Titeln kan absolut passa, men det är inte lätt om man inte läst boken.

Långa kapiteln är faktiskt författarens rätt att skriva. Men då det fortfarande är under arbete, så kapiteln kan bli längre eller kortare, allt förvandlas under omarbetet.

Ibland kan det bli för många personer, men det hänger som sagt på boken i sig och vilka roller de har. /Vanessa

Anteckna på lösblad personerna och vad de har för betydelse i boken. Lättare att hålla reda på då

Får jag komma med lite fler tips till the Aouthor?

Det är ju som Vanessa säger väldigt olika, men det finns i alla fall en slags "mall" eller vad man ska kalla det, som man kan gå efter om man vill.

Den säger att en lagom längd på en färdig underhållningsroman idag sägs vara på cirka 200 sidor. Kapitlen bör ligga på mellan 2 500 till 3 00 ord. Det gör att hela romanen får cirka 65 000 ord.

Var försiktig med att introducera för många personer på en gång. Annars är det risk för att man glömmer vem den och den är och måste hela tiden bläddra tillbaka för att komma ihåg personerna. (Läser just nu en sån bok där jag måste bläddra tillbaka, och de är inte kul, snart ledsnar jag.)

Jag tycker inte du ska ha mer än åtta personer sammanlagt. Och helst inte mer än sex personer som är framträdande. Annars kommer du att få problem när de har gått några kapitel och de här personerna ska introduceras igen. Då har läsarna redan glömt vem de var! 

Låt också huvudpersonerna som du introducerar i början se väldigt olika ut! En som är väldigt blond och en en som är mörk eller lång osv. Då kan läsarna lättare skilja på dem och intresset för att fortsätta läsa ökar.

Första och sista kapitlet kan med fördel vara kortare än de övriga.

#3 Menar du typ som prolog och epilog med det sista? Så skriver jag det jag håller på med nu. ^^

Njaa, det är inte riktigt detsamma! En prolog är ju en sorts introduktion. Men du kan välja att skriva prolog eller epilog i din bok om du vill! I en prolog kan man välja att berätta om hur boken kom till, eller lite annat som kan vara intressant för läsarna att veta. Eller så kan man göra prologen som en förstärkelse av historien, så att berättelsen verkar mer trovärdig.

Epilogen är ju då ett sätt att kanske förtydliga vissa saker i berättelsen. Att göra ett "riktigt" avslut kan man också säga.

Men om du tittar i olika böcker där de förekommer så ser du att det används på lite olika sätt. Jag tycker att det blir mindre och mindre vanligt nu för tiden.

De är det du kallar för första kapitlet i boken som kan vara kortare. Det gör man bland annat för att hålla kvar läsarna så de inte hinner ledsna på berättelsen.

Du vet kanske att halva jobbet är att fånga läsarnas intresse, och resten är att hålla det kvar till sista sidan.

Tack för alla svar! Jag förstår vad ni menar och jag ska använda era exempel:D

Jag personligen har inga problem med att det är många personer i en bok, men de beror på boken i sig & hur dessa personerna introduceras. Som någon sa, inte för tätt inpå varann!
I Robin Hobbs fantasytriologi Handelsmännen (på 3 tjocka böcker) får man lära känna ca 18 personer - alla ur "Jag-perspektiv"!

Oj, ur jag-perspektiv. Otroligt. /Vanessa

Haha, ja det är lite hissnande när man ser antalet svart på vitt sådär. Men jag upplever det inte alls som jobbigt eller som för många när jag läser böckerna

Det som känns otroligt är just att det fungerar så bra. Bra författare måste det vara. /Vanessa

#5 Jaså? Hade fått för mig att prolog var någon slags introduktion fast som en del av berättelsen ändå. Dan Brown har i alla fall använt det på så sätt i sina böcker. Fast han kanske använt det som "förtydligande" då?

#11 Det var ju det jag skrev att prologen är en sorts introduktion! Se #5

#0 & #7 "Mästaren & Margarita" är ett skolexempel på alldeles för många karaktärer och total förvirring, för de har olika namn och smeknamn i olika delar av boken. (plus konstiga tidshopp tillbaka till Jesus korsfästelse några gånger)
Det är rysk tradition att en person tilltalas med sitt förnamn av vissa bekanta, sitt efternamn eller titel av andra, på jobbet. Eller av riktigt nära och kära så får man sitt förnamn eller smeknamn kombinerat tillsammans med sin fars förnamn eller smeknamn (t.ex. Ivan Iljitj).

Så, det jag lite förvirrat ville säga är: kallar man karaktären Benke för Benke, så måste man göra det hela tiden, varje gång.

#3 vad läser du för bok? vi kanske ska starta en lista, så man kan undvika såna här krångelförfattare.

:-). /Vanessa