Linda-Lou´s tråd
Halv
Jag är halv men ändå hel,
att ha min familj men ändå inte.
Hela min släkt har försvunnit utan ett ord,
och jag står ensam kvar.
Att bli lämnad på detta sätt utan ett adjö…det smärtar.
Det gör så ont i mitt brustna hjärta och i min själ,
tårarna har frusit inom mig.
För gråter jag så kan jag inte sluta.
Oj vilken sorg dikten utstrålar! Väldigt väldigt bra skrivet/ Susanne
Håller med dig Susanne. Vilken sorg. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Ibland behöver vi gråta! Både i verkligheten och i dikten. Gråten är en ventil för oss att lätta på trycket. Jag tycker du ska gråta Linda-Lou, även om det är en dikt! Själv kan jag gråta över mina egna texter ibland. Sorgen är glädjens syster, och de är förenade i sitt släktskap! 
Oj, Bjarvemor det där var bra skrivet: "Sorgen är glädjens syster, och de är förenade i sitt släktskap." Väldigt sant. Ska försöka minnas det. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Hmm, vet inte var jag fick det ifrån? Ibland får man till det!
Det var verkligen en smärtsam dikt:
"Hela min släkt har försvunnit utan ett ord"
Är det en känsla bara eller ligger det något bakom orden?
#3
Håller med Vanessa, ibland får du verkligen till det bjarvamor.
"Birollsinnehavare"
Birollssällskapet "BIRA"
#0, hoppas det inte är en sann dikt. Det är oavsett bra skrivet
Jo det är en sann dikt…
Men livet går vidare för mig trots det. Jag har varit med om värre saker än så egentligen. Jag är en stark kvinna…
Kram och tack alla!
Kram tillbaka. Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Starta ny diskussion
