleken var vi.

(då.)

*

©Bump