Vackert….

Men du, jag lägger in dina texter i en egen tråd, så som vi andra gjort. Det är lättare att hålla reda på det du skrivit och vi också hinner läsa allt/ Kram

Nu är jag obeväpnad

Där själen stänger av och inte släpper in, letar kroppen nya ingångar -

Jag skapar ett rum åt oss oavhängigt
tiden. Trycker mig så tätt intill dig
att det utplånar. Här finns bara
du och jag. Omslingrade i en
evighetssymbol. Stänger ute allting annat.

Jag omsluter skönheten i hela ditt väsen. Trycker mig 
tätt intill min egen sårbarhet. Nu är jag obeväpnad
och du är livsfarlig.

Jag famnar min flykt och flyttar mig närmare
undergången. Kapitulerar. Ger efter. Hittar ny luft
i nya lungor. Förtränger min rädsla och ersätter den
med mod och svaghet. Det introverta i mig kommer
ut på nya sätt. Hittar blod i egna vener när du talar
om inportar och hur hjärtat krampar och avkrampar
om vartannat.

Jag smakar saft i munnen. Den har en helande
verkan. Att absorbera och absorberas. Vi är mjukhet
och hårdhet i samma förpackning.

Andningen stabiliseras och du lägger dig
rakt över mig som för att täcka.

Och efteråt

när allting är tyst och stilla -

bultar ditt hjärta i både
din och min
bröstkorg

Återuppväcker.

Jag gör poesi av nuet när det är som mest stilla. När du hittar
ditt hem i min famn. Och då vet jag: Här kan jag andas. Här kan jag leva.

Copyright © Fiction

#2

Åh, så vackert!! Mycket mera sånt! Underbart att få läsa.Tack!

Otroligt! Du är fantastiskt duktig! Ser fram emot att läsa mycket mer av dig!