Tiden var inte inne,_
Det var inte dags 
Som en blomma som har brutits av förtidigt
Själken har gått av på mitten,
Trots att själen inte var redo
Men det kanske finns en plats för förtidigt avbrutna blommor?
Det kanske finns en plats där ofärdiga
själar kan komma,
och börja om på nytt igen ._

Kärleken till ett djur kan inte jämnföras med någon annan kärlek i världen. Det starka band man binder med sitt husdjur ska aldrig delas. Djuren är mina vänner föralltid! <3

Hur tror du att jag känner? Hur tror du att jag mår? Tror du att allt är bra nu? Du vet att orden slår, Är det det du vill? eller hur är det de går till? Allting har sin väg, var går min? Visa mig de nu, snälla du. Var ska jag gå?

Just nu är det bara lyckan och jag, hand i hand. Och jag vill inte falla ner i mörkret igen. Det tog en evighet, men nu kan jag le åtminstonde nu, åtminstonde nu för stunden. Och just nu, är det de enda som betyder någonting i mina ögon.

.

Vad kul att du vågar dela med dig. Du kan ju skriva så jag hoppas att du fortsätter dela med dig!

tack :)

Välkommen till skrivandes värld på Skrivlust! ;P

Anna, det är klart du ska våga skriva! :)

#0 - Öhm, detta är Sofijah's låttexter? Alltså inte du som skrivit? :/

#1 - Sant.. :)

#2 - Jätte bra faktiskt. =)

Jag förstår din smärta_ Det som sitter fast i ditt hjärta Älskade ängel, jag vet att inget kan lösa sig Men jag lovar jag finns här för dig Du är den bästa, min bästa vän Du finns alltid där och tröstar en Kan inte tacka dig för det kommer ta år Att förklara , för om du försvann skulle jag inte fälla en tår Det skulle bli floder, vågor och en översvämning Så lova mig , inte försvinn? Värmen i kylan Ljuset i mörkret Min stig när jag är vilse Och min sol på den gråa himlen är du, så fatta vad som händer om du inte finns mera? Hela världen blir tråkig och inget att se framemot_

Väldigt trevligt att du nu vågar öppna dina skrivböcker för oss. För du skriver bra.

Vill du ha konstruktiv kritik då och då så säg gärna till. /Vanessa

Ur ett fosterbarns ögon. 

_FÖRTEXT: Detta är en sann berättelse om hur ett fosterbarn i sverige kan bli behandlat. Min mamma tar hand om sådana barn. Så nu vill jag skriva och berätta om hur det är för ett av dessa barn så fler kan förstå varför sådan som min mamma ställer upp och tar hand om dem tills de kommer på rätt kjöl igen eller får ett nytt hem. Jag har bytat ut namnen. Och tagit bort svordomar och ohyffsade ord från de barnet berättade för mig.
_

 Sinia.

Sinia är 13 år och har flyttat fram och tillbaka hela sitt liv. Det började såhär: Sinia är 6år och har precis börjat första klass i sverige. Hon kan inte mycket svenska men hon får ända vänner. Hon och hennes familj flydde till sverige från ett krig i Afrika. En dag så vill Sinia vara med några kompisar efter skolan. Men det får hon inte lov utav sin pappa men hon är med sina kompisar ändå. När hon kommer hem säger hennes pappa att hon ska sätta sig ner i den bruna slitna soffan. - Nej du kommer slå mig, kvider Sinia - Nej jag kommer inte skada dig säger hennes pappa med förförisk röst. Sinia sätter sig i soffan, men hon är fortfarande väldigt rädd. - Vad har jag sagt till dig? säger hennes pappa argt. - Jag vet inte! kvider Sinia - Vad har jag sagt!? skriker hennes pappa och spottar henne i ansiktet. - Jag vet inte, snyftar Sinia fram. Han trycker ner henne i den vita mjuka mattan som blir helt rödstänkt med blod efter slaget i huvudet. Han sparkar henne och tar sina kalla händer runt hennes hals och lyfter upp henne i bara halsen. Sinia försöker skrika på sin mamma men får inte fram ett ord. Hon är så rädd.

Hon anmäler sin pappa flera gånger och en gång leder det till rättegång. Men i förhöret ljuger sinias syster. Så det blev inget åtal. Och Sinia får bara mer stryk. Hon blir allt mer rädd för sin pappa och låter honom röra henne var som hällst.

En gång när Sinia var ute och hade fått en bestämd tid så råkade hon komma hem 2 min försent. Så sa hennes pappa - var har du varit!? du vet att du är 2 min sen! och du vet vad som händer när du inte gör som jag säger! Du är inte välkomen här mer! Han sparkade ner henne för 2 stentrappor. Hon satt och grät i trappupgången i några timmar sedan gick hon upp för att hon skulle sova. Då kommer hennes mamma in i hennes rum. - Sinia vad gör du här?! din pappa sa att du inte får lov att vara här mer! - Men mamma stick!, jag hatar dig! skrek Sinia lite för högt så hennes pappa hörde henne. Hennes pappa kom in i det trånga rummet och puttar ut Sinias mamma. - Sinia! Lyssnade du inte på ett ända ord av vad ja sa till dig!? Jag sa att du inte är välkomen här mer och var är du någonstans nu?! skrek hennes pappa väldigt arg medan hon fick hårda smällar och faller ner i det kalla sten golvet. - Jag lovar att inte komma tillbaka mer piper hon med darr i rösten.  - Va? jag hörde inte vad du sa?! Skrek hennes pappa under tiden som han tryckte in henne i väggen och drog av henne sina kläder och började att våldta henne. Hon grät hela tiden men vågade inte säga emot.

Nästa morgon vaknar Sinia klockan 9.00 och hittar bara ena nycklen till deras två låsta dörr. När hennes pappa vaknar frågar han - Vad gör du här din skitunge!? Du får inte vara här! Nu har du utegångsförbud resten av ditt liv! Under tiden han skrek detta slog han hennes och försökte pilla på henne men hon drog sig ur hans grepp. Detta med att hennes pappa slår henne och våldtar henne håller på i ca 6år. innan socialen får larm om händelserna.

_På eftermidagen ska Rina, Sinias syster ut och slänga soporna. Då passar Sinia på att rymma. Rina ser att Sinia rymmer och skrker efter henne
- Var ska du!? Pappa sa att du inte får lov att vistas utomhus!
Sinia springer så fort hon kan och regnet smattrat mot henne som hagel. Hon trillar i en stor lerpöl och blodet sprutar från hennes armbåge. Men hon reser sig fort upp igen och fortsätter att springa så fort hennes ben kan bära. Hon springer till sina två bästa vänner som bor i ett våningshus 4km från Sinia. De bor på fjärde våningen. De släppte in henne och lät henne får låna kläder. De hör att någon ringer på dörrklockan. Sinia stelnar till is. Tänk om de är pappa! Sinia gömmer sig. Hon hör sin pappas röst från hallen.
- Kom hit din skitunge! du kommer att få stryk! Hör hon sin pappa skrika.
Sinia blir så rädd så hon hoppar från balkongen, hennes kompisar skrattar först för det såg så roligt ut.
- Det e inte roligt, nyftar sinia fram men kan inte motstå att le för de hade nog sett ganska kul ut.
-Akta Sinia din pappa kommer, Hör hon sin ena kompis skrika.
- Jag kan inte röra mig, Stammar Sinia fram.

- Du måste! Han kommer att slå ihjäl dig, skynda dig! sriker kompisarna med panik i rösten.
Sinia reser sig långsamt upp, haltande och halvspringades kom hon där i från._

Det visade sig att Sinia brutit benet och ett revben. Hon får gå med Gips i 3 månader. Allt pga hennes rädsla till sin pappa. De 3 månaderna var de bästa i hela Sinias liv. Hennes pappa slog inte henne en ända gång och våldtog inte heller henne. Men direkt gipset togs av började han igen. 

Socialen griper nu in och tar Sinia till en Jourfamilj. - Var ska jag någontans, frågar Sinia surt. - Du får se när vi kommer dit sa Sociltanten.  När de kom till gården där Sinia skulle bo skrek hon - Men för tusan ska ja bo i en bonahåla! I denna fosterfamiljen bodde även en annan flicka som där pga att hennes mamma var blind och hennes pappa våldtog henne.

Sinia som skulle gå i skolan, skolkade med några av sina nya kompisar varje dag. En dag mötte de några killar som sniffade knark. Killarna som var några år äldre tvingade Sinia och hennes kompiar att prova. Sinias ena kompis provade och då gjorde hennes andra kompis det också. Alltså kände sig Sinia ttvingad till att också prova för att visa att hon också var "cool" Sedan var det någon som sett dem och ringt polisen. Polisen tog fast killarna och tjejerna kom undan.  Sedan kördes Sinia hem till sin Jour familj där hon fick en rejäl utskällning.

Dagen efter skolkade hon inte. När hon satt där ensam vid ett bord i matsalen. Då kom en lärare och tog maten i från henne. Sinia som var mörkhyad och inte från sverige från början ansågs vara en "blatte" och denna läraren var rasist.  Sinia hade det väldigt svårt men sedan fick hon börja på internat skola. Där hon trivdes väldigt bra och bor nu. Hon kommer antagligen bo där tills hon går ut skolan.

Nu har du förhoppningsvis lärt dig något nytt och fått en inblick om hur det kan vara för ett barn som kommer till en Jour familj. Man kan gå in på mer detalj hur de sedan är i Jour familjen men det kan vi ta i en annan berättelse. Detta var ett av några fall där det faktiskt slutade lyckligt, men det hade kunnat gå mycket värre om socialen inte ingripit.

Av. Anna Ranvide 

Oj,så starkt!! Vilket levnadsöde! Jag är så glad att jag inte är fosterbarn, trots min uppväxt…/Kram

Hejsan Stormviskaren. När du lånar texter från andra så är det bra om du skriver det direkt i början, så vi det innan vi börjar läsa. /Vanessa

#0

Oj! Är inte texterna dina?

jo alla som står där nu är mina. Wiizy tog bort de andra som inte var mina.

Ok…Bra =)

Jag ber verkligen om ursäkt. /Vanessa

Stirrar mej blind på allt som är vackert Försöker att få det verka som tappert Mina känslor får ett eget liv på pappert Looking back on everything and all the things that stay I can count all the memories cus they dont go away

Dikten är helt ok, men jag funderar över "pappert"….Menar du pappret?

Jag tycker verkligen om den med foster familjen. Den är verkligen väl skriven. Lite små stav fel, men inget jag störde mig på direkt.

//Wizy

Fniss, Wiizy. Så gör du stavfel när du noterar hennes. Du hade ju mellanslag mellan "stav" och "fel". /Vanessa

haha, wups. ;)

//Wizy

#16 hihi jo de menade jag ^^ Skåning som jag är så skriver ja ibland som jag snackar. hihi

#17 tack ^^ haha jo de blev ju så när jag skulle skriva ner de hon berättat för mig ^^. Fast jag visade den för min lärare och då visade hon mig alla stavfel haha så ja jag ändra det på den som jag sedan lämna in ^^.