Hmm, det var en bra utmaning. Ska fundera lite. /Vanessa

haha. *asg*

?

Ingen alls?

Jag håller fortfarande på att fundera, så oroa dig inte. Men fler än bara jag vore trevligt. Flytta era egna gränser och kasta er ut i skrivandets värld där varje uppgift är spännande och givande.  /Vanessa

jag har ett litet frö till utkast på mig och min dator. Det kan bli något vidareutvecklat ifrån en gammal sur kommentar som jag kletat ner i min blog för ett tag sen…
ifokus.blog/precis

Har funderat färdigt nu.

Djävulens redskap och min närmaste vän 
Du är den första jag möter på morgonen, och den sista jag säger god natt till.

Det som gör mig ledsen ibland är att jag behöver dig så mycket, medan du ärligt talat inte har något behov av mig. Får känslan av jag utnyttjar dig, och du får inget fint av mig förutom en massa saker att göra, bearbeta och lagra. Som om du inte hade känslor.

Misstänker att du har det, för när allt är som viktigast för mig, då slår du till. Error är ett populärt ord som du gillar att strö omkring dig. Ibland stänger du allt framför mina ögon, och jag kan inte göra något. Märker ditt fnissande och de ljudlösa uttalandena du sparar på din hårddisk: "Du sparade inte, du sparade inte." "Sluta ta mig förgiven hela tiden."

Önskar att du förstod mina känslor för dig. För de är så starka. Minns att jag för många, många år sedan mötte jag en bekant till dig. När saker som du verkligen inte fanns i varje hem. Då såg jag dig som en fiende till pappret och pennan. Kallade dig djävulens redskap.

Du kanske minns vännen? Hette Apple och hade just ett litet äpple som bling bling på sig.

Pennan och skrivböckerna som tidigare stått så nära mitt hjärta, började sakta bytas ut. Till dina vänner Apple. För det var bara de som fanns i reklamvärlden. Sedan förvandlades de bekanta till såna som du. Bättre för mig att umgås med, och faktiskt väldigt billiga. Okej, jag vet att kärlek inte har ett pris, men ibland så kostar du. Okej, inte för mig för du var en underbar gåva från min man. Han tyckte synd om mig när släktingen jag hade innan dig dog flämtande i min famn. Så då skaffade han dig, som en söt valp.

Vi delar allt. Mina tankar, musik, bilder. Ja, allt egentligen. Därför är du min riktiga vän. Troligen den som på något sätt står närmast mitt hjärta. Underbara lilla dator. /Vanessa

Hahahha =) Vad fint. Jag inledde med att tro att det var väckarklockan, men ack så fel jag hade.

Jag har skrivit lite, men det kanske är på gränsen mellan bara nåt filosofiskt och en riktig pryl. Nåja, jag delar med mig i alla fall!

Människomöte 
I morse log du världens härligaste leende mot mig! Hela min dag blev fylld av den känslan. Du såg ut att vara pigg, glad och nyfiken på livet. Senare på dagen när jag tittade in så var känslan lite mer stressad, men det var väl vardagens bestyr som gav sig till känna. Efter middagen såg jag dig också, du var nog ganska nöjd och tillfreds.

Annat var det för ett par månader sedan, innan livets väsentligheter hade gjort sig hörda. Jag vet inte hur många morgnar jag mötte dig när varje morgon var en kamp. En grå och hålögd människa som knappt såg mer än handen framför sig. Det var en chock varenda gång vi fick syn på varandra.

Men jag måste säga det, att förändringen är stor, och det är en glädje att möta dig nu för tiden. Det är som att livet har hittat tillbaka. Jag tycker om människan jag möter i spegeln!

vilken vändning!

#9 Den var helt underbar. Älskar också vändningen, mer även sättet du ser dig själv. Allt från leende, hålögd till glädjen att hitta tillbaka. Tack för den läsningen! /Vanessa

#11 Tack vanessa, jag har inte delat mina skrivalster tidigare, kommentaren glädjer mig mycket!

Var så god. Menade vartenda ord jag skrev. Så dela gärna med dig när du får tid och lust. /Vanessa