Sargad tro!
Min själ den gråter,
en lycka tillintetgjord
en sargad kropp utan blod.
Ögon så tomma,
jag kommer aldrig att blomma
en knopp som blir till jord!
En mun som ler,
det som händer det sker
men det är alltför många,
de saker dom inte ser!
En livets bojja,
längtan till en död.
Jag kryper i sörja för
att aldrig någonsin börja,
tro på allt dess fel.
En kropp som tynar,
en livets bojja
vad var det som gick fel?
Min själ den gråter fastän
ord förlåter.
En mun som ler,
händer som ber,
men det som sker det sker!!
© FW