Jag gjorde inte det, om jag ska vara ärlig… tycker det har gått helt överstyr….

BArnen i Afrika dör varje dag, en flicka dör i Sverige och alla verkar gå under.
JA; det är jobbigt för dom som kände henne eller familjen… men vaddå liksom, mord på barn är inte direkt ovanligt, tyvärr.

Jag har tänt ett, men det är både för Engla och för alla andra barn som dött..

#1 - Jag kan inte säga annat än att jag tänkt liknande under hela dagen. Nog för att det är otroligt tragiskt, hur kan en snubbe gå runt och mörda sex (?) personer utan att tidigare blivit dömd för det, ofattbart.
Jag förstår ju att det är hemskt för hennes nära, släkt och vänner. Men som sagt, alla de barn som svälter i afrika - unga flickor våldtas när dom är på väg till toaletten eller sitter och kissar.

#1 och #3 Jag förstår ert resonemang, har också tänkt som er när jag var i er ålder.

Men när något sånt här händer så nära inpå så känns det så mycket mer. Gärningsmannen var för Engla helt okänd, såna brott är inte vanliga. Och det påminner iallafall mig om att ingen går säker - vem som helst kan bli ett offer.

Att tänka på hur hemskt det måste ha varit att inte veta gör att det knyter sig inuti mig. Jag tror att döden ändå kom som en lättnad för dem, att bara få veta vad som hänt och att hitta kroppen. Då tror jag att man kan gå vidare, annars tror jag att man aldrig slutar hoppas.

Absolut är det hemst, men jag börjar nog bli lite avskärmad. Det händer oftare och oftare, och jag tycker väl egentligen att det är minst lika hemskt med arboga, men ingen har tänt ett ljus för dem (ialla fall inte här). Sedan tycker jag nog också att det är hemskare med utsatta ställen tex som Afrika då, eller alla ställen som är utsatta, eller barn som blir illa behandlade överhuvudtaget. Ibland undrar man inte om Engla hade det bra, hon har växt upp i en till synes kärleksfull familj med vänner och mat i magen. Hon fick ett tragiskt slut, men hon har i alla flal haft det bra. Många har haft det betydligt värre under hela sitt liv.
Jn84, jag menar inte detta som en kritik mot dig, absolut inte, men jag tror det är viktigt att ha lite funduration bakom.

Å ena sidan så förstår jag #1. Det blir lätt en "grej" av det hela.

Men å andra sidan så tycker jag att det är bra att människor vaknar till av sådana här händelser, och att det inte bara går oss förbi. Och att man med ett tänt ljus faktiskt reflekterar över livet och förstår det som är viktigt. Kanske får det oss att värdesätta våra egna nära och kära. Att några tända ljus och en manifestation runt om i Sverige faktiskt gör skillnad och betyder nåt i våra hjärtan. För mig betyder ljuset så mycket mer än bara Englas öde, det handlar om världens inställning och ödmjukhet till livet.

Bra poäng. Hade i så fall sett det på ett annat sätt och därför också löst det på ett annat sätt, men vi gör ju saker på olika sätt.

Jag tände ett ljus. Men inte för Engla. Jag tände det för alla därute, alla människor som blivit våldtagna, misshandlade och mördade. Visst tycker jag synd om Engla, men jag är inte särsilt upprörd över vad som hänt henne. Jag är medveten om att varje dag blir någon våldtagen, utsatt för våld och/eller mördad. Varje dag dör någon av svält eller tortyr. Varje dag har någon blivit utsatt för värre saker, mycket värre saker, än Engla. När man tänker så blir man såklart upprörd, men jag är van vid att tänka så. Det påverkar mig, men inte lika mycket som förut. Jag tyckte egentligen inte att det var nödvändigt att tända ett ljus, det kommer inte hjälpa Engla eller någon annan. Men jag gjorde det ändå, för att visa att jag bryr mig.