Tack för att du berättade att den inte är sann. För den var sorglig nog ändå. Väldigt rörande.

Vill du ha konstruktiv kritik så får du skriva det, för vi vågar inte alltid nämna om det är stavfel eller liknande ifall man inte vill veta.

Men det var en rörande och kärleksfull text, som kändes varm och sorglig. /Vanessa

tack så mycket.. Kram

Jag saknar lite nya rader och sånt… Ett ställe jag vill ha det på är innan "Åren gick" kasnke även innan "En dag" och några fler ställen. En jättebra och fin men hemsk histora. Jag skulle gärna se dig jobba vidare med den så att den får bli allt den kan bli. Precis som Vanessa säger så finns det alltid små saker man kan reagera över och fixa till, så det är bäst om du säger ifall du vill ha kritik eller inte, så vi vet om vi ska ta upp några saker som du kan se över eller ej.
Jättekul att läsa det du skrivit, hoppas på mer!

Tar gärna emot kritik. Det är ett bra sätt att lära sig på.

ok, jag hade gärna utarbetat historien. det är rätt mycket hopp, och man saknar lite kuriosa och mellanhandligar, tex från att hon är på tävlingen så är hon helt plötsligt hemma igen. Vad led systern av? skulle vilja läsa mer och lite mer som sagt, kuriosa, för att få hisotrien mer levande.. Bara några saker jag tänkte på

Jag tycker itne man behöver veta varför hon är sjuk, lite som bröderna Lejonhjärta, man bara vet att hon kommer dö en dag.

Precis som tidigare sagts tycker jag att det behövs lite styckeindelningar och särskilt när det är Dialog, där behövs nya rader för att göra det hela mer överskådligt.

Tror att om du läste igenom den igen och funderar lite över meningslängder, ordval osv så skulle den bli kanon! Definitivt tillräckligt bra för att kunna kandidera i någon novelltävling!

Läser jättegärna mer av dig, men lägg dem i en tråd som är bara din, där alla dina texter hamnar. Du kan döpa den till Cammis texter eller nåt annat passande. Säg till om du vill ha hjälp. =)

Jag tog mig friheten som Medarbetare här att ändra namnet på din tråd, så att det har ditt namn. Då kan du lägga in andra texter här som du skrivit. Det är mycket lättare för alla att läsa och kommentera när det är så,  /Vanessa

Oj Cammi, inte visste jag att du var så bra på att skriva! Riktigt rörande text, fick nästan en tår längst kinden. :)
Fortsätt gärna att lägga upp flera ! :)

Tack så mycket vanessa.. ;) E inte riktigt hundra på hur iFokus fungerar. Men jag lär mig..

Det är bara vi på skrivlust som har den regeln, för när alla la in sina Dikter och annat material så blev allt väldigt ofokuserat. Nu är det bättre. 

Hoppas få se mer från dig. /Vanessa

Här kommer Saknaden igen, omskriven så gott jag kunnat. Ge gärna kritik o rättninga. =)  

Saknaden!

Min lillesyster hette Helena. Hon var bara 4 år gammal då vi fick veta att hon var sjuk, svårt sjuk.
   Så fort hon var på benen så följde hon med mig till stallet där jag hade min häst Diamant. Att se Helena le var det bästa som fanns. Det var som att få världens största present. Tänka sig, ett litet leende.
   Åren gick o Helenas liv var som en bergochdalbana. Ibland så var hon en frisk liten tjej men bara några dagar senare kunde hon ligga i sin säng febrig och sjuk.
   Helena, hon var inte rädd för att dö. Även att hon visste att andra barn som hade denna sjukdom dött. Jag tror att hon var modigare än alla andra tillsammans. En dag i maj så skulle jag åka på en hopptävling med Diamant. Tyvärr kunde inte Helena förlja med, eftersom hon var sjuk igen.
   På morgonen satt jag på hennes sängkant o pratade med henne.
- Jag ska hålla tummarna för er hela dagen, sa hon till mig.
- Du e snäll du, om vi vinner så ska du få rosetten, sa jag tillbaka.
Senare på förmiddagen så åkte jag o Diamant till tävlingen. Diamant hoppade helt perfekt. O tro det eller ej, men vi vann. Och när jag stog mitt på banan med Diamant o tog emot rosetten så tänkte jag på Helena. Hur glad hon skulle bli när jag kom hem. Resan hem gick segt. Jag satt bara o tänkte på lilla Helena. Tills slut var vi hemma.
   Det första jag fick se när jag kom hem var min pappas gråbleka ansikte. Jag förstod att något var fel.
- Linda min vän, du måste vara stark nu, Helena har lämnat oss, sa min pappa med en sorgsen röst till mig.
- Vadå lämnat oss? , nästan skrek jag till honom.
- Hon blev medvetslös vid två tiden idag, dom tog henne till sjukhuset men dom kunde inte hjälpa henne, svarade han. Jag klarade inte av att se mina föräldrars ledsna ansikten så jag sprang in på Helenas rum o satte mig i hennes säng. Jag grep tag i hennes favorit nalle, Brumme. Jag satt med honom i knät o tårarna rann ner för mina kinder. Hon e borta, borta föralltid. Allt jag har kvar e minnena o brumme. Brumme som luktar precis som Helena gjorde..  

Vila i frid älskade lillesyster.

**

Varje gång jag ser dig..så skiner du som en diamant..
 
Varje gång jag tänker på dig..tänker jag alltid på något helt underbart..

 Varje gång jag hör din röst..Så känns det som musik i mina öron..

 Varje gång jag saknar dig..Så känns det som evigheter tills vi träffas igen..

Varje gång jag känner din närhet..Så känner jag mig så svag..

Varje gång jag är med dig..Så känner jag mig som den lyckligaste killen i världen..

Varje gång du säger du älskar mig..Så får du mitt hjärta att slå fortare..

Det är nog anledningen att jag älskar dig baby..

**

Här står man och bara tittar på sig sj. Känner att hela världen är utanför sitt liv.

Utanför, jag är utanför.
Utan någon att älska. Utan något liv.

Men så kommer dagen då man känner att hjärtat börjar slå igen, det slår för en älskad.

Livets älskare.

Men sen finns det en till i hans hjärta, Någon som har mer än vad jag har. Han skiter i det hela. Sen är man utanför igen. Lika utanför som vanligt.

Utan någon att älska. Utan något liv.

Men jag väntar på den rätte. Det finns kanske någon, någon som vill, kan och ger hela sitt hjärta för mig.

Men vart är han?
Kommer jag hitta honom?

Ge mig e chans. Ett liv, en kärlek och ett varmt hjärta.

#12 Väldigt uppskattat med lite glada och positiva Dikter! =D

Det enda jag reagerar på är utformingen av dikten. Man skriver aldrig två punkter (..) utan ska man ha en sån "eftertänksamhetseffekt" så ska det vara tre punkter (…) och efter det tycker jag att man ska fortsätta med liten bokstav.

Vidare tycker jag att ordet "så" förstör lite av känslan. Kan man undvika "så" bör man göra det. Om det låter okej att ta bort ordet så är det att föredra.

Jag tror att effekten av dikten skulle bli bättre om du skrev andra delen av varje rad på en egen, ny rad. Så här:

Varje gång jag ser dig skiner du som en diamant

Men dikten är fri och det jag tycker förbättrar den kanske inte andra håller med om. Men två punkter är fortfarande inte något som existerar :)

Haha, okey syrran.. Tack för att du e lärare o petig :) :)
Ska försöka skriva om den lite…

Här kommer den igen. Rättad på #15 punkter ::

**Varje gång jag ser dig
så skiner du som en diamant
 
Varje gång jag tänker på dig
tänker jag alltid på något helt underbart

 Varje gång jag hör din röst
så känns det som musik i mina öron

 Varje gång jag saknar dig
så känns det som evigheter tills vi träffas igen

Varje gång jag känner din närhet
å känner jag mig så svag

Varje gång jag är med dig
så känner jag mig som den lyckligaste killen i världen

Varje gång du säger du älskar mig
så får du mitt hjärta att slå fortare

Det är nog anledningen att jag älskar dig baby…**

tycker fortfarande att du kan stryka alla "så". Men du väljer själv :)

Men väljer du att ha kvar dem så bör du vara konsekvent, dvs börja varje andra rad med så eller inte börja med så. Det ger en mer estetisk helhet.

Måste hålla med din syster. Dels den positiva dikten. Men även med ordet "så" som dyker upp hela tiden.

Prova dessa två varianter efter varandra. Läs högt för dig själv. Givetvis behöver du inte skrikläsa, men läs det "högt".

**Varje gång jag ser dig
så skiner du som en diamant
**

****Varje gång jag ser dig
skiner du som en diamant

Tycker inte du själv att det blir starkare utan så? Läs några gånger högt och prova. Men om du vill behålla så, så gör det :-). /Vanessa

Text #14 

Du väldigt många men i texten. Passa dig lite för det. "Men" hörs ofta som en demeti över något som sägs. Till exempel. "Du har rätt, men bla bla. " Förstår du? Först säger personen att du har rätt, och i nästa andetag kommer bortförklaringen.

Markerar även förkortningarna, för jag tycker det är störande. Stannar till med ögonen, för att se vad det är jag läser. Onödigt stopp.

Lägger in din dikt och fetmarkerar det jag hakar upp mig på. Ta det hela med en nypa salt och inte påhopp.
____________________________________

Här står man och bara tittar på sig sj. Känner att hela världen är utanför sitt liv.
Här är du inte du. När du skriver "sig" är du utanför din kropp och ser på dig själv, dock inte så starkt. Du kan vinkla det hela, till att du verrkligen står utanför dig själv, men var hamnar världen då? Ännu längre bort?

Utanför, jag är utanför.
Utan någon att älska. Utan något liv.
Här är du du. Här skulle jag gärna ta bort "något", tror det blir starkare, är inte säker. 

Men så kommer dagen då man känner att hjärtat börjar slå igen, det slår för en älskad.
Du inte du längre.

Livets älskare.

Men sen finns det en till i hans hjärta, Någon som har mer än vad jag har. Han skiter i det hela. Sen är man utanför igen. Lika utanför som vanligt.
Här är du dig själv, går sedan över till "man" igen.

Utan någon att älska. Utan något liv.
Även här skulle jag gärna ta bort "något", tror det blir starkare, är inte säker. 

Men jag väntar på den rätte. Det finns kanske någon, någon som vill, kan och ger hela sitt hjärta för mig.
Äntligen, du är du igen. Men du väntar…

Men vart är han?
Kommer jag hitta honom?
Här passar "men" bättre. 

Ge mig e chans. Ett liv, en kärlek och ett varmt hjärta.

Kul att du kommit in coh börjat skriva så mycket!

Jag har inga kompisar, ingen kille.

Jag har inget fint, inget dyrt.

Jag är inte omtyckt, inte hatad.

Jag är ingenting.  Bara luft.

gud vad jag känner igen den sista… är det ingen annan här som skrivit den förut? elelr en liknande??

Det var jag och min kusin som skev den. Det kan vara så att hon tagit lite av an annan. hmm.. ska kolla upp det. Jag som var så stolt över den.. Men men

Jag känner också igen den. Men kanske bara upplägget. Hittar den dock inte här, fast jag är rätt säker på att det är här jag läst den…

Har ni skrivit den så är det klart ni ska vara stolta över den! Det är ju inte ett helt ovanligt upplägg och inte konstigt om den liknar andra. Den lär ju knappast vara stulen rakt av om ni har skrivit den menar jag :)

Ja, men man vet jhu inte om sussi snot en del utav den. Men eftersom vi båda har skrivit den tillsammans så lär den inte vara exakt som någon annans..

Men jag känner igen den härifrån, men hittar inte nån liknande dikt. Tror bara att både jag och Emma har läst någon dikt med samma tanke och att den ligger nära i huvudet :)

Skriv på Cammi! Vi gillar att läsa folks texter! :D

Ja absolut! Skriv vidare!

Ska försöka.. :D Om jag får lite tid över.. :D

Putt (:

Skriver lite igen.. Här kommer en dikt jag skrivit::

Älskling, du är luften som jag andas, marken där jag går Du är plåtstret som med endast närvaron, läker alla sår Du är solen som lyser upp min dag Du är lampan som om natten tar bort obehag Du är godiset jag äter, som smälter i min munDu hjälper mig alltid om någon mot mig är dum Jag älskar dig så mycket, jag ska aldrig lämna dig. Jag hoppas att du tycker, samma sak om mej.

Skriver lite igen.. Här kommer en dikt jag skrivit::

Älskling, du är luften som jag andas, marken där jag går Du är plåtstret som med endast närvaron, läker alla sår Du är solen som lyser upp min dag Du är lampan som om natten tar bort obehag Du är godiset jag äter, som smälter i min munDu hjälper mig alltid om någon mot mig är dum Jag älskar dig så mycket, jag ska aldrig lämna dig. Jag hoppas att du tycker, samma sak om mej.

**Älskling, du är luften som jag andas, marken där jag går
Du är plåtstret som med endast närvaron, läker alla sår
Du är solen som lyser upp min dag
Du är lampan som om natten tar bort obehag
Du är godiset jag äter, som smälter i min mun
**Du hjälper mig alltid om någon mot mig är dum Jag älskar dig så mycket, jag ska aldrig lämna dig. Jag hoppas att du tycker, samma sak om mej.

**

En liten flicka gick på en strand, hon tänkte på gamla dagar då hon hade en pojke i sin hand.
En gång var dem två, hon minns hur lycklig hon var då.
Hon minns första gången han sa Hej, hon minns alla gånger han sa Jag älskar dig.
Nu är allt borta nu är allt slut, hon vet att det aldrig kan bli som förut.
Vinden blåser i flickans hår, nerför hennes kind rinner en saknadens tår. Hon kliver upp på klippan ser ner för dess stup, tar ännu ett steg och nu är allting slut .

**

Aldrig har en kille fått mig att känna såhär, Aldrig har en kille orsakat så mycket besvär, Aldrig har en kille sårat mig så hårt, Aldrig har en kille gjort mitt liv till en så stor gråt, Aldrig har en kille varit mitt allt, Aldrig har en kille dissat mig så kallt, Aldrig har en kille varit så underbar som du, Kanske är det just därför jag saknar dig så mycket just här och nu.

Hon älskade någon så högt på jorden. Någon som aldrig sa dem tre små orden. Hon ville alltid i hans närhet vara. Han brydde sig inte ignorerade henne bara. Hon står på vägen och tänker på sin vän. En bil kommer och hon tänker aldrig mer igen. Han står vid hennes grav med en ros som är röd. Ja nu är hon borta nu är hon död. Han viskar tyst dem tre små orden. Men nu är hon inte kvar på jorden…

Fina Dikter, men tycker att du ska tänka på stavning, punkt och kommatecken och lite sånt. /Vanessa

#37, oftast så snabb skriver jag mina texter.. Kladdar bara, fick lite bråttom o lägga upp mina texter igår.

Jag ger upp, jag kan inget mer göra. Vad jag än försöker med, tycks jag bara förstöra!

**En bild,
en sång,
en ton.

Minnet av en vän,
en kär vän,
som inte längre finns.

Sorgen hos en människa,
en ensam varelse,
som inte längre har sin vän.

Tvåsamhet.
Var rädd om den.
När den är slut är det bara ensamhet kvar.**

**Som om man var fängslad,
På gallret kan man slå
Man längtar efter något,
Man aldrig kan få
Som en stjärna som man ser,
Men aldrig kan nå

Som att vara instängd i sig själv
Att se en framtid man vill pensla
Som en kropp utan själ,
Som rytm utan känsla

Som att titta på livet,
Från ett annat perspektiv
Börja om från början
Våga ta ett nytt kliv

Men nej, nej
Så enkelt är det inte
Smärtan går ingenstans
Den stannar i ditt minne

När jag sitter och tittar ut,
Från min innersta fångenskap
Så vet jag,
Att det inte räcker länge

För när jag tar sönder gallret,
Med ett sista slag
Förstörs jag också själv,
Och tar mitt sista andetag**

Tro aldrig att du är så fattig att du ingenting kan ge Tro aldrig att du är så ledsen att du aldrig mer kan le Tro aldrig att du är så ensam att du inte har en vän När mörkret är över lyser solen igen

Jag ser in i dina ögon, Det är dig jag vill ha. Läppar mot läppar, det är så de ska va

Spegel, spegel på väggen där, säg mig du vad skönhet är. Ska man se ut som en pinne och känna sig inne? Ska man tro att man é cool bara för att man köpt ny kjol? Läppstift, mascara och kajal vi har för stora skönhetsideal. Varför få skuldkänslor stora, och bli kallad hora. För att man ser ut så man gör och beter sig som man bör? Tjejer sminkar sig i hopp för att en snygg kille skall dyka opp. Killar borde titta vad som finns inuti och få reda på allt det sköna där inne i. Nej, skönhet är vad som finns inuti. Resten kan man skita i. Spegel, spegel på väggen där,
jag vet nog vad skönhet är….

Oj, vad produktiv du är.
Jag gillar dina Dikter, det säger jag utifrån den knappa kunskap jag har om diktning.

Skriver inte Dikter själv tror inte att jag kan. På sin höjd presterar jag några Limerickar då och då.

Gillar dina Dikter då de är enkla i sin uppbyggnad (missförstå mig rätt) sedan är de flesta på rim och det gillar jag.
 
Några inger en hopp om framtiden t.ex #42 som också har de mjuka i läsningen som jag gillar.

#45 tackar.. Jag föredrar Dikter med rim o det kanske märks..

om jag skulle beskriva dig med ett ord skulle det vara obeskrivlig.

Muren runt mig har jag brutit ner, men ändå finns det ingen som mig ser. Jag har letat och letat efter en vän, men det enda jag funnit är en återvändsgränd. Står här ensam sorgsen och gråter, men hur jag än försöker finns det ingen väg åter. Min familj och vänner lämnade mig kvar. - Förlåt mig, sa jag, ni är allt jag har! Men dom vägrade lyssna dom fortsatte gå mycket längre bort än vad jag kunde nå. Mitt liv är över, min själ är slut. Den vill ut ur min kropp som eld i krut. Hur ska jag kunna leva utan vänner? Sorgen och hat är allt jag känner. Hoppet tog slut, mitt hjärta det brast, allt detta hände med för mycket hast. Jag håller nu kniven väldigt hårt i handen, Nu släpper timglaset ner den sista sanden. Ett sista andetag, en sista sekund innan jag faller in i min blund.

en sorgsen flicka ensam på stranden går, hon faller på knä och ber till gud att läka hennes sår. hon har utstått så mycket smärta, hon orkar inte mer, nej varken hennes själ eller hjärta. vad gjorde hon för fel, varför blev det såhär? hon viskar lågt, till den hon håller kär; "jag älskar dig, glöm mig aldrig, jag vill inte att du ska få reda på min sanning." hon viskar det så lågt, att han inte hör, ensam tar hon fram kniven igen, vet att hon inte bör. djupa sår, minnen för livet, eller rättare sagt tills hon tar det lilla klivet. ut över kanten, och kommer till himlen, hon kommer alltid minnas hur hans hand smekte henne över kinden. hon glömmer aldrig något, hon minns varenda liten sak, men aldrig kommer hon kunna stå med ryggen rak, säga "jag klarade det, jag överlevde fallet, även om hästarna stampade ner mig i stallet" det kommer aldrig att hända, för gud har inte låtit en skyddsängel henne sända. det vackraste hon nu äger, är hans ring, hon fick den av honom, betyder den ingenting? någon dag snart, kanske någon hittar henne livlös, kommer de då minnas att de åt hennes lidande fnös? att de aldrig förstod, att det var mer än de anade att de inte märkte hur hennes livsglöd flagnade.

Min hand var kall men du tog den i din Mina ögon var grummliga men du såg ändå in Mitt hjärta var ensamt, hårt och kallt Men du ville ändå ha det och ge allt Min själ var svart och otroligt sliten Men du höll ändå om den mitt i skiten Nu är min hand lika varm som den en gång vart Mina ögon lysser som dina vacker, ljust och klart Nu slår mitt hjärta varmt och mjukt känner sig helad och inte ensamtsjukt Min själ blir renad och lagad för varje dag känner mig inte lika oren, gyster och svag

Oj vad du skirver och skriver! Du jobbar hårt, det är kul. Jag gillar verkligen att dikterna rimmar, däremot kan det kanske kännas som att allt är på skämt då, lite komiskt liksom.
Men jättebra jobbat!

Själv föredrar jag Dikter utan uppenbara rim, men tycker verkligen om dina. För du har intressanta tankar som du hänger upp dikterna på. Sådant gillar jag. /Vanessa

#51, Tackar.. just nu när våren är här så blir mina tankar helt galna.. Försöker få ner dom på papper vilket inte är så lätt..

Du fanns alltid där för mig och läkte mina sår
nu med tiden så får jag klara mig själv och hålla mig på rätt spår
våra minnen ekar i mitt huvud varje natt
nu när du inte finns mer så är min själ helt svart
skriken och tårarna får aldrig ett slut
hjälp mig att finna en väg som leder mig ut
bort från allting där jag slipper all denna skit
gud, varför tog du mig hit?
det finns bara en jag vill leva med och det är du
kom så springer vi iväg och bara är här och nu
men det närmaste jag dig kan komma är mina tankar
jag hoppas att du förstår någon dag att det är bara för dig mitt hjärta bankar
bara tanken med att du inte är här
den får mig att ramla ihop och gå i bitar isär
finns det ett hopp om dig och mig?
ge mig då ett svar för jag älskar dig..

Jag tycker det är lite långa meningar, jag får inget riktigt flyt i det då jag läser det, men kanske kan det bero på att jag jobbar och håller på med massa saker samtidigt…

#30 - Putta inte skrivtrådar. Den puttas upp när det är nya verk.

/ Wizy, Medarbetare.

Men Wiizy, det var ju 10 mars hon puttade upp tråden :-). /Vanessa

Ja, det var ett tag sen hon puttade….

Men så ni vet tills nästa gång. ;) *s*

//Wizy