Mojwf texter
_Jag älskar dej, Och det vet du, Vi litade värkligen på varandra till max, Glömmer aldrig kvällen innan du for, Dina sista ord till mig, -Jag älskar dej Amelia, Och bli aldrig som mig, .Du hade småbråkar med mamma, Men det fixade sig, Du tog hade tagit droger länge vah ? Sen vi flyttade hit ? Du fick helt änkelt fel vänner. Varför satte du dig i den där bilen ? Du visst väll att han oxå var drogado & helt jävla packad ? Fast du var ju likadan så..Det tog oss tio minuter till sjukhuset och kl var då kvart över tre på natten då. Jga fick sitta ensamen en stund med dig, Du bara låg där. Dom tordde att du skulle vakna upp dagen där på. Du låg i koma hela tiden. du hade 50% att överleva och 50% att dö. Jag hoppades hela tiden att du skulle öveleva, Du kunde helt änkelt inte dö för mig, Detaltenativet fanns bara inte, Jag strök dej och kännde ditt svarta hår mot min hand. Jag lät mina tårar falla ner på din kind och ett tag känndes det som om du sa förväl, Du sa att om vi inte skulle varit syskon skulle du gifta dig med mig och ta mej vart jag än ville,Och göra mig lycklig och jag skulle aldrig behöva vara ledsen. Varje sekund och minut tänker jag på deh, Jag sitter i sitt rum nu och ser på ett fotto på deh, Du är glad. Jag hör nästan ditt glada skratt och din vackra röst. Jag glömmer aldrig hur du höll om mig när jag var ledsen, Vi stod varandra mkt nära. Jag kmr att hålla vårat löfte det lovar jag, För när vi var små lovade vi varandra att aldrig lämna varandra, Och nu har juh du lämnat mig, Så då måste jag ju komma upp till de, Kmr man till himmelen elr till Nangijala ? För du finns väll där ? Jag hör fortfarande din röst i mitt huvaud och känner din lukt och dina varma händer. För jag kan inte leva kvar här det man värkar kalla "liv" För det var ju du som brukade hjälpa mig i sånna här _situationer. Jag vill bara vara med min bror, Det är det ändå jag begär. Så jag kmr till dej, Okej ?__
Vi ses min kära unga bror <3
(Medarbetare Vanessa la in ditt namn i trådrubriken så kan du forsätta lägga dina texter här.)
Sebbe hade ju velat detta. Han menar antagligen inte att du ska komma efter.
Först, varmt välkomment till Skrivlust.ifokus. :)
Jag ger ingen kritik på texten, eftersom din broder dött så nyligen. Vill du ha det så säger du till. :)
Beklagar det med din bror.
Väldigt sorglig/fin(eller hur ska jag förklara mig?) text, som man fäller flera tårar på när man läser.
#0, Välkommen hit! Väldigt fin text, lite synd att det är en hel del språkmässiga fel, som hade gjort texten finare om de rättades till.
Om du vill ha kritik eller annat, så skriv det så kan vi hjälpa dig. Hoppas du fortsätta skriva här och dela med dig av dina verk!
Mvh Emma
Tack<3 Jo jag vet det bli mkt stav fel och så, Men mår man som jag mår nu, Då kan man bara inte stava rätt, Man ser inte texten, Tårarna skymmer allt .
Urs, stackare. Hoppas du mår bättre snart. *kram*
Försöker att tänka på annat, Men det går värkligen inte, Allt jag ser är Sebastian, Och alla minnen, Och då gråter jag ännu mera. Har inte sovit ngt i natt, Han gråtit och sett på bilder på honom. Haft hans kudde i min famn, Det luktade fortfarande Sebastian.
Var på sjukhuset i dah, Jag ville inte se honom,Mamma & Pappa gick in och sa ett sista förväl. Jag bara satt och darrade., Hur fan kunnde dom gå in och se sin döda son `? Fást det är ju klart, Dom kanske inte får träffa honom lika snart som jag får `? Tror ni någonsin han tänkte på mig den kvällen? Innan han dog, I bilen där ? Eller när han just gått? Visste han att han skulle dö den natten, För han pratade ju så speciellt med mig, Han sa att han värkligen älskade mig, Och att jag inte skulle bli som honom. Men om jah nu inte ska bli som honom så måste jag ju komma upp till honom, Var det så han menade ? För vi hade ju lovar varandra att aldrig lämna varan, Och nu lämnade han mig, Och han svek ju mig så. Så då är väll meningen att jag inte ska svika och komma upp till honom, Så finns han i Nangijala elr himmelen ? För någonstans måste han väll finnas. ? Han var alltid så snäll mot mig. Han var som två människor, Ute med kompisar och min föräldrar var han uppkäftig och var nästan kriminell .Men med mig så var han så underbar. Han var den finaste människa jag visste och det kmr han alltid vara. Jag saknar honom så det gör ont. Och jag vill och kan inte leva med den smärtan hela mitt liv, Hur ska jag kunna leva livet utan min älskade bror ?
En stor kram från mig med, trots att jag inte känner dig. Men jag känner smärtan från din text, och dina funderingar.
Visst gör det ont, fruktansvärt, när någon så nära går bort, men jag tror att efter den första sorgen och smärtan så upptäcker man att det går att leva igen. Jag läser att du undrar om han menade att du skulle följa efter honom, när han sade att du inte skulle bli som honom, men det låter som att han vill precis det motsatta. Att du skall finna din styrka igen, och leva med glädje.
Om jag älskade någon högt, och gick bort, så skulle i varje fall jag vilja att denna person skulle leva och vara lycklig, även utan mig, om än minnas mig med kärlek och glädje. För det är i den personen, i minnena, som jag själv lever vidare. Kom ihåg att din bror lever vidare i dig.
Usch, det är tungt att skriva sådant här, sitter själv och gråter. Stor kram, och skriv av dig mycket här, när du orkar.
Starta ny diskussion
