Jag började skriva Dikter när jag va liten ! ;P .. Har en massa Dikter ;P

Vet inte faktiskt… Jag skrev väl dagbok och sånt när jag var liten, sedan var det bara skolarbete och sånt tills jag började frilansa, var väl ca 2003.

#3 - Jösses, du är inne på 6e året alltså…

jaha ;p trodde du mena bara Dikter, började skriva meningar när jag var 5 år ;p .. åååh dikterna kom när jag började mellanstadiet.. sen skrev jag dagbok när jag gick i ettan ;P

#5 - Haha "Mamma och pappa ä bäst" meningar när du var 5 då eller? :)

Hehe okej, jag har aldrig skrivit dagbok… ;P

HAHA neeeh men va man gjort typ ! … Jag väl duktig när jag va liten ;p HAHA

Ciiviic, jag har sagt det förut och säger det igen, När får vi se dina Dikter då? =)

EmmaL   -  hehe när sa du det ? klart ni kan få se dom : ) .. Om jag hittar min bok jag skriver dom i .. så kan ni få dom 3 jag är nöjdast med ;D

#9 - Morr, alla Linda! Annars… annars… annars… blir jag sårad. ;"

Wiizy - Alla ???? Alla jag skrivit i hela mitt liv ????

Haha, alla på sistone då! ;)

Självklart : ) .. kan ta nån dag och skriva ner lite ;D ..

Har väl alltid hållt på med berättelser (hihih, blir så när man knarkar Stephen King's grejer :D), men sysslar numera även med låttexter (hej min engelska suger men jag vägrar skriva låtar på svenska) och Dikter. Sedan har det ju varit en del uppsatser genom åren.

Det verk jag är mest nöjd med är dock kvar i min låg- och mellanstadieskola. Vi hade en temadag eller något, om barnen i afrika. Och jag skrev en ifrågasättande dikt, typ. Helt underbar, men jag minns bara någon rad av den. :(

Och ja, jag ska slänga upp lite grejer snart. ;)

Förlåt om jag avbryter diskussionen och går tillbaka till utgångsfrågan. :)

Jag började skriva ungefär när jag lärde mig vilken ände på pennan som var den mest effektiva… Plitade ner små sagor när jag var sex år och sparade allihop i en grå och rosa åttiotalsskokartong. Diktade några år senare men det har aldrig vart min starka sida. Skriver mest ansträngda kryptiska Dikter som jag ofta glömmer bort vad de handlar om.

Var på mitt första skrivarläger när jag var tio och fortsatte varje sommar tills jag blev så gammal att jag arbetade istället för att vara ledig på loven. Var alltid väldigt roligt att träffa barn med samma intresse och det är verkligen något jag rekommenderar att ni skickar era (framtida) ungar på om de är intresserade.

Jag skriver fortfarande mycket. Numera läser jag även en skrivarkurs på högskolan.

Började skriva dagbok när jag var runt 10 år.
Sen blev det lite små noveller runt början av tonåren.
Så kom det av sig i några år, det är först dem senaste 2 åren eller nåt som jag börjat skriva igen så smått

Jag har aldrig kommit igång. :P Skriver bara när jag har lust.

Åh, gud… när jag var typ 7 år eller nåt sånt ;) Så fort jag lärde mig skriva, i stort sett :P Jag sög då x)

Dikt av mig:

**12/11-2002
**(Jag var 8 år, dikten skrevs samtidigt som mitt ALLRA FÖRSTA dagboksinlägg)

Våren kommer först men är inte störst
sommaren är störst i år kom den först
hösten kommer sen och då vill jag hem
på vintern är det jul då är det kul
fyrverkerin går upp med ett tjut för dena dikt är slut.
Det var allt för nu är det kallt.

(Oredigerad)
Tycker jag var ganska bra på att stava, men använde inte så gärna punkt, tydligen xP

#9, i kladden =)

Jag började skriva sagor så fort jag lärde mig skriva(6 år).     Sen i skolan var jag (utan att skryta   ) bäst i klassen på rättstavning och uppsatsskrivning.Det var det enda ämnet som jag var bra på. Jag satt och skämdes varje svensklektion för läraren envisades med att läsa upp nån av mina uppsatser för hela klassen, och påtalade hela tiden att hon önskade att dom andra var lika duktiga.

DET tyckte jag var JÄTTEJOBBIGT!

#19  - Aaaha ! ;P .. missade den tror jag.. men de kmr ;P :D

#20, tänk vad man skämdes för konstiga säker som yngre… =)

#18 - Naww! :D

Jag har en liten saga sparad från när jag var 6 år, och det var väl nån gång där omkring som jag började skriva =)

#15 - Du avbröt inget. :) Det var frågan som vi faktiskt ville ha svar på och det har vi väl fått? Det har väl inte spårat ur? ;)

Så fort jag lärde mig att skriva meningar har jag skrivit. Började med sagor, sedan dagbok, Dikter, berättelser, musiktexter, och tillslut heltidsutbildade jag mig till copywriter, manusförfattare och fortsätter med små utbildningar efter det. Skrivandet är mitt liv, både som yrke och som fritid.

Så tidsmässigt, ja,  det är kanske 34 år eller så. Men så hade jag en journalist till mamma och en otroligt bra skribent till pappa. Så intresset kom väl med i generna. /Vanessa

Jag började skriva berättelser när jag var sex år och min första dikt skrev jag när jag var sju :)

När började resten här inne skriva då?

//Wizy

Jag har skrivit jämt, tror jag. Så fort jag kunde hålla i en penna och göra bokstäver. Jag skrev små sagor som liten och så fort jag kunde skaffade jag mig brevvänner. Först bara svenska men sedan skrev jag på engelska, till vänner runt om i världen. Ända upp till 20 brevvänner kunde jag ha på en gång.

Jag är uppväxt i glesbygd med inte särskilt många kompisar i närheten. Men det gjorde inte mig någonting. De kom med posten istället.

Jag fick en skrivmaskin på min 12:te födelsedag , en sån där liten, Facit privat, hette den. Det var en höjdare! Jag satt och plinkade på den efter att jag fyllt mitt gitarr/musikbehov för dagen. Många brev blev skrivna ute under något träd, eller nere vid älven, då det var fint väder. Sedan renskrev jag det på skrivmaskinen.

Vilka soliga tider - jag hade turen att få en jättefin barndom.

Jag har skrivit olika texter ända sedan jag lärde mig att skriva som var i 5års åldern. dagbok, noveller, Dikter, artiklar m.m sedan har det väll gått upp o ner med hur mycket och ofta man har skrivit men skrivandet har alltid legat mig varmt om hjärtat :)

Började skriva när jag var 4^^ Och sedan lärde jag mig hantera mammas gamla skrivmaskin, så det blev ju en liten bok på den (kanske 4-5 sidor) men hu vad dåligt jag stavade… och lite konstigt^^ :P

Var nog i 11-12-års åldern tror jag. Började skriva en spökhistoria om ett par röda pumps som dansade av sig själv uppe på någon vind i ett spökhus. Titeln på boken skulle vara "De klapprande klackarna"! Den blev aldrig riktigt färdig!

Jag började berätta historier om allt möjligt när jag var pytteliten ^^ En ständigt återkommande historia på mina släktkalas är om hur jag lurade* min dagislärare att vi hade en igelkottsfamilj under altanen som sov på gamla madrasser som vi lagt in till dom och som vi matade med mjöl och yoghurt *s*

*Livlig fantasi är bra, här handlar det inte om att luras ;P

Men sen började jag väl skriva ner på papper i tvåan - trean, jag har mängder med sagor från den tiden ^^ Alla handlar om små
djur som gifter sig och skaffar barn ;P

Jag började skriva när jag började här, på riktigt alltså.

Visserligen har jag skrivit en massa Dikter i skolan, men de gills inte. :P Jag har även skrivit några noveller och skickat in i tävlingar, men har inte vunnit. Jag började också på en bok. Handlade om tre tonårstjejer som levde ett vanligt skol. Men vid nittonde kapitlet insåg jag hur oseriös och dålig berättelsen var så jag raderade hela skiten. :P Jag vill börja igen, men jag vågar inte.

#34, men det är klart du vågar! Även om ens verk inte alltid blir bra, så lär vi ju oss massor av dem ändå. Man lär sig att skriva, och sedan lär man sig efteråt vilka misstag man gjort och vad man skall tänka på till nästa gång. Det är ju detta som gör att vi gör framsteg!

Absolut ska du fortsätta skriva! Har du en längtan att skriva så kommer kunskapen mer och mer,  ju mer du skriver. Att läsa många böcker är bra och att till och med sätta sig ned och skriva av en del av en bok är riktigt bra. Då kommer det nämligen fram en känsla av att, "detta var ju inte så märkvärdiga ord". Det här skulle jag också kunnat skriva! Prova så får du se!

Det var mycket mer noveller och sagor när jag var mindre och jag har alltis njutit av att skriva och läsa ända sen jag började i 5 års åldern. Men det kom väl inte igång förrän på mellanstadiet.. o inte riktigt ordentligt förrän jag blev 14 då jag hade min "mörka tonårsperiod" *asg* då va dikterna blodiga!

"Du häller brännhet vatten på variga sår, du hugger mig i ryggen och jag är för öm för att komma ihåg hur det kändes innan"  Sommaren 1998

Ajaj.. jag var en sorgsen åttondeklassare.. Nu e nog dikterna lite mer ljusa hopppas jag! Så.. nu ska vi se.. ja.. tio år har jag väl skrivit mer "seriöst" kan man säga.

#37

*skrattar* Vilken tid, va? Hela världen vilade på ens axlar

#37. Vanligt med mörka och tunga texter i den åldern? Konstigt egentligen, eftersom att det borde vara den gladaste tiden i ens liv.

Nä, jag mådde pyton då p.g.a mitt hemförhållande. Att andra kunde må dåligt av andra orsaker trodde jag inte då..

När en jättesnygg kille i nian tog en överdos och dog, började vi fundera allihop på vad det var som hände egentligen. Den skolan jag gick i då hade/har väldigt dåligt rykte. Knark såldes/säljs på skolområdet, ungarna sprang/springer runt fulla i korridorerna m.m

Kort sagt; Ingen förbättring har skett på den skolan!

#39 Varför skulle det vara den gladaste tiden? ;P

Pubertet och annan skit(ursäkta språket ^^') får en överkänslig och deppad, för att sedan lika snabbt bli glad igen - om det inte är andra, faktiskt allvarliga omständigheter. Humöret går i minst sagt jobbiga vågor. Dock verkar ingen ha lust att skriva Dikter när de är på toppen av sitt humör.

#37 Den var bra verkligen bra.

#41 Om inte pubertet och depressioner fanns så skulle nog inte många bli författare. För du har så rätt, när man mår guld så tystnar tangentbordet. /Vanessa

#41

Jodå! Om det är nåt överväldigande som händer får, i allafall jag, inspiration =)

#41, Varför bästa tiden? För att man börjar bli äldre, lära sig och utvecklas, spännande tider och mycket händer. Och ändå är det innan man är så passa gammal att man måste jobba hårt 8-17, för att sedan komma hem och ha mer jobb att ta hand om med hus/lägenhet m.m och sedan sova för att orka jobba dagen efter. Som ungdom har man frihet utan några större arbetsbördor. Det man oroade sig för var killar, vänner och skitsnack, medan när man är äldre måste oroa sig över om man har råd att äta, betala hyror, ens föräldrar är gamla, ens barn skall ha det bra, och att jobbet skall vara nöjda med ens arbetsinsats. Tycker det var en härlig tid att vara ungdom!
Jag är ju fortfarande ung, men inte ungdom. Det var en skön tid tycker jag!