Här kommer en text från ett SO arbete vi gjorde för ett tag sen. Vi skulle hitta på en egen civilisation och låtsas att dte var en av de första civilisationerna :) Kommentera XD

Min civilisation

Jag och min familj är ledare över civilisationen och vi bor i område C .

I en civilisation finns det ju alltid folk som bryter mot lagen och för att förhindra detta har vi vakter som försöker se till att lagarna efterföljs. Vi tycker att folk som brutit mot lagen måste ha något skäl till det, man bryter ju inte mot lagen bara för att det är kul. Någon som har brutit mot lagen kanske mår psykiskt dåligt och då ska ju den personen ha hjälp, inte straff! Folk som har brutit lagen får hjälp med att leva ett normalt liv i samhället.

För unga människor som begått mindre brott får bo hos en av våra mest "perfekta" familjer. Tyvärr kan man ju inte placera ut mördare i perfekta familjer utan de hamnar tyvärr i fängelse tills man anser att de kan leva ett normalt liv igen.

Vi bor ju i ett väldigt bra område och därför har vi ibland haft problem med att andra "stammar" vill komma hit och skapa deras egen civilisation och därför måste vi ju ha ett väldigt bra försvar. Just nu har vi ganska många försvarare i åldrarna 18-50. När man är 18 år får man välja om man vill genomgå en utbildning som leds av de mest erfarna förevarna. Det är okej om man inte vill gå den så länge minst 20 % av alla 18 åringar går den, är det färre så är det krav på att man går den. Vägrar man i alla fall tvingas man lämna civilisationen.

Jag kanske ska ta och berätta lite om vad man har för yrken i den här civilisationen. Vissa arbetar som de vakter jag tidigare berättade om, ganska många försvarar ju civilisationen. Några andra vaktar fängelset där de som begått grövre brott hamnar en tid. Människor mellan 13-17 eller 50-60 passar barnen och lagar mat, både kvinnor och män. Vissa syr kläder och tillverkar verktyg, vapen mm, några andra odlar och jagar samt säljer varor. På tala om att sälja varor så kan jag berätta lite om handeln här också. Vi importerar inte speciellt många varor utan det är väl mest salt och frukt. Vi använder saltet genom att "salta in" kött så att det håller längre. Vi betalar varorna med våra egna varor, alltså byteshandel. Det vi exporterar är bland annat fisk, kött, skinn, verktyg mm.

Alla yrken har ju tyvärr inte lika hög status och bland annat de som passar barnen och lagar mat har tyvärr ganska låg status, de som jagar och försvarar har högre. Så vill vi inte ha det utan vi vill att alla ska ha lika hög status eftersom att alla jobb såklart är lika viktiga! Något vi i alla fall är bra på är att det är väldigt jämställt mellan män och kvinnor.

Vi  tar in skatt i form av vete.  Den använder vi till arbetarnas löner, till att betala fängelse och andra offentliga byggnader. Våra vakter åker runt med häst och vagn när skatten ska samlas in, om det är någon som vägrar betala eller som inte har råd får den personen följa med och arbeta ett oavlönat arbete tills skatten är betald. Vi håller befolkningen nöjd genom att skatten inte är speciellt hög och att det folket betalar går till verksamheter som de i framtiden kan behöva.

Jag ska ta och berätta om vår religion. Vi har tre olika gudar, Sauron, Ciaro och Lorenzo. Sauron är guden som skänker oss mat och lycka, därför har han ett huvud i form av en hjort. Ciaro är himmelsguden och tar hand om oss när vi dör. Eftersom att han gör oss till fåglar när han dör ser han ut som en fågel. Lorenzo är den som gör att folk dör och det är även honom man ber och offrar till, vi tror att om vi gör det varje dag blir det inte någon av våra älskade han tar nästa gång. Lorenzo har ett huvud i form av en giftorm eftersom att giftormar har tagit många människor ifrån oss.

Vår religion ger oss något att leva för och att tro på, sedan stärker det ju självklart våran sammanhållning också.

Det är prästerna som tar kontakt med gudarna för att höra hur de anser att vi har skött vårt arbete och vad vi kan göra för att få gudarna nöjda. Prästerna skulle ju kunna utnyttja det till egen fördel men eftersom att vi har ganska stränga straff för det så är det inte många som vågar, men visst har vi tidigare haft problem med det.

Några saker vi har uppfunnit är vagnen och vi har kommit på hur mycket fortare det går att rida eller åka häst och vagn om man jämför med att gå. Vi har även ett eget skriftspråk, det har väl inget speciellt namn men vi använder det när vi skriver upp vilka som arbetar med vad, vem som gjort vad och vem som inte gjort det.

Jag ska ta och visa er runt också, låtsas att ni är här, i min civilisation.

Till vänster ser ni en gård som ser ut som de flesta gårdar häromkring men om in tittar närmare ser ni att de är ganska rika eftersom att de har fyra hästar, fem kor, åtta får och nio höns. Titta på färgen, röd med vita knutor, det är en färg man ofta har för att visa att man är rik. Jämför den gården med den vi ser här till höger så får ni se, här ser ni en gulbrun gård som ser lite risigare ut än den andra. De har bara två hästar, tre kor, fyra getter, tre får och två grisar. Om ni tittar rakt fram ser ni fängelset, det där bruna huset där borta och bakom er finns djurens sammanslagna beteshagar. Det är väl det mesta som finns här, förutom alla andra gårdar och så. Jag hoppas att ni har kunnat föreställa er hur det ser ut här…

Diana Gimling

Börjar med att kommentera dikten, den var fint skriven och jag ser hästen framför mig som springer fritt över gräs och underbara ängar. Kommenterar ditt andra i morgon. /Vanessa

#0, Fin dikt, det känns lite trist bara att peka på trista sake ri hästarnas liv bara… Är ju själv hästtjej och jag skulle nog inte se det som att dom är instängda och tvingas att bli ridna… Jag ser dte inte alls så, och därför blir jag lite i försvarsställning här… Många hästar älskar att bli ridna, tycker det är skönt att få komma in om kvällarna, och få leka i hagen. För att inte tala om att bli omhändertagen och dessutom få gå på långbete å ha jättelång semester fullt med grönt gräs. Dikten är fin dock, har bara lite svårt för ovanstående.. =)

#1 Intressant läsning! Det är någon slags blandning av utopi, dåtid och nutid. tänk om man fick skapa sin egen värld? det vore häftigt. Jag skulle nog vara en rätt brutal ledare. Tur jag inte får den möjligheten.. Jag får nöja mig med sims så länge =)

Tycker absolut inte om första - då det inte alls stämmer. hästar blir sällan tvingade, tvärtom, dom gillar det snarare.

#2 Tack :)

#3 Tack, jag vet att de flesta hästar gillar att bli ridna och omhändertagna men hon var inte en sådan häst. Hon ville verkligen inte bli riden och hon visade det tydligt. Hon hade blivit vanvårdad i nästan hela sitt liv så man förstår ju varför. Hennes ägare var väldigt liten och förstod inte riktigt det därför tvingades hästen att bli riden i ridhuset istället för att bygga upp förtroendet för människor igen. Boxen var hon livrädd i och därför tog jag med det i dikten. Igentligen är det kanske skönt för henne att hon slipper den rädslan nu för hon var verkligen rädd för precis allt, i hagen vågade hon knappt göra någonting utom att stå i ett hörn och när man skulle hämta henne där så försökte hon hela tiden komma undan. Precis på slutet började hon lita på mig och försökte inte springa undan längre utan hon la till och med huvudet på min axel en gång, men annars var hon fortfarande rädd för allt. :( Jag hoppas du förstår varför jag tog med det i dikten nu, jag vet att de flesta hästar älskar att bli ridna och omhändertagna men detvar liksom inte hon..

Haha ja det vore rätt coolt ;)

#3 Samma som till #2, hoppas du förstår varför jag skrev så :)

Kunde inte hjälpa, men jag fnissade när jag läste novellen. Den var verkligen en sammanfattande bild av civilisationen "Jorden". Ser framför mig att det snart är en fråga om klimathot, världskrig med mera i denna värld. Tyckte om tanken med att de som bryter mot lagen, måste ha hjälp. Så lite av din civiliations skulle inte skada här heller. /Vanessa

#6 =)

En dikt jag skrev på svaneskan för ganska länge sen. Den är väldigt annorlunda men jag gillar den :)

är jagad,
springer,
flämtar,
måste fortsätta,
måste klara det,
klarar inte mer,
måste stanna,
nej kan inte stanna,
måste springa,
måste springa fort,
springa ifrån det där,
allt det där,
allt blir svart,
faller,
landar hårt
sen kommer allt det där,
det där jag sprang ifrån,
det där hemska,
det där från förrut,
det som inte finns längre,
allt det kommer,
sen blir allt ännu svartare,
kolsvart,
utan minsta lilla ljus..

En dikt om mobbing som jag skrev för ett tag sen..
De starkaste vinner,
så är det alltid,
om man ramlar är det kört,
då hamnar man underst i en hög av vilddjur
och där blir man alltid kvar

och så den sista för ikväll :)
Jag orkar inte mer,
Jag vill sluta mina ögon,
Och aldrig öppna dem igen,
Jag vill fara iväg,
Iväg på en sista resa,
En resa bort,
Bort från världen

#8 Tycker att du upprepar dig lite för mkt, tyvärr… :/ Bra tanke, men skulle önska lite mer varierade ord ^^

#9 #10 Fina Dikter, verkligen! :) MEN lite korta ;) Kan du förlänga dem lite åt mig? Det skulle vara kul att se hur du kan utveckla dikterna ^^

#11 Okej, skrev den inte så nogrannt men ska försöka tänka på det :) Ska försöka, lägger upp dem så snart ja e klar :)

Försökte göra #10 lite längre, men kunde inte mer, alla mina ideér blev bara tjatiga ;) Mening två chansade jag på, vet inte om det är tjatigt..

Jag orkar inte mer,
Vill inte vara här längre,
Vågar inte vara här längre,
Jag vill sluta mina ögon,
Och aldrig öppna dem igen.
Jag vill somna,
Sova en djup sömn,
För evigt.
Jag vill fara iväg,
Iväg på en sista resa,
En resa bort,
Bort från världen.

Jättebra! :D Precis vad jag tänkt mig! :) Du är jätteduktig ^^

#8, jag gillar den. får precis känslan av när man springer och springar men känner att man bara inte orkar ett steg till, men kämpar ett tag till tills att man knappt kan stå på benen. Tycker du förmedlar känslan bra. Jag fastnade på ett ställe:

springa ifrån det där,
allt det där,
allt blir svart,
faller,
landar hårt

Först springer du ifrån det, sedan är det svart. Kanske saknar jag ett avslut på springandet? En punkt efter "allt det där" eller ett radbyte? Vad tror du?

#9, Känns int erikitgt som en dikt, mer som ett konstaterande av en person som är i den situationen och är lite less och förbannad. Kanske utveckla den? Eller bara se det som en liten tanke..?

#15 Blev det bättre? Inte så stor skillnad kanske men jag funderar vidare :)
springa ifrån det där,
allt det hemska,
det hemska från förrut.
Allt blir svart,

Det är nog sant, ska se om jag kan utveckla den :)

#8 Gillade denna. För du skriver stressigt, med korta ord, korta rader som fyller en av stressen du känner. Så jag är med dig när du springer. Håller annars med om Emmas kommentar.

Förslag på hur det kan ändras, dock inte ordagrant utan med dina egna ord. Ta bort det svarta.

springa ifrån det där,
allt det där,
hoppar ner, (istället för faller. Som att det i din kamp blir att du hoppar ner för att fly.)
landar hårt (Här kanske du skriver att du skadar dig, så vi förstår att du inte längre kan springa.)

Som sagt, det är bara tankar, på vilka sätt du kan lösa det hela. Dock inte ordagrant som sagt. /Vanessa

#17 Tack, ska tänka lite på det :)

Skrev en dikt till min fd medryttarhäst som togs bort 28/2-08. Båda mina senaste medryttarhästar gick ju bort väldigt plötsligt och jag saknar de verkligen! Dikten blev kanske lite lång men jag ville få med allt. Kommentera gärna.

Jag kommer ihåg första gången,
Jag var så lycklig.
Jag tror att du var lycklig.
Jag trodde att det alltid skulle vara du och jag.

Jag kommer ihåg varenda gång.
Jag älskade dig.
Jag tror att du älskade mig.
Jag brukade fantisera om att du var min.

Jag kommer ihåg alla dressyrlektioner.
Jag tyckte det var riktigt roligt.
Du tyckte det var riktigt tråkigt.
Jag önskade att vi alltid skulle få ha det så.

Jag kommer ihåg när vi hoppade.
Jag var så rädd och ville att du skulle stanna.
Du var så säker och lugnade mig.
Jag tackade dig för att du fick bort min rädsla.

Jag kommer ihåg när du var halt.
Jag ledde runt dig.
Du var lika pigg och glad som vanligt.
Jag längtade efter att du skulle bli frisk.

Jag kommer ihåg när det var storm.
Jag trodde att det var sista gången.
Du var orolig.
Jag sa att jag aldrig skulle glömma dig.

Jag kommer ihåg gången efter stormen.
Jag var så tacksam för att inget hänt.
Du var så glad.
Jag sa att jag älskade dig.

Jag kommer ihåg sista gången.
Jag trodde vi hade en hel sommar kvar.
Du tyckte det var för varmt för att jobba.
Jag sa att vi ses nästa vecka.

Jag kommer ihåg meddelandet.
Jag trodde att allt skulle bli bra.
Du hade trampat på en skruv.
Jag visste inte att du var så sjuk.

Jag kommer ihåg rösterna.
Jag förstod ingenting.
Du fanns inte längre.
Jag önskade att jag var död.

Jag kommer ihåg allt.
Jag saknar dig.
Alla tror att allt är bra.
Jag har ett stort värkande hål i mig.

Ett hål av saknad.

Skrev en till när jag ändå höll på. Vet inte om jag tycker om den eller inte…

Alla tror att allt är bra,
Ingen ser verkligheten.
Ingen ser saknaden,
Saknaden efter dig.
Ingen ser såren,
Såren i själen.
Ingen ser sorgen,
Sorgen efter att ha förlorat sin bästa vän.
Ingen ser min längtan,
Min längtan efter dig,
Min längtan bort.
Sådant syns inte,
Det märks inte,
Om man döljer det väl.

Kommentera gärna

Jag får kommentera i morgon, för jag sitter just nu och skriver själv på lite saker. Men återkommer. /Vanessa

Tänk vad djuren sätter spår i oss. Jag kan fortfarande fälla en tår efter saknade djur som inte finns hos mig längre. Men med tiden kommer jag ihåg alla lyckliga stunder och kan uppskatta dem, istället för att vara ledsen.

Nu tänkte jag kommentera. Tar den första av de sista dikterna. Jag personligen vilja se den lite tajtare. För den är ganska lång med liknande saker som tas upp.

Ett av styckena slår bakut för mig. Denna nedan. Ni har dressyrlektioner som du tycker om och hästen tycker är tråkigt. Ändå vill du alltid att ni ska ha det så. Det låter inte kärleksfullt att vilja att hästen ska ha det tråkigt. 

"Jag kommer ihåg alla dressyrlektioner.
Jag tyckte det var riktigt roligt.
Du tyckte det var riktigt tråkigt.
Jag önskade att vi alltid skulle få ha det så."

Kanske jag låter svårförstådd, så jag ber om ursäkt på en gång :-).

Tycker om den andra dikten. Att om man döljer sorgen så märks den inte. /Vanessa

#22 Ja det gör dom verkligen..

#23 Okej, tyckte också att den blev för lång och så men jag ville få med allting..

Där håller jag med om att det inte låter så kärleksfullt man förstår nog bara om man har sett en av de lektionerna.. Han var en sådan häst som bara ville hoppa och tyckte allting annat var jättetråkigt och han visade det tydligt också ;) Han gick runt och suckade såå djupt, tyckte livet var såå tråkigt och när det blev alldelles för tråkigt försökte han liva upp det lite genom några som bocksprång ellr lite snabb galopp istället för kontrollerad. ;)Jag förstår om det låter konstigt men jag vet inte hur jag ska förklara bättre..

Har läst dina Dikter och många är tänkvärda och fina.

Jag har aldrig själv suttit på en häst och kan egentligen bara tycka att en häst är ett mycket vackert djur.
När jag läser dina Dikter så kan det vara lite svårt ibland att förstå för mig att en häst kan uppta ens liv så helt.

Jag vet ju egentligen att jag inte ska uttala mig om saker jag inte begriper.

Dikt #9 om mobbing tycker jag är mycket intressant. Den säger ju precis som det är och det känns tungt.
Men den känns också uppgiven tycker jag, tänk om den hade fortsatt med några rader om att kämpa på och inte låta sig nedslås.

#25 Okej, tack :) Jag förstår att du inte riktigt kan förstå hur otroligt mycket en häst kan betyda, det förstod jag inte heller förran jag själv började rida… Ska se om jag kommer på något mer till den dikten..