Glöm inte bort denna utmaning :-). /Vanessa

Det här var ju svårt xP
Hur lång får novellen vara, förresten? ;)
Max antal tecken?

Ooh, det låter kul! Men jag kan inte skriva noveller. Jag suger på att skriva 'korta' berättelser. :P

#2, du får nog skriva hur långt du vill =)

#3, gör ett försök!

Längden är inte så viktig i mina ögon, om det får erat tangentbort att smattra. Men för enkelhetens skull helst inte längre än 3000 nedslag. Men behövs fler så gör fler. Vill ni skriva kort, så skriv kort. För en novell kan vara väldigt  kort.

Väntar med spänning. /Vanessa

[spoilervarning] Nån kanske tänker skriva om bild 2. Och inspireras av stämningen i den utan att veta vad texten betyder. Så jag vill inte förstöra för den som inte vill veta…

men…

…jag tänker här bidra med översättningen till den sprayade texten i bild 2:

Sanning, Tack!
Min tolkning är ungefär som att den som skriver kräver att nu ska ni berätta sanningen, snälla! …både lite hotfullt och lite bedjande…

#7 Är det typ på sloveniska/ryska/tjeckiska? För det låter likt Kroatiska lite. :)

#8 ryska… fast egentligen inte, för ryssar använder ju ett helt annat alfabete… och många slaviska språk liknar ju ryskan, ungefär som dialekter…

Mer spoilervarning.

Bilden är tagen i Gamla stan på 80-talet. "Modellen" är jag. /Vanessa

#9 Det jag menade. ;)

Ingen som vågar, kan? /Vanessa

Det var en kall dag på hösten..då dom gick hand i hand…

Dom skulle bara ner till affären men det kändes som ett helt äventyr…

Dom skulle ju bara ner till affären…

Där var hon i kassan som var så söt..

Han hade tittat länge på henne..

Numera gick dom aldrig till affären tillsammans

Hon var säker på att han skämdes för henne…

Hon kunde inte koncentrera sig på någonting nuförtiden..

Romantiken hade ebbat ut…

Om dom åtminstone kunde vara vänner…

Men ack nej …

Han brukade komma hem från jobbet senare än hon

säga ett snabbt hej och sedan fixa och dona med klädesplaggen

hon satt i ett hörn av soffan och tryckte…

Han satte igång med maten..ush den där maten

som han hade handlat på vägen hem

Hon ville göra nåt inte bara sitte hemma och trycka i ett hörn

hon ringde en vännina …som inte var hemma

Middagen förflöt i tystnad…

Så reste dom sig och diska varsin tallrik glas o bestick

Han satte sig framför tv:n

Hon höll på att bli tokig….

Nu var hon fast i det hät varje kväll..?

Sitta framför tv med sin respektive..

Om hon ändå hade fått jobba över…

Oj, den var bra, verkligen. Bra skrivet. Skulle dock vilja ha ihop raderna så att det inte ser ut som en dikt. Fast när jag tänker efter så passar det som det är. Väldigt speciell. /Vanessa

#13, oj vad bekant den känslan kändes från ett itdigare förhållande. Väldigt talande text. Blir dock liiite galen på alla radbyten och alla punkter..

fortsättnnig…

Hon måste nog ta sig för med något…

hon ropar genom lägenheten…"jag går ut en sväng"

så går hon bort mot parken…

Det börjar skymma och är lite ruggigt ute…

Hon sätter sig på en parkbänk…

Efter ett tagkommer han och hämtar henne..

Jag har saknat dig säger han..

kom med hem igen så ska vi kramas och kela…

Dom går hemmåt och hon känner sig mycket pilsk

dom har en underbar kväll tillsammans inrullade i täcket..hihi

Tyckte bättre om slutet som det vad. Nu blev det det lite väl lycklig. Som det förmodligen inte blir i en sådan situation. Att allt är perfekt på en gång.

Tror också att de nya styckena irriterar mig. Har du någon tanke med att ha konstanta nya?

**Förslag
**"Det var en kall dag på hösten då dom gick hand i hand. Dom skulle bara ner till affären men det kändes som ett helt äventyr. Dom skulle ju bara ner till affären. Där var hon i kassan som var så söt. Han hade tittat länge på henne. Sedan nytt stycke."

Sedan skulle jag undvika alla … Slutligen: Dom bör ersättas med "de". DEt går dessutom att ta bort lite "dom"/"de" om du ändrar meningarna en aning.

"Det var en kall dag på hösten när de gick hand i hand ner till affären, men det kändes som ett helt äventyr." Lite funderingar. /Vanessa

Satt mig och skrev nu en snabbis.. Vet inte om det kan räknas som novell dock.. ;) Enjoy.

Så var det dags igen. Hela gänget hade samlats för spelningen som skulle ske under kvällen. Eller okej, kanske inte alla. De var tvungen att åka och möta upp Nessa först som väntade på oss nere i gamla stan. Några av oss hade protesterat men det gick nästan aldrig att prata omkull henne. Vi var åtta vid det här laget, två på varje moped. Det tog en stund för dem att hitta någonstans att parkera. Speciellt vid gamla stan var det aldrig någon bra plats att parkera på för gänget. Så länge de ville ha kvar mopederna. Efter lite småsnack begav de sig mot platsen där de skulle möta Nessan.

”Tja, ni tog eran tid.” Nessan log stort mot de åtta tonåringarna som gav henne trötta blickar. Hon sträckte lite på benen som hade somnat. Hon hade suttit vid väggen alldeles för länge och sett de alldagliga stressade människorna passera. Bult harklade sig och gav Nessan en arg blick som var dold under hans solglasögon. ”Nu drar vi hem till dig tycker jag allt.” De andra pratade i munnen på varandra i vad som kunde tolkas som medhåll. Nessan tog ledningen och de andra följde efter.

En kvart senare var de alla samlade runt Nessans köksbord. Några fick stå då det inte fanns tillräckligt med stolar. Bordet var delvis täckt av en hel del utskriva papper som såg ut att tillhöra något skolarbete. ”Ni får ursäkta röran. Var uppe sent igår om ni förstår.” Några skrattsalvor utbrast med kvädes snart av att Bult tog av sig solglasögonen. ”Så ska vi komma till sak? Spelningen är snart och jag vill veta att alla är pepp och redo.” Nessan och Bults blickar mötes och Nessan skickade en försiktig nickning till svar. ”Jo, bagen ligger ute i hallen. Har allt vi behöver för att göra en brakfest!” Några vid bordet skrattade igen och Nessan med dem. Bult som fortfarande inte hade släppt sitt mycket seriösa ansiktsuttryck gav ifrån sig en flämtning av lättad. ”Festen är räddad. Drar vi nu är nog framme precis i tid för den stora showen till och med.” De andra tre som satt runt bordet reste på sig medan Bult och Nessan satt kvar i tystnad. De såg på varandra tills Nessan reste på sig. Bult satt på sig sina solglasögon igen och följde Nessan exempel. Gänget begav sig utåt, Nessan med en stor tung skramlande bag under armarna.

Musiken från klubben där Hard On skulle spela hördes ekandes mellan Gamla stans hus då gänget kom närmare. Nessan hade fixat så de kunde gå in bakvägen, för att slippa visa legitimation. Några i gänget var ju inte ens myndiga ännu. Gången gick genom backstage och sen till baksidan av dansgolvet. På dansgolvet var en stor samling hårdrockare som dansade likt galna till musiken som spelades på scen. Nessan placerade bagen på ett litet runt bord och större delen av gänget började greppa innehållet. Samtidigt dog musiken och Bult klev upp på scen. Han riktade sin revolver och skrek med en hes röst.

”Detta är ett rån!”

Oj, vad spännande, nu vill jag ju veta mer :-). Denna vändning var jag inte beredd på, fastän det hintades att det inte var en vanlig "dag". Tack för denna läsning. /Vanessa

Jag vill också veta hur det går!

Blir mycket nyfiken på fortsättningen!

Oomb, du har lyckats bra med din text. Nu får du nog skriva en hel novell av detta. /Vanessa