Haha ja du har sannerligen långa rubriker.. Finns ingen möjighet att korta ner dom och göra resten av rubriken till en del av dikten?

Mycket intressanta Dikter! jag hakade upp mig på "mitt hjärta jämt för" för… hm.. slår? eler var det tänkt som en början till fortsättningen?

Har samma tanke /fundering som Emma. Låt titeln bli en del av texten. För jag förstår inte personligen varför titlarna är så långa. Om det kändes som om det fanns en anledning skulle jag inte säga något. Så du får väl informera om vad tanken är med det.

Satte in ditt namn i rubriken, så kan du samla dina texter under denna tråd. /Vanessa

Tycker titeln och dikten var jättebra, de passar ihop. Men som de säger här ovanför så kanske du kan få in titeln i själva dikten? :)

det där är en grej jag alltid jag. för, och, eller och liknande ord sätts i slutet och meningen fortsätter på nästa rad. flera av mina vänner (se poeter.se) gör likadant. kanske inte riktigt samma poesi här då.

titeln ja. hmm. de ska vara långa. det är liksom lite det som är meningen.

the story about the girl who forgot how to breathe and about the boy who stole her lungs

_she said "listen to your heart"

but all i heard was just "du-dunk du-dunk du-dunk"_

so i said "i'm sorry, miss. i can't understand a word because my heart is speaking french."

"charlie! charlie! you think you're so freakin' awesome cause you were in the chocolate factory, but hey you i've slept with willy wonka!"

jag har träffat en ängel sa han

och det är långt till stjärnorna
lite längre än till los angeles tror jag
och verkligheten svider som inbillade myggbett
vi är uppstoppade djur
verkligheten sprang ikapp oss vi hann inte ifatt verkligheten
verkligheten
sprang om oss
mil efter mil

och du gör

så ont

i mitt

vaxhjärta

som
smälter

trots att det är

november

fast hon såg ganska trasig ut tillade han och drack upp det sista teet.

and those words she said is still like a fox trap around my heart

kanske behöver jag
de där minuterna jag förlorar
när jag drar in rök i mina lungor på stan
jag såg dig dansa iväg på
rävsaxar
till soundtrack of your liv
och du stod där på andra sidan månen
med blödande hjärta för
plåstrena räckte inte

du är som en sepiabild
som jag glömde att riva itu

_du är sepiabilden i färg

som jag

inte vill förstöra_.

and then she was screaming "why are you not dancing? am i the only one who's dancing here? i don't want to be! i don't want to be!" whole night long but the stars ignore her and the moon didn't care

jag ser stjärnorna nu skrek hon
ich bin ser die stjärnor!
spottade stjärnfall och grus
var tog våra luftslott vägen?
brände draken som dödade prinsessorna upp dem?
eller sprängde du dem också
eller trampade du på dem

men jag är långt därifrån nu skrek hon
jag är längre bort
dit inte ens fjärilar kan
flyga
någonsin någonsin någonsin

och här hörs inte

inte dina jävla

vingslag

it's like you tell someone that she have beautiful eyes and then you find out that she have kontaktlinser

jag förstår inte de franska sångerna som ringer i mitt huvud
fast jag tror det är du som spelar piano
dansa då!
dansa då!
löven har ändrat färg också fast det var väl länge sedan nu
är det redan november?
jag tror jag tappade bort dig någon gång mellan tonerna
någon gång när du spydde upp dina drömmar och ditt eftermiddagste
du luktar mandel och asfalt nu

och uppspydd kärlek
som gick sönder

någon gång på vägen upp

Jag gillar dikten med "cause my heart spoke french"… Något jag skulle kunna ha på kylskåpet! (och det säger en hel del, för där rymms just nu baaara jan stenmark! haha

10# håhåhå tack.

de tre orden är sjukt överskattade (ja, vår vaniljrökelse blev också bara aska)

såg dig i en dröm någon natt
fast jag vet inte om du såg mig
jag tror du log eller någonting
och du hade stjärnor i dina händer
de såg ut att bränna hål
och dina händer blev aska
det kanske stjärnorna också blev
och kanske ditt leende också
jag vet inte riktigt
kanske såg du inte mig
jag var kanske för långt bort
på andra sidan regnbågen
jag vet inte riktigt
men jag tror det var du och jag tror du var barfota

och visst var det dina ögon som var som tomma hål som man såg rakt
igenom?

Skriven av devildaughter

dikt (som vanligt får inte titeln plats)

(jag tror det är en vana med långa titlar. jag vet, den är varken ny eller en av de bästa jag skrivit men nåväl, nåväl.)

julia, you can stop breathe now. it's not worth it, romeo is never coming, realize it

och vi
håller andan och slutar
prata för vi kommer ju ändå inte någonstans
och sen så kommer ju demonerna in genom näsan
och ut genom munnen
det tar fyrtiosju minuter från månen till hit från hit till månen
trots det går det inga tåg
jag satte eld på vattnet och sprang iväg

jag skalade av din hud med en potatisskalare

men den var kanske för rostig för jag fick aldrig se

dig.

Skriven av devildaughter

i saw you yesterday you were all blue

she came down to me and she was screaming "oh oh mon cheri i'm afraid i'm dreaming!"
                 av märta kjellén yeah

gjorde det ont
när jag sydde igen dina gälar
med en svart tråd
gjorde det ont
när jag skar sönder dina vingar
jag blundande och när jag öppnade mina ögon
så var du blå
du var så blå

med huvudet i en plastpåse slutade du andas
du var så vacker under vattnet
du var så
du var så vacker du var så

du var så

blå.

Skriven av devildaughter

cirklar spiraler och andra former

jag hörde att du föll
och jag såg att du föll
men det kanske var jag
som föll
jag
tittade inte så noga
fast jag hörde
när du blev ett med tågrälsen
och ja det var nog du
och inte jag
det var nog du
det var du och demonerna
ni dansade så fort
så fort att ni blev en
cirkel
runt
mina fötter
och ni sjöng så högt
att jag gick sönder eller var det kanske du som gjorde det eller var det dem

eller var det jag som var demonerna

Skriven av devildaughter

fyra våningar, fyra liv, noll hjärtan (del 1)

_(för poeter.se-medlemmar som vet vem jag är: ja, det här är alltså mina jobbiga novelldelar. ni får helt enkelt stå ut.)

_Hon satt på ett café, lyssnade till fjortonåringarna bredvid henne som med sina höga, gälla röster gjorde test i fridatidningar.
Som en ritual, tänkte hon. Som en ritual gjorde de det här vareviga jävla söndag, vareviga jävla söndag satt de där och drack motvilligt kaffe och te (sånt där jätteäckligt fejkte som bara är en massa smaktillsatser) och tänkte allihop samma sak; "skitäckligt är det ju, men de andra tycker ju om det".
Hon reste sig, struntade i att hon inte ens druckit hälften av kaffet.
Skitäckligt, tänkte hon. Kaffe är skitäckligt.
Och, trots det.
Hon var ju trettiosju för fan! När man är trettiosju gillar man kaffe. Efter tjugofem allra högst, då är det en livsnödvänlighet att gilla kaffe.
Hon samlade ihop sina saker. Lade mobil i fickan, hängde väskan på armen.
Alla andra verkar ju tycka det är så jävla gott.

Inne på Konsum fick hon ångest.
Igen.
Det stod en lapp, inplastad med snirkliga bokstäver bredvid kassan.
"Var vänlig bygg ej varuberg!"
Hon såg frustrerat på sina små varuberg som åkte på bandet bort från henne. Kassörskan såg ganska sur ut. Hade hon varit en dålig människa nu? Var hon en dålig människa?
"-Trehundrafemtiofem och femti." sa kassörskan. Och jämna pengar hade hon inte. Var hon, Anna Lindkvist (eller, Lindquist, som hon spexat till med på dörrskylten till hennes lägenhet), verkligen en dålig människa?
Ja.
För hon byggde varuberg.
Och jämna pengar hade hon inte heller, någonsin. Hon skulle hamna i helvetet, det var hon mycket medveten om. Hon kunde redan höra Satan skaffa en VIP-plats till henne.
"-Trehundrafemtiofem och femti!" nästan ropade kassörskan nu.
De bakom henne i kön såg mordbenägna ut.
Anna fiskade fram en femhundralapp ur fickan och tog kassarna.
"-Förlåt." sa hon men orden lade sig på varandra i halsen och ville inte ens komma fram till tungan.
Som varuberg låg de och tryckte i halsen medan Annas ögon spräcktes och tårarna rann. Hon lämnade byggnaden trots att kassörskan ropade efter henne, inte så högt eftersom etthundrafemtio kronor extra var ju ganska bra.
Och hon byggde ju varuberg också, och då kunde hon gott betala för det, vilket skvallrade om vilken dålig människa hon var. Absolut.
Alla visste ju att det var en av dödssynderna.

"-Bögjävel!"
Målbrottsröster och rop med grov brytning.
Inte konstigt att folk är rasister, tänkte Anna men ångrade snabbt sin tanke. Vem var det som förtjänades att hatas om inte hon?
Hon fortsatte gå, använde fördomar för att döma människorna hon passerade.
Fjortonåringarna från cafeét kom ut först nu, fnissiga och med samma gälla skratt. Någon stod redan där med en cigarett i handen och blåste ut röken, under skylten som bleknat för ett tag sen.
"Klaras Café".
Anna höll andan när hon gick förbi, för att inte förlora några minuter av sitt liv, men andades ut igen. Vem brydde sig. Några minuter mer eller mindre, hon hamnade i helvetet ändå. Hon drog in röken genom näsan, gick långsammare som för att få mer av den.
Några minuter mer eller mindre, vad spelar det för roll.

(jag vet en hemlighet som inte ens illustrerad vetenskap vet) hör upp gott folk världen är platt för jag ramlade just ner från horisontlinjen

är det här
världen tar slut
frågade du jag
svarade att jag
tror det men jag är
inte riktigt säker
var det med flit som du
lät mig ramla nerför
horisonten jag vill
tro att du råkade blinka
just det
ögonblicket
att du var
blind för en sekund
varför
hörde du inte när jag
ropade hörde du bara
nattfjärilarna som skrek
hörde du bara dina egna
hjärtslag för jag hörde dem
även om de var orytmiska de slog inte
i samma takt som
mitt
jag vill tro att du bara
höll för öronen
en stund
vill tro att du
b_lev döv för bara just det

ögonblicket_

(jag som trodde jag skrek tillräckligt högt för att intala
mig själv att det

gör

ingenting
jag klarar mig
nog)

Jag måste fortfarande påstå att jag har svårt för att läsa Dikter när orden är på fel ställe.. Jag får som inget flyt i det. Däremot gillar jag tanken med dikten =)

Texten "fyra våningar, fyra liv, noll hjärtan" är riktigt riktigt bra

fyra våningar, fyra liv, noll hjärtan (2)

"-Bögjävel!"
Han hade gått lugnt förbi dem. Tillochmed kastat en slängkyss efter dem och skrattat. När han stack i nyckeln i nyckelhålet efter att ha passerat skylten "A. LINDQUIST" kändes det som om hans ögonfransar var på väg att brinna upp.
Som om någon satte en tändare under ögonen.
Bögjävel, bögjävel, bögjävel, tänkte han och vred om nyckeln.
Han såg inte sin mammas skor i hallen, vilket betydde att hon var kvar hos psykologen. När han sparkade av sig sina skor träffade hans fot skostället i järn och han skrek till av ren reflex.
Bögjävel är du, tänkte han och blundade hårt, hårt.
Ögonfransarna stod i lågor.

Emanuel levde på att betrakta andra människors liv.
Som en fågelunge ser på de andra för att lära sig flyga såg han på dem.
Han såg på dem med ett liv för att lära sig leva.
Han öppnade den tredje skrivbordslådan och tog fram några papper. Allihop var brev. Hejdå-och-jag-hatar-er-föralltid-brev.
Som om de skulle hjälpa.

my eyelashes is on fire säger (16:14): är du där?? saint säger (16:15): emanuel! saint säger (16:16): saknat dig som fan!! my eyelashes is on fire säger (16:17): saknat dig med!!!! saint säger (16:19): hur mår du? my eyelashes is on fire säger (16:19): åt helvete saint säger (16:20): vad har hänt?? saint säger (16:28): hallå??? my eyelashes is on fire säger (16:31): måste gå. älskar dig saint säger (16:31): älskar dig med

Emanuel är en vingklippt fågelunge.
Ser på alla andra, för att lära sig leva.

Förstår ändå inte hur man gör.

#12 Alldeles i början av dikten, när jag såg raden
"jag tror du log eller någonting"
så tyckte jag inte att det riktigt passade in i en dikt. Men sen när jag läste fortsättningen, så märkte jag att det passade in perfekt! ^^ Det var en väldigt unik dikt :) Jag har aldrig läst någon dikt som liknar denna förut. Väldigt fin!

Du lockade mig verkligen med rubriken också, av någon anledning… "ja, vår vaniljrökelse blev också bara aska" var ett bra val av ord som fick mig intresserad. :)

21# tack så jättemycket hörru.

ja, tramset blir kanske en bok, kanske, kanske.

#22

Det tycker jag…Det finns alldeles för få bra böcker ute just nu!

Gillar verkligen "fyra våningar". Betar av dem i långsam takt, för att stressa sig igenom texter är inte bra tycker jag.

Förresten. vill du ha kritik? Provar. Du har skrivit "tillochmed" Det skrivs "till och med". Samt här "Hejdå-och-jag-hatar-er-föralltid-brev." Så ska det vara "för-alltid". Men det är verkligen petitesser i en otroligt bra dikt. Och misstänker att du har en baktanke med det hela. /Vanessa

24# tack! haha det är fem delar till. eller sex kanske.
ja, tillochmed vet jag egentligen att det stavas till och med. undrar varför jag skrivit ihop det. hmm.
däremot föralltid skrivs faktiskt föralltid.

Inte enligt ordböckerna jag har. /Vanessa

nej det kändes väldigt skumt. Skrivs inte ihop i Svenska Akademiens Ordlista..

(här följer en lång dikt. puh.
ännu en "hon och jag"-dikt.)

världen är vacker djävulsdotter sa hon (och slöt sina ögon för sista gången med torkat lim på ögonfransarna som blivit ett med hennes kalla hud)

Jag hörde
när din
silhuett gick sönder och
jag hörde när du
skar sönder din
skugga jag
hörde hur du
sprack och
hur du läckte men jag hör ju
hur du skriker jag
vi
du
vet ju att jag
vet att det är
din luft som svider mest i mina
lungor hon
såg på mig med inga ögon alls och hon
sa att djävulsdotter hur
vet man att man är
död djävulsdotter tar
världen slut ikväll
djävulsdotter är det här
början eller är det
slutet är det slut här
frågade hon och
såg på mig med
stängda ögon jag
nickade fast jag
sa nej och jag
hade pekfinger och
långfinger i kors bakom
ryggen när hon

skar in små mönster i mitt skulderblad för att
det skulle vara kvar
föralltid
för den tanken
tyckte vi var fin när hon
stack små nålar i mitt
hjärta frågade om det
gjorde ont jag sa att
det gör
bara ont när man
drar ut dem igen
hon nickade och vi
hörde hur nattfjärilarna skrek och hur

sju nålar

ett för varje
sista andetag
hon drog
ut dem en och en

hon sa att

det gör ont att älska

hörde hon inte när jag
sa att
det gör ondare

att

sluta

.

but julia is colourblind so it does no matter if romeo is bleeding; people just tell her it's water

om du
blundar för hårt
djävulsdotter går dina
ögon sönder sa
hon och satte eld på
sina egna men
hon sa att
vissa var menade att
dö och att hon
men inte hon för
hon skulle bara
tysta
demonerna inuti
de som
satte eld på
hennes revben
gömde sig i
det tomma utrymmet
mittibland eld och mellan
rök allt för att vara
inuti
sa hon men de
var kvar när hennes
blod hade färgat hela världen
lila eller röd jag
har aldrig
varit så bra på färger

sluta

sjung det är

februari nu.

*

Hm….den här karamellen måste jag få suga på ett tag…

Gillar den =) en sak jag fastnade på bara "dö och att hon men inte hon för hon skulle" är det jag som svamlar eller var det du? =)

åh. det ska vara "hon sa att
vissa var menade att
dö men
inte hon för
hon skulle bara
tysta
demonerna inuti"

ah, lät bättre då! haha =)

it's spring now, julia, open your eyes, it's spring now (romeo said but he knew the word "december" was carved in her heart)

fast jag undrar om det var
en tillfällighet att det var med
mina andetag i din hand
som jag lyssnade
på asfalt som

torkar
att
du är
full av
helium för
varje gång jag
andas din luft så
flyger jag och är det
därför du alltid är

ovanför

fast du gör ont
på insidan
av
ögonlocken
du
skaver

självlysande stjärnor
som gör ont i ögonen och som
spränger bort alla gråskalor
i

mig

är det därför du alltid är

i mig
överallt
inuti
alltid

och innanför
är allting

annorlunda
innanför är allting

gråskalor

klockan är 03:32 och jag älskar dig fortfarande

i repeat: 03:32 och jag älskar dig fortfarande

*

#34 Wow, du skriver så otroligt bra! Jag älskar verkligen titeln på den här dikten!

åh vad du är söt! tack!

Jag har ju lite svårt för radbytena (som du vet) men jag läser den flytande istället, å då känns det mycket bättre för mig. Du har alltid väldigt bra Dikter tycker jag =)

åh tack raring.
ja, det där är svårt för vissa haha. men man lär sig oftast.

När jag ser alla radbyten, så slutar jag att läsa. Så jag är "vissa", men det är helt okej att vara det :-).

Själv går jag alltid efter principen att man ska underlätta läsandet. Tycker att det är skribenten/lay out personen ska veta vad som underlättar. För att skriva är att kommunicera. Men försvårar man kommunikationen så lägger man krokben på sig själv.

Däremot helt okej, om det inte finns ett syfte med radbrytningarna. Och jag kan inte se vad syftet är i detta fall. /Vanessa

…kommunicera?

jag skriver för att jag själv ska förstå det, egentligen övervägde jag förr att publicera detta. det är ett sätt att bearbeta mina tankar. jag förstår hur du tänker men jag vill inte unna läsaren; jag vill bara själv förstå och kunna tömma mig litegrann.

Helt okej. /Vanessa

kil(ling)man(in)jar

sprickor
i min vänsterhand
får folk att tro
att jag är jesus

månen gråter
ikväll
demoner som sover
med ögonen öppna
bredvid mig
kaniner ur min hatt
gör mig inte till trollkarl
de skriker att
månen och vattnet
står i lågor
blått och rött blir lila
så jag andas i en heliumballong
se, ängel.
under vänstra vinge;
ett hål.

ristar in ögonblick

på insidan av dina ögonlock
på dina ögonfransar
och i dina nyckelben

när du sover

för att veta att jag

funnits

Vilken fin dikt. Gillar mest första raderna om sprickorna i handen. Dom fastnade jag verkligen för!

Jag älskade slutet, jag :). "ristar in ögonblick" och fortsättningen.

Det jag har svårt för är att det dyker upp saker som verkar tagna ur sitt sammanhang. Som om dikten är ett hopplock av många andra. Jag skulle vilja dela upp dikten till sju olika. Det känns väldigt splittrat. 

Men jag har nog allmänt svårt att förstå sådana här Dikter. Jag förstår inte hur titeln hänger samman med dikten heller ;).

Vad/hur skall man tänka när man läser dessa Dikter?

madde, jag tror jag hittar exakt samma 7 Dikter som du. =)

Tack till er ja.

Men, tänk stilleben!

stilleben? nu blev jag ännu mer konfunderad..?

Hmmm… när du säger så, så är det alltså olika saker som tillsammans gör en helhet. Som att de olika styckena skall "dra sitt strå till stacken" för att lägga till just sin "smak". Stämmer det? I så fall så förstår jag bättre, även om jag kanske kan tycka att ett stilleben med närsläktade saker blir lite jämnare i tonen ;).

Stilleben, utspritt men sammanhängande när man tänker efter. Om man vill tänka efter.

Oui, Madde, så är det.

kil(ling)man(in)jar

sprickor
i min vänsterhand
får folk att tro
att jag är jesus

månen gråter
ikväll
demoner som sover
med ögonen öppna
bredvid mig
kaniner ur min hatt
gör mig inte till trollkarl
de skriker att
månen och vattnet
står i lågor
blått och rött blir lila
så jag andas i en heliumballong
se, ängel.
under vänstra vinge;
ett hål.

ristar in ögonblick

på insidan av dina ögonlock
på dina ögonfransar
och i dina nyckelben

när du sover

för att veta att jag

funnits

samma igen?

Följande meningar tycker jag inte fungerar
med resten av dikten:
_"kaniner ur min hatt
gör mig inte till trollkarl"

_och

_"så jag andas i en heliumballong"

_Kan du förklara hur detta hänger ihop med texten?
Personligen gillar jag ju meningarna, men i just den här dikten passar de inte in, tyvärr. Anser jag.

Sen när du börjar ett nytt stycke så känns det som att du påbörjar en ny dikt. "sprickor…" till "jesus…" blir en, "månen…" till "hål…" blir en annan och "ristar…" till "funnits" en tredje. Om dessa hade varit separata Dikter hade jag verkligen gillat dem starkt! Väldigt känslofyllda och man får själv skapa sig en bild av det dikterna egentligen döljer. Du skriver på ett sätt jag inte sett förut, och jag gillar det. :)

fan jag hatar att behöva berätta sånt här.

första meningen: allt du ser är inte som du tror, alla är inte vad du tror de är, alla är inte som du ser dem på ytan. du får skrapa för att hitta en människa.

andra meningen: det där är internt. interna saker måste man ha med i en dikt; jag hatar folk som skriver en dikt och försöker desperat sätta sig in i en situation de inte vet något om. läste något om någon full pappa som de INTE hade men skrev om. jag vet hur det känns dock och det var ingen bra beskrvining, att imitera känslor går aldrig bra.
nåväl, jag ska förklara så gott det går. vattnet brinner (månen också, månen är en symbol för en vän jag har). hon mår inte så bra och det kan man symbolisera med branden i henne. för att komma nära branden måste jag ha något att andas i; en ballong alltså. helium är ännu en intern sak mellan oss.

har du inte sett förr? oh, på hemsidor och träffar jag varit på är en massa Dikter så. hm, iallafall. kul att du gillar sättet. man ska dölja bakom en yta, ska få folk att skrapa, vrida, vända, tänka, skapa egna förknippningar, uppfattningar.

ja om det är en massa privata kopplingar är det ju inte så konstigt att vi hamnar lite efter =)

Jag älskar dina Dikter! Och någon kritik har jag inte.. ^^

tack du honung!

#53 Jag är glad att du berättade det. Nu vet jag att jag (som inte har någon erfarenhet av dikter) har tagit allting alltför bokstavligt, och då kan jag läsa dina Dikter med andra ögon i framtiden :).

det är ju bra. man ska se bakom liksom. som modern konst. det ligger i betraktarens ögon.

som människor.

ruby in sky with demons (veins of ruby)

hör du nu
vad jag tänker
nu hör jag
hur du blundar
hur du
andas
baklänges
i mig
paradiset är inte
försvunnet
bara
förträngt
om jag
klättrar på din ryggrad
når jag himlen då?
oh ruby,
alla dina tonårstankar
innanför mina tapeter
oh ruby,
och alla dina ord
under mitt golv
och alla maskrosor, ruby
alla maskrosor
planterade i sprickorna
i ditt hjärta utav asfalt
som så flitigt vattnats
med blod
gula demoner
som lyser igenom
dina skulderblad
jag känner
din puls nu
i min hals

och alla våra andetag
ruby
alla våra tankar
ska studsa
mot månen

överrösta
Lucy in sky with diamonds

Du är jätte duktig vill läsa mer om Fyra våningar, fyra liv, noll hjärtan

#53 Förstod att meningarna hade något dolt bakom, men tyckte att du borde hålla dig till ett tema när du döljer tankar ;P Men nu när jag tänker efter… :/ Så är det faktiskt lite bättre om du tar med lite saker som man(om man tar det bokstavligt) inte tycker hör dit. Då får man en ny sak att försöka pussla ihop med resten :) Spännande skrivsätt, verkligen.
Det måste vara svårt att hitta någon mening som passar att "dölja dina tankar" i? :o

Känns som att det finns någon koppling mellan varje dikt… :o Men jag kan inte riktigt hitta vad de gemensamt döljer. Dina Dikter är som ett mysterium… en svårupplöst knut. :/ Kommer du nån gång ge oss läsare svaret?

60# oh hjärtat gå in på www.poeter.se/purple_philosophy och så klickar du på något av avsnitten, de är under "LÄS GÄRNA". där har ni dem ja.

61# that's the big question. tänkte mig det, när jag ligger på min dödsbädd eller i något avskedsbrev. oh jag är så melondramatisk.

#62 Ja, precis, du är som en melon :) Melondramatisk

xD Nej, jag tror du menar melodramatisk, kanske? ;)

Och, ja det är du :P

haha ja, det gör jag. men jag tycker om att ändra ord.