Ska försöka hjälpa dig lite..!
Det är nogra stavfel, kör den genom ett rättstavningsprogram.
Det står "under under", kanske kan du ändra det så det ser mer naturligt ut?
Kanske berätta lite mer om handligen och varför han mötte henne på jsukhuset? Vad gjorde han där?
Det är lite missar i språket som du kan se över också, till exempel andra meningen i nedre delen så att säga, känns lite konstig. Testa läsa igenom texten igen högt så kanske du hittar några små missar. I övrigt tycker jag att du är på god väg, dock känns det lite kort.
Hoppas att du fick någon hjälp av detta!

Mvh Emma

Saken är den att det bara ska vara kort om boken och mer om vad jag tyckte om den och jag har som med mycket annat skjutit upp detta, läste boken på jullovet. Sedan är det engelska word jag har så jag kan inte köra rättstavningsprogrammet… :(

ändrade: 

•  Nita ber om ett mirakel under en väldigt lång tid

• Gud en sista gång om ett under (istället för ett felstavat mirakel).

• Jag läste boken ganska så precis efter det att jag mött Gud så jag ville och vill fortfarande läsa och höra så mycket som möjligt om andra personers erfarenheter av Gud.

• Man fick läsa mycket lite om de andra 7 personerna som Colton Wickarmarantes träffade. Man får inte heller veta särskilt mycket om denne Colton och det är ju han som får den här synen med de åtta människorna.

• Det man fick läsa mest om var tiden hon spenderade på sjukhuset, men jag tyckte ändå att det saknades personliga delar från den tiden.

• Boken är dock ganska gammal, jag fick låna den av en vänlig själ via www.jesus.ifokus.se som skickade sina böcker till mig så att jag skulle kunna få läsa dom, så jag vet inte om det finns någon efterföljare till den men om det finns det vill jag gärna läsa den som ett avslut på Nitas historia.

då har vi då den klara? versionen av den första recenssionen:

Det åttonde ansiktet.

Boken är skriven av Mark Buntain med Ron Hembree och Doug Brencel.

Colton Wickramaratnes får i en syn se åtta stycken ansikten. Detta var ansikten på personer som senare i hans liv skulle ha stor betydelse eller ett stort inflytande på honom. Ett av dessa ansikten var en mörk flickas ansikte. Det tog 20 år för honom innan han mötte henne. När han väl gjorde det låg hon på sjukhus. Nita var en toppstudent och hon hade ramlat ner för en väldigt lång och brant trappa. Stolt som hon var vägrade hon ta sig till ett sjukhus, det var dax för tentorna, och det resulterade i förlamning. När Colton mötte henne på sjukhuset var hon förlamad i hela kroppen.

Nita ber om ett mirakel under en väldigt lång tid, långt innan förlamningen blev så allvarlig. När hon inte längre har någon känsel i ansiktet och nästan helt förlorat hoppet om att hon någonsin ska kunna röra sig igen ber hon Gud en sista gång om ett under. Till svar får hon: "-Nita, jag skall resa dig upp för att du skall kunna föra ut evangeliumet till Asien. Jag skall hela dig fredagen den elfte februari".

Jag tycker att boken var väldigt gripande. Jag läste boken ganska så precis efter det att jag mött Gud så jag ville och vill fortfarande läsa och höra så mycket som möjligt om andra personers erfarenheter av Gud. Jag tycker dock att boken var för kort, det var alldeles för lite detaljer i boken. Man fick läsa mycket lite om de andra 7 personerna som Colton Wickramaratnes träffade. Man får inte heller veta särskilt mycket om denne Colton och det är ju ändå han som får den här synen med de åtta människorna. Jag hade också velat läsa mer om hur Nita levde innan skadan. Det man fick läsa mest om var tiden hon spenderade på sjukhuset, men jag tyckte ändå att det saknades personliga delar från den tiden. Sedan blev hon ju helad och det var många som var med och såg när detta hände. Men man får inte läsa om när hon går ut för att föra ut evangeliumen, vilket jag tycker var väldigt synd för det var det som jag tror hade varit mest spännande att läsa om. Boken är dock ganska gammal, jag fick låna den av en vänlig själ via www.jesus.ifokus.se som skickade sina böcker till mig så att jag skulle kunna få läsa dom, så jag vet inte om det finns någon efterföljare till den men om det finns det vill jag gärna läsa den som ett avslut på Nitas historia.

Och recenssion nr 2

När regnet faller

En Självbiografi av Brooke Shields. Brooke är en känd skådespelare i USA och berättar i sin bok om sin förlossningsdepression.

Brooke hade väldigt länge drömt om den perfekta familjen. Hon var mycket nöjd med sitt jobb där hon kunde resa runt som hon ville när det var en roll som passade henne. När hon väl träffat rätt man för sin perfekta familj och bestämt sig för att tiden var inne för att skaffa barn så var det inte så lätt som hon hoppats på. De försökte och försökte, men ingenting hände. Hon hade några år tidigare gjort en livmodersoperation och denna operationen förde med sig problem. Hon började med hormoner för att sedan försöka med provrörsbefrukting. Det tog ett tag och hon blev gravid, dock fick hon missfall. Hon började skylla på sig själv och tänkte att hon kanske inte förtjänade ett barn. De fortsatte med hormoner och provrörsbefruktningar och efter ett tag blev hon gravid igen. Två veckor innan hennes barn skulle födas dog hennes pappa. Hon fick aldrig tid att berarbeta sorgen, hon ville inte erkänna att hennes pappa var död. När bebisen skulle komma tog det väldigt lång tid och det hände väldigt lite så det fick bli med ett akut kejsarsnitt lilla Rowan skulle komma till världen. Det var en jobbig operation. Hennes tidigare livmodersoperation ställde till problem och hon förlorade mycket blod.

När förlossningen var över och hon fick träffa Rowan kände hon ingenting. Hon kunde inte titta på henne. Hon bara grät hela tiden. Hon vågade inte bli lämnad ensam med sin baby. De kom hem och hon mådde bara sämre. Hon såg hemska bilder i sitt huvud, som att hon hoppade ut genom fönstret eller att någon kom och rövade bort henne eller Rowan. Hennes man Chris hade anpassat sig bra till pappa rollen och tog hand om babyn. Brooke försökte bortförklara sina känslor med tankar som att hon bara var trött efter förlossningen och bara behövde vila. Hon fick senare diagnosen postnatal depression, förlossningsdepression, och fick medecinering och terapisamtal. Med hjälp av detta kunde Brooke ta sig ur depressionen och har nu ett starkt band till sin dotter Rowan.

Jag tycker att det är hemskt att det är så få som vet om denna sjukdom. Tänk vad hemskt att känna så som Brooke gjorde. Att bäva inför stunden då man var tvungen att hålla i sin bebis. Att inte kunna älska sitt barn. Att hellre vilja dö än att fortsätta det liv man satt sig själv i. Hon kände det som att hon var den enda människan i världen som kände så som hon gjorde. Jag har blivit ”bebisgalen” och verkligen längtar till den dagen då jag kan skaffa barn. Detta var mycket värdefull läsning för min del och jag tycker att man borde informera mer om postnatal depression. Jag har fått ta del av en annans människas syn på sin förlossningsdepression och jag har lärt mig lite av vad som kan utlösa depressionen. Jag har insett att det finns saker som kan vara bra att ta itu med innan det är för sent och om detta skulle hända mig eller någon i min närhet så kanske denna boken kan ha varit till hjälp eftersom att jag då skulle veta vad det skulle kunna vara. Förlossningsdepression är ingenting liknande en baby blues. En baby blues går över efter ett tag och man får inte de känslorna som Brooke fick. Denna boken var verkligen gripande och jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig boken.

Ja, har ni något förslag på ändringar? eller vad tycker ni om dom?

när det gäller nr 1 tycker jag att du ska se över tempus av verben. Du skriver ibland i dåtid, ibland i nutid. Det blir väldigt förvirrande och dåligt flyt.

Vidare tycker jag att det behövs lite styckeindelningar i den delen där du skriver om vad du tyckte. Variera gärna början på meningarna också så det inte blir "Jag..", "Jag…", "Jag…" i varje mening.  

Sen tror jag inte att det heter "Evangeliumen" utan "evangelierna"

Men jag tycker det var en intressant recension, av en bok jag aldrig hört talas om men blir lite nyfiken på! Tycker du skriver väldigt bra om vad du själva tycker om boken. Syns att du har funderat över vad du läst!

Nummer 2 är en mycket välskriven recension. Men jag tycker du ska stryka Baby blues-delen eftersom den inte tillför texten något. Se även över lite stavfel. Medecinering tex. Och någon särskrivning som smugit sig in.  

Något jag tycker du ska tänka på när du skriver är adjektiven som du använder för att förstärka det du skriver. När du skriver "väldigt", "mycket", "perfekta" för att förstärka så får det motsatt effekt. Det känns lite överdrivet och ofta behöver inte texter dessa förstärkningar utan står bra på egna ben. Att använda mer precis ord träffar ofta bättre än att försöka göra det större genom att vräka på med ord. Om du förstår hur jag menar?

Blir sugen på den här boken också! :)

Tycker det är väldigt bra att du själv funderar utifrån det du har läst, särskilt när du också kopplar det till dig själv. Läsning blir alltid bättre när man kan känna igen sig och fundera utifrån sig själv.

jn84 tack så mycket, det var sånt här jag ville höra. Jag har svårt för svenska gramatiken.. Konstigt nog eftersom att jag vräker i mig så mycket böcker. Men jag ska läsa igenom texterna igen och se om jag kan hitta det du menar! :)